Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyblæiis>
Nyborg.
69
1809 (ill Stockholm, der hon insattes i pension
bos Franske markisen ßariès, hvilken i
hufvudstaden inrattat en bokhandel och en läroanstalt för
Franska språket. Redan som ung röjdes bos benne
ej blott kärlek för vitterheten, utan äfven anlag
för dess yrken; men hon öfvade dem endast för
eget nöje, emedan hennes aulag voro förenade
med det för den sanna förmågan karakteristiska
draget: misstroende till egna krafter. Först
sedan bon 1809 trädt i äktenskap ined
kramband-laren i Stockholm Asping, men nödgades genom
en laglig skiljsmessa låta upplösa detsamma,
emedan de båda makarnas lynne föga öfverensstämde,
framkallade denna omständighet bennes sångmö till
offentligt lif, och bon uppträdde i Poetisk Kalender
är lä 17 med några klagande sånger. Det bifall,
dessa vunno, förmådde henne att fortfara på den
beträdda banan, och bon inlemnade flera bidrag
både till Poetisk och Opoetisk Kalender, samt till
några tidningar, hvarvid hon alltid undertecknade
sig Euphrosyne, hvilket sedan förblifvit hennes
skaldenamn, äfven då bon utgaf sjelfständiga
arbeten eller samlingar af sådana. Den första af
detta slag utkom år 1822, under titel: Dikter af
Euphrosyne, hvarpå följde ett dramatiskt poem:
Vublina. År 1828 utgaf bon Nyare Dikter, 1832
Samlade Dikter, 1840 Sylfiden, och tredje bandet
af bennes Nya Dikter, hvilka alla blifvit omfattade
af både kritikens huldhet och aktning. Under
tiden hade hennes enskildta förhållanden tagit en
lyckligare vändning, ty bon gifte sig med numera
bruksförvaltaren Wilhelm Nyberg, med bvilken
bon ännu sammanlefver, dock utan att hvarken i
detta eller i sitt första äktenskap hafva haft några
barn. Den tid, bennes bushåll lemnat benne öfrig,
bar bon användt dels på vitterbeten, dels på
skötseln af sina blommor, ty hon älskar de täcka
naturbarnen lika mycket på jorden som i poesien.
År 1843 företog bon, för sin helsas skull, en
resa till Danmark, Tyskland och Frankrike.
Svenska akademien har, såsom ett bevis af sin
aktning, tilldelat henne sin jetton i guld.
Kyblæui, ftustar, var född d. II Apr. 1783,
son af inspektören på Gimo bruk, Erik N., var
hofrättsråd i Svea hof-rätt och R. af N. O., då
ban år 1831 kallades till justitieråd. Kom. af
N. O. Hans äldre broder,
Nyblæus, Joliaii Krilt, född d. 3 Dec. 1780,
blef 1807 kirurgie magister och vikarierande
läkare vid allmänna barnhuset, vid hvilken
inrättning ban alltsedan varit fästad. Tjenstgjorde 1812
som läkare vid kustarméens fältsjnkbus i
Stockholm, blef 1812 ord. läkare vid bambuset och
1827 läkare vid norra korrektions-inrättningen.
Ilar i Svenska läkare-sällskapets och
vetenskapsakademiens handlingar meddelat flera rön och
uppsatser.
Nybom, Jolian, student vid Upsala universitet,
är redan sedan flere år tillbaka känd såsom en af
Sveriges bästa yngre skalder. Nybom är född år
1815 och ingick såsom student vid universitetet
br 1835. Kort efter denna tid började bans
poetiska talang blifva känd af allmänheten. Seder-
mera har den äfven af Svenska akademien blifvit
uppmuntrad. Nybom erhöll år 1838 andra priset
af akademien för sitt skaldestycke Ammas Sång,
egentligen en episod i ett större poem: Sista
Natten i Alhambra, och 1845 tilldelades Nybom ånyo
andra priset för dess Chrislltya Elegier. Ett annat
större skaldestycke: Byron i Grekland, bar han
äfven utgifvit, och för öfrigt en mängd smärre
poemer, som finnas dels spridda i tidningar, dels
ser-skildt utgifna vid de tillfällen då de författades,
dels samlade i en upplaga af hans Dikter.
Nyboms poesi är utmärkt för en rik och grann
diktion, och en särdeles liflig fantasi. Utom sin
skaldekonst är Nybom äfven känd såsom
inprovise-rande talare och har såsom sådan ådagalagt
samma egenskaper som i poesien, en ovanlig varma
och en praktfull fantasi, hvartill äfven kommer en
stark och välljudande röst, samt en liflig
deklamation, hvilka egenskaper göra Nybom till en
talare, som gerna höres vid ungdomens
sammankomster. Särdeles utmärkte sig Nybom i denna
egenskap vid den fest, soin en stor del af Upsala
studenter firade d. 6 April 184(3 för att nttrycka sitt
deltagande för det Danska folkets strid för sin
sjelfständighet. Nyboms Sång och Tal vid detta
tillfälle är utgifvet i en tryckt Berättelse om
denna fest.
Nyborg, slaget vid. Det stod d. 14 Nov. 1659.
Pfaltzgrefven af Sulzbach, och under honom
Gustaf Otto Stenbock, anförde Svenska
trupperna, bestående af 5,000 man. De angrepos af
en mer än dubbel styrka Danskar, Holländare,
Polackar, Österrikare och Brandenburgare,
understödde af Danska och Holländska flottorna.
Svenskarne slogos med mycket mod och drefvo
fienderna flera gånger tillbaka, men kunde i längden
ingenting uträtta emot öfvermagten. Pfaltzgrefven
visade både en fältherres och en soldats
egenskaper, nedhögg med egen hand Polske hjelp| rup|ier—
nas anförare öfverste Przimsky, Danske
öfverstelöjtnanten Rantzau och sex andra Cender, men allt
förgäfves. Uttröttade måste Svenskarne om
aftonen draga sig tillbaka; 2,000 af dem hade
stupat och de andra måste följande morgonen gifva sig
fångne. Af flenden hade omkring 1,900 man
stupat. Härigenom var hela Fyen förlorad för
Svenskarne. Gynnade af nattens mörker lyckades det
Pfaltzgrefven och Stenbock’ att obemärkte passera
Danska flottan och undkomma till Carl Gustaf,
som då vistades i Korsör. Han blef högeligen
både uppbragt och nedslagen öfver denna olycka,
och ropade förbittrad, med afseende på Stenbocks
namn: "Har fan tagit alla getterna, så bade ban
kunnat taga bocken med!"
Nyborg, säteri om 17 mtl., i Häggeby socken
af Upland, lärer under katholska tiden varit
kloster; men buru det sedermera kommit i verldsliga
ägares händer känner man ej. Reformationen
lärer hafva bidragit dertill. 1 början af 1630-talet
ägdes det af en Ulfsparre, som på
klosterbyggnadens grundmurar uppförde en större byggnad af
sten. Egendomen bar derefter tillhört flera adliga
slägter, tills den omkring 1750 ägdes ar
bof-kans-Del. III. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
