Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
Nåldynor.
NHbbnias.
antingen varit en gammal skyddspelare, vid
hvilken Svärling, en nordisk furste, fått sin hög,
eller en qvarlefva af en fotkedja eller fredsbana
omkring högen.
N&ldyuor, lommegräs (Thlaspi Bursa Pastoris), en
årlig växt, som förekommer på åkrar och ångar,
öfverallt i landet, och växer så hastigt att den
gifver minst tvenne gånger om året mogna frön,
hvilka tjena till föda för småfoglar. Sjelfva
örten ätes af hästar och nötkreatur.
Nås, en socken och sedan 1822 ett konsist,
pastorat af 2 kl., i Vester-Dals fögderi och kontrakt
af Stora Kopparbergs län och Westerås stift, 8
mil V.S.V. från Falun. Nås var den första socken
i Dalarne, som undergick storskifte, och innehöll
då 1,931 tunnl., 15 kappl. åker samt 4,546 tunnl.
9 | kappl. äng och annan sloga, hvilka fördelades
i 214 bela besutenbeter emellan 175 besutne och
101 obesutne åboer. Skogen utgjorde 19,406 tunnl.
21J kappl., hvaraf 21,060 tunnl. 20 kappl.
afvit-trades ät kronan som allmänning och resten
anslogs åt byarne. Landet är, likt öfrige
Vester-Dalarne, skogigt, brutet och vattenrikt. Dess
största slätt finnes omkring kyrkan och mesta
odlingen kring Dalelfven, hvarföre den ock ofta lider
af öfversvämning. Utom något åkerbruk och
boskapsskötsel är vigtigaste näringsfånget arbete åt
bruken, med kolning, körslor och byggster. De
betydligaste sjöarne äro: Bysjön, Nåsen, Närsen,
Grycken, Långsjon och Flntsjön. Genom det
nordligaste hörnet af socknen rinner Vester-Dalelfven
i en sträcka af omkring 1 mil. Uti densamma
infaller ån Eskan, som kommer ifrån Säfsen. De
märkvärdigaste bergen äro: Björn-, Börtin-, Furu-,
Möckel-, Fagu-, Långsjo-, Ert- och Buller-bergen,
m. fl. Af mineral-anledningar märkes: Hnlaliojden
med silfverbaltig blyglans, och Garberget med gul
kopparkis. År 1607 anlades vid Nås kyrka
marknadsplats, der marknad årligen hölls i 8 dagar
efter första söndagen i fastan, men upphäfdes 1806,
såsom ansedd skadlig för orten i flere afseenden.
Vidare märkes här Limlesnas, jernbruk (se detta
ord). Socknen innefattar, enligt af Forsells
statistik, 14 mtl., men 17-jJ-} mtl., enligt Låstboms
matrikel år 1845. Dess areal utgör 105,948 tunnl.,
af hvilka 10,800 äro sjöar och kärr.
Folknum-mern uppgår till 2,375 personer. Adr. Gagnef.
Nas-elfven, i Dalarne, uli hvilken Gullgrådan och
lläggrådan äro bekanta strömfall. 1
Näbbgädda, borngäll, horngädda (Belone
vulgaris), en mjukfenig benfisk af 2 fots längd, ined
ofvan grönaktig, på sidorne silfverfärgad kropp;
nästan rund nos, med den öfre käken läng och
benhård, samt bruna ögon. Förekommer i
Kattegatt, Öresund och södra delen af Östersjön.
Leker i Maj månad och samlas då i stim, samt
fångas dä helst på grund med not och eldslödjande.
NKhbhval (Hvperoodon borealis), ett däggdjur,
tillhörande ordningen hvaldjur, första familjen,
tandhvalar, som blir öfver 30 fot lång, med
kegel-formig eller spolformig kropp; hög kullrig,
nästan vertikalt nedgående panna, under hvilken
käkarne framstå som en smal, nästan jemnbred, ned-
tryckt näbb, hvilken man liknat vid en gåsnäbb.
Sprutbålet enkelt, halfmånformigt, med bakåt
vända spetsar. Ögonen små, ligga bakom
mungiporna. Fenorna små; bröslfenorna eliptiska;
ryggfenan rätt uppstående, med främre brädden konvex,
bakre något utringad. Stjertfenan tvåflikig som
vanligt. Färgen, gråaktig, svart, under blekare,
enligt en annan uppgift, belt svart och enfärgad.
Förekommer, ehuru sällan, i Kattegatt och äfven
Öresund, i följd hvaraf ett exemplar strandade vid
Landskrona i April månad 1823, och skelettet
deraf finnes till största delen i Lunds zoologiska
museum; ännu mera sällan går ban in i Östersjön.
Silt egentliga tillhåll har ban i de nordliga
trakterna af Norra oceanen, hvarest ban för del mesta
lefver ensam, dock träffas ban äfven i flock.
Födoämnena utgöres af smärre fiskar, sepier och
åtskilliga hlötdjur. Späcket ger en Iran, hvilken är
god att bränna i lampor; men förtärd bar
laxe-rande egenskaper. Af en fullväxt näbbhval
erhålles ända till 9 tunnor tran.
NUblimus (Sorex), ett slägte af däggdjurens
andra ordning, gräfvare, med nosen utdragen till ett
spetsigt tryne; kroppen klädd med mjuka ullika
bår; tårna spensliga, klufna ända till rolen och
klorna hoptryckta, krökta spetsiga; svansen tunn,
hårhelagd, mer eller mindre lång; de två
mellersta framtänderna störst; kindländerne fint taggade,
fyra ofvan och fyra nedan, den innersta minst;
mel-lantänderne enspetsade, flere eller färre bos olika
arter; fallen fin, tät och temligen yfvig, men på
benen med korta tilltryckta bår. De likna till
kroppen möss och till hufvudet mullvadar, men
äre alltid ganska små, så att den minsta af detta
slägte är det minsta af alla kända däggdjur. De
uppehålla sig uti häl i jorden, dölja sig der om
dagen och äro i rörelse om natten, men ligga ej
i vinlerdvala. Födoämnena ulgöras af insekter,
larver och maskar, men de förtära äfven kött, sä
väl af varm- som kallblodiga djur, samt äro i
förhållande till sin storlek de glupskaste rofdjur.
Honan bar 6 par spenar och sätter flere kullar oin
året. Hos oss förekommer af delta slägte
följande arler: Allmän Nabbmus (S. vulgaris), af 2 tum
6 linjers till 3 tums längd, med öronen korla ej
synliga utom fallen; ofvan mörkt gråbrun, under
ljusgrå; sidorne rostgrå; svansen 1 tum 3 linjer
till 1 tum 5 linjer lång, med tilltryckta hår,
ofvan brun, under blek; hufvudet hälften af den
öfriga kroppslängden. Förekommer öfverallt i riket,
så väl i trädgårdar, pä ängar och öppna fält, som
i skogar och bergstrakter, stundom äfven i s|äll,
källare och andra uthus, och löper snabbt, men
föga uthållande och ej åt samma rigtning. Han
är den glupskaste af alla våra djurarter, och tål
ej ens några timmar att lida brist utan att dö,
samt försakar till och med friheten heldre än en
bit kött. Födoämnena äro de för slägtet
uppgifna; fortplantningen säges ske flere gånger om
året och ungarne, som födas nakna och blinda,
äro 5—10 i hvarje kull. Dvergnäbbmus (S.
pu-milus), är det minsla af alla kända däggdjur,
endast 1 tum 4J linje lång; svansen af 1 tum 2 J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
