- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
91

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MStiihrlha.

Ntttvücka.

91

med bårlika grågula silkesfjäll, som på vingarne
frambringa teckningar; näbbspetsen, antenner och
fötter rödbruna; ögonen stora. Förekommer
isynnerhet pä hasselbaskar och lägger sina ägg pä
Ius;elnötter innan de hårdnat, så att den
utkläckta larven, hvilken egentligen får namn af nölmask,
kan äta sig in i nöten, hvarefter hålet växer igen
och ban qvarstannar och lefver af kärnan till dess
ban är färdig att förpuppas, dä han åter borrar
sig at genom det hårdnade skalet, samt gömmer
sig i jorden der han undergår sin förvandling.
S0i»krika* ollonskrika, kornskrika, skogsskata
(Garrnlus glandariusj, en gångfogel, tillhörande
familjen kräkfoglar af 13£—14 tums längd och 20
ton 4 linjers vingbredd. Kroppens grundfärg,
öfver och inunder, askgrå, med rödlätt anstrykning,
dock så att halsen ofvan och på sidorna stöter
mera i rödt; ryggen och bröstet mera i askgrått.
Främre delen af hufvudet hvitaktigt, med svarta
flackar och långsgående streck; bakom underkäken
p.i sidan af sirupen ett svart band; sirupen hvit—
aklig; öfver- och undergumpen reni hvita;
vingpennorna af första ordningen svartaktiga och i
yttre fanet hvitgrå, de 4—5 följande svarta, i midten
lf yttre fanet perlbvita (hvaraf en stor hvit fläck
uppkommer på den hoplagda vingen), de följande
svarta; de större vingtäckarne skönt azurblä ined
svarta tvärstreck; stjerten nästan tvär, svart;
näbben svart; iris gråhvit; benen brunaktiga.
Förekommer allmännast i de sydligare och mellersta
lindskaperna, äfven, ehuru sällan, i södra
Ångermanland, men inom polcirkeln alldeles icke. Hon
uppehåller sig i så väl barr- som löfskogar, dock
företrädesvis i do senare, särdeles der ollon
finnas. Hennes skrik är ett sträft "gààk, ydàk", och
bon är mycket rörlig, så att hon sällan sitter
stilla. Flygten är sväfvande, tyst och föga
uthållande, med undantag af hösten och vintern, vid
hi-nnes vandringar familj- eller flockvis, dä bon
flyger längre och högre, samt dervid äfven någon
gäng besöker trädgårdar på Skånska slättbygden.
Ilon är dock ingen egentlig flyttfogel, men
ströfvar blott omkring, stundom församlade lill stort
antal, hvarvid de dock alltid flyga spridda. De
kunna tämjas och lära att efterhärma ord.
Födoämnena uigöres under hösten och vinlern
förnäm-/ig-dst af ollon, dessutom äfven af insekter,
maskar, fogelägz, bär och frakter, äfvensom foglar
hvilka fastnat i snaror ofta blifva hennes rof. Hon
£ör skada så väl i trädgårdar som på åkrar,
hvilka gränsa till skogslundar, derigenom att bon äter
mogen sad och skidfrukter, samt stundom
uppöfver de nyssuppkomna köksväxterna. Sina ägg,
som äro blekt blågröna, beströdda med olivbruna
och grå punkter, lägger hon, till elt antal af 5
eller 6, "ti ihåliga träd, helst i gamla ekar. Hon
skjutes för lock och fångas dels i donor ined
rönnbär, dels på limspön med en lefvande eller
uppstoppad uggla till lockfogel, hvilken man anbragt på
taket af en hydda, och i fall den är uppstoppad
sätter i rörelse med ett snöre, under det man bärmar
dess läte, hvarvid nötskrikorna samlas och slå ned
på de uppsatta limspöna samt sålunda blifva fångna.

KtUtatygn, krokhumla ((Ëstrus bovis), en insekt af
stygnslägtet, 3 linjer till | tum lång, hvitgul
eller gulhvit, luden, med ögonen och hjessan bruna;
ett bredt svart band tvärs öfver ryggskölden;
underlifvet vid basen gulbvitt, på midten svart;
gum-pen brandgul. Förföljer oin sommaren nötkreatur
för att få släppa sina ägg på deras rygg,
hvarvid dessa råka i största förskräckelse och på allt
sätt söka att undfly dem, så att de derföre ej
sällan störta sig i sjöar eller floder. Sedan
ägget blifvit lagt utkläckes larven, som genast
intränger emellan bull och skinn, der ban
uppehåller sig uti en efter hans kropp formad säck,
utväxer till nära 1 tums längd och är beväpnad med
små köttaggar i bakändan. Sedan ban blifvit
fullväxt sönderspränger ban den omgifvande säcken
och nedfaller på jorden för att förpuppas,
hvarefter såret i buden läkes.
Wi||lja, annex till Annerstad, beläget i Sunnerbo
härad af Kronobergs län, mil V.S.V. från

Wexjö. Kyrkan, af slen, är urgammal. I
socknen märkes: .säteriet Malmatyd, I mtl.; i dess
gärde ligger en stor remnad sten jemte 5 som stå
vid ett stort kummel. Vid Nöttja och Rolmaryds
byar finnas runstenar, ßolmdn går genom socknen,
och infaller i Ejen, som är mil lång, en sjö,
hvartill Nöttja, Hamneda och Hinneryd
sammanstöta. Socknen innefattar 22^- mtl. och har 562
invånare. Dess areal utgör 15,575 tunnl., af hvilka
1,150 äro sjöar och kärr. Adr. Ljungby.
Nøtvürka (Sitta europæa), en gångfogel,
tillhörande familjen tunn-näbbar, af 5 £ till 5| tums
längd och 9 ,’ tumsv vingbredd; hela kroppen
un-dersätsig och kort. Alla de öfre kroppsdelarne
gråblå; från näsborrarne genom ögat och vidare
åt sidan af halsen går ett svart band; undre
kroppsdelarne hvita, med svag rostgul anstrykning på
bröst och måge; slaksidorne och skänklarne
roströda; vingpennorna mörkbruna; de inre af
ryggens färg; stjerten temligen kort, dess pennor
svarta; de 3 — 4 yttre med en hvit fläck mot
spetsen, alla i sjelfva spetsen, och de två mellersta
öfverallt, gråblå; de undre stjert täckarne hvita,
med roströda kanter; näbben svartaktig, inunder
från roten utåt hvitaktig; iris nötbrun; benen
gulaktigt grå. Honan något mindre och med mindre
lifliga färger, samt del svarta bandet mindre
tydligt än hannens. Förekommer allmänt i skogar i
de södra landskaperne samt äfven i de högre
belägna, och qvarstannar bela året om. Ilon
uppehåller sig om sommaren i löfskogar, särdeles der
gamla ekar och bokar finnas, om hösten och
vintern besöker hon trädgårdar och är alldeles icko
skygg, ehuru hon ständigt är i rörelse. Dess
lockton är elt gällt och bastigt hvisslande: "ijuU, tjäll,
tjutjult, tjutjuttOm natten uppehåller hon sig i
hål i träd. Födoämnena utgöras hufvudsakligen uf
insekter, hvilka hon uppsöker i trädens bark,
äfvensom om hösten af ollon, hvilka bon på ett eget
sätt öppnar för att komma ät kärnorna, och
hvaraf bon äfven samlar vinterförråd, hvilken drift
man äfven förmärker i hennes fångna tillstånd, da
hon kan födas med bampfrön, hafia, eller bröd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free