Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
IVorrkOping.
Norrköping.
hörande Bobaslän. I följande århundradet
förlorade Norrige, genom Sveriges öfverlägsenhet,
Jemtland, Herjeådalen och Bohuslän. Under Sveriges
och Danmarks krig dellog Norrige i striden såsom
en del af Danmark, dels med infall i Sveriges
gränslandskaper, dels fick det nppbära Svenskarnes
angrepp. Konung Carl XII:s död vid Fredriksball
inträffade under ett sådant anfall. Slutligen
förenades Norrige 1814 åter med Sverige. Grunden till
denna förening lades genom freden i Kiel, då
konungen i Danmark afstod Norrige såsom en
provins till Sverige. Norrmännen underkastade sig
likväl icke detta, utan sökte återställa sin gamla
sjelfständighet såsom en egen stat. Sveriges
vapen och förbund med Europas stora magter voro
dock Norrmännen öfverlägsna, och en del af
Norska folket önskade äfven en förening med Sverige.
Den lillvägabragtes genom Norska stortingets
beslut, att välja konung Carl XIII till Norriges
konung. Detta skedde 1814, samma år som freden
afslöts i Kiel. Den statsförfattning Norrmännen
gifvit sig sjelfve erkändes af den nye konungen,
och en riksakt uppgjordes 1815, som bestämde
förhållandet emellan begge länderna. Norrige
utgör en sjelfständig stat, med egna lagar, egen
beskattning och egen statsförvaltning, men förenad
med Sverige under samme konung, och utgör
med detta land en enda statskropp, i förhållande
till det öfriga Europa. Krig och fred äro
gemensamma; men för öfrigt intet utom konungens
person. Regeringen utöfvas af konungen ifrån dess
vanliga residens i Stockholm; likväl kan
konungen, äfven dä han vistas i Norrige, regera
begge länderna. Det land, der han för tillfället icke
vistas är representeradt af ett visst antal
ledamöter inom dess statsråd , hvilka åtfölja konungen. Vid
thronledigbet, eller om konungen reser utrikes,
utöfvas bans myndighet af en utaf Svenska och
Norska statsrådet gemensamt bildad interimsregering.
Utslocknar konungahuset väljes ny konung eller
thronföljare af Sveriges riksdag och Norriges
storting, och ifall begge ländernas val icke fallit på
samma person afgöres tvisten af en kommitté,
ser-skildt väld för detta ändamål, och hvilken mötes
i Carlstad. Likaså tillgår vid val af förmyndare
för omyndig konung.
Norrköping, en stapelstad, belägen i
Ostergöth-land, vid Motala ströms utlopp i Bråviken, 17^
mil från Stockholm, är, efter ordningen inom
rikets borgarstånd, den tredje och i afseende på
fabriksrörelsen den andra i riket, samt har i
fordna tider varit befästad. Tiden för stadens
grundläggning är okänd, sedan dess äldsta och
förnämsta handlingar, under flere eldsvådor, gått
förlorade. Under konung Albrekts tid har den redan
varit i godt stånd och då baft egen stadsrätt, samt
tvenne borgmästare, hvilket inhemtas af ett kongl,
bref af år 1384. Kedan 1183 var den likväl icke
okänd i det aflägsna Rom, hvilket bestyrkes af
påfven Lncii III:s bulla, daterad I 185, hvilken
stadfäster Askaby klosters besittningar och egendomar
i Norrköping. För något mindre än 200 år
tillbaka, växte ansenlig tallskog på den sydvestra de-
len af nnvarande staden, och vid samma tid var den
nu så väl bebyggda Saltängen icke annat än ett
sidländt ställe för några hundrade alträd. Redan
före 1719 års brand räknades Norrköping bland
rikets vackrare städer; men efter denna
fullkomliga förstöring har den dock vid nybyggnaden
vunnit ansenligt; Johan 111 befallte väl ortens
ståthållare, Johan Bjelke, att genom en byggmästare
från Wadstena, utstaka platsen pä norra sidan om
strömmen i fyrkant, efter en dertill upprättad
grundritning; men de ständiga oroligbeterna, som
efter konungens död skakade riket, hindrade
fullbordandet af detta förslag, till dess hertig Johan
af Östergöthland gaf både ut- och inländske män
tillstånd, att få fullborda detta arbete till deras
egen beqvämlighet. Detta nybygge fick då namn
af Nya Staden, eller Nordanqvarteret och
Saltängen, och beboddes i början af en ansenlig mängd
Tyskar. På Louis De Geer d. ä. ansökning gaf
äfven drottning Christina befallning att Norrköping
skulle ’’noga inrättas till torg och gator, efter den
planta och ritning, som general-qvartermästaren
Olof Hanson var beordrad att med det första
in-lemna på stadens rådhus." Vid afträdet frän
regeringen förbehöll Christina sig Norrköping såsom
lifgeding, hvilket hon bibehöll till sin död, och
verkades under denna tid af 35 år betydligt till
Norrköpings förbättrande, både i utseendet,
hushållningen och välmågan. Staden bar ofta lidit
af stora förödelser, af hvilka isynnerhet må
anföras följande: år 1567 då Danskarne, 8,000 man
under Rantzous befäl, nästan belt och hållet
uppbrände staden; 1655 uppbrann nästan bela staden
inom nio timmar; 1698 uppbrunno 13 gårdar; 1711
lades 150 gårdar i aska, 1713 åter 61 gårdar och
18 lador fulla med säd. Bland alla dessa minnen
utgör dock stadens totala förstöring 1719 det
mest beklagansvärda, så mycket mer, som man
förundrar sig öfver den motvilja och lamhet, hvilken
öfverallt mötte dem, som skulle befatta sig med
försvarsanstalterna för orten och staden (se
härom "Berättelse om Norrköpings totala förstöring
af Ryssarne", af M. G. von Block). Af bela
staden återstodo då blott trenne gårdar och 4
sädes-lador, nära Vestertull. Betydliga eldsvådor
inträffade äfven 1803, 1812, 1822 och 1825.—
Några märkliga riksdagar hafva äfven blifvit hållna
i denna .stad, nemligen år 1404 under droltning
Margaretbas egen öfvervaro, år 1604, då hertig
Carl förklarades för Sveriges konung och den
bekanta arfföreningen upprättades. Är 1769 i April
börjades här en urtima riksdag som i Juni månad
flyttades till Stockholm, samt en annan år 1800 d.
10 Mars, då Gustaf IV Adolf och dess gemål
kröntes i S:t Olai kyrka d. 3 April och hyllades af
ständerne d. 7 i samma månad. Vid denna
riksdag beslöts bland annat, att genom realisation af
riksgäldssedlarne sätta rikets penningverk i
ordning; åtskilliga ledamöter af ridderskapet och adeln
afsade sig äfven dä deras adliga värdighet. — Af
fabriksrörelsen, som redan från drottning
Christinas tid blifvit frikostigt uppmuntrad och nu mera
utgör stadens hufvudnäring, intages första rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
