Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odén.
Odén.
95
gick vid fortifikationen, och sedan vid öfverste
Dökers regemente, med hvilket ban, som kapiten,
blef fangen vid Pultava, men lyckades rädda sig
med flykten, kom bem och blef major vid ett
fem-männings kavalleri-regemente. Med detta deltog
ban i slaget vid Helsingborg, oe.b blef der sårad
samt erböll till belöning för sitt förhållande
öfverst e-löjtnants-graden vid lifdragonerne, och
upphöjdes 1711 i adligt stånd, tillika med sin äldre
broder, hvilken, liksom ban, bibehöll namnet
Odelatrom, det de antagit efter sin morfader. Carl
dog som kongl, bibliotbekarie, ogift, vid 38 års
ålder, d. 21 Dec. 1721. Krllt tog afsked såsom
öfverste sistnämnda är, blef 1739 landshöfding i
Westernorrland, tog afsked härifrån 1749 och dog
i Gefle d. 8 Febr. 1753 i en ålder af 69 år.
Ätten ntgick med bans son, kapitenen Carl Hatten
Odelslriiiu, som dog Ogift 1756.
Odén (Odin) (mythol.), den förnämste och
mäg-tigaste af alla Asagudar. Han benämnes vanligen
Walfader, deraf att halfva antalet af de hjeltar
som stupade på valplatsen tillhörde bonom. Odén
var icke en af evighet född och i evighet
lefvande gad, utan af jordiskt ursprung och underkastad
den allmänna naturlagen, att en gång förgås,
nemligen vid Ragnarök, då man trodde att ban skulle
uppslukas af Fenrisulfven. Om Odens födelse
berättar Eddan: Af de saltstenar som kon Audumbla
slickade, framkom en jätte, som hette Bure.
Denne blef fader till en son, kallad Bör. Han gifte
sig med jättedottern Bestla, och hade med benne
Ire söner, Odén, Vile och Ve. Af dessa tre dödades
jätten Ymer, hvilken fått sin tillvaro af de
gnistor, som sprakat från det evigt flammande
Muspelhem, och af iskölden från det evigt frnsna Niflhem.
Utaf de strömmar blod som flöto ur jättens sår
uppstodo haf, floder, sjöar, bäckar och alla slags
vattendrag; af köttet bildades jorden, och Eddan
anmärker dervid att af de maskar som voro i
köttet, fingo dvergarne sin tillvaro. Ymers ben
förvandlades till berg, klippor och stenar, hvilka
kunna anses såsom jordens benbyggnad. Af bäret
blef skog; men af hufvudskålen gjorde Åsarne
himlahvalfvet, och satte under dess fyra hörn fyra
dvergar, Nordre, Sydre, Östre och Vestre. Af
hjernan skapades de på himmelen tågande skyarne.
Ogonbrynen Vogo Hors^omrr gjorde deraf en
■skans rundtomkring jorden, hvilken de gåfvo namn
af Midgärd. Vidare omtalas att Börs söner, Odén,
Vile och Ve, gingo vid stranden af en sjö, sedan
jorden var skapad. Der funno de tvenne träd, dem
de upptogo, och skapade deraf det första
menni-skoparet, kallande mannen Ask och qvinnan Embla.
Odén gaf dem anda, lif och förstånd; en af bans
bröder gaf dem målföre och rörelse; den andre
hörsel, syn och alla sinnen. FråB dessa tvenne
härstamma alla de menniskor, hvilka sedermera
bebodde jorden eller Midgård. Odén var vis,
tapper, högsint och ädel, såsom det höfves en
öfverst ou. Odén ägde tvenne korpar, Hugin och
Munin, hvilka sutto på bans skuldror och hviskade
lill honom om allt hvad de hade sett och hört i
verlden; ty öfverguden sände dem hvarje dag nt
att speja öfver alla land. Äfven kunde ban sjelf
se allt hvad som tilldrog sig, då ban uppsteg på
sin tbron Lidskjalf, belägen i palatset Walaskjalf,
derifrån han hade utsigt öfver all verlden. Odén
var visare än alla andra gudar, derföre att ban
erhållit en dryck ur Mimers brunn, hvarföre ban
nödgades sälta silt ena öga i pant. Han bade
äfven vetat att förskaffa sig det herrliga
skaldemjö-det; men för alt vinna det nödgades ban använda
mycken list (se Boge, Bålverk, tiunlöd, m. fl.).
0-dens gemål var Frigga, den mögligaste af
Asynjor-na. Ilon blef moder till Baldur, Thor, Brage,
Her-mod och Tbyr. Odén bade äfven sönerne: Vale, hvars
moder bette Rinda och var en Asynja, Vidar, son af
jätteqvinnan Gridur, Heimdal, son af nio mör,
hvilka alla voro systrar, Höder, som väl nämnes Odens
son, men om hvars moder sagorna icke äro rätt
ense. Häfderna omtala ock flera hjeltar, hvilka
voro eller åtminstone kallades Odens söner. Odén
hade trenne slott, det ena skönare och mera
strålande än det andra. Först Walaskjalf, hvarest
fanns det namnkunniga högsätet Lidskjalf; dernäst
Walball, det mest bekanta af alla himlapalatser,
hvilket var en boning för Emheriar. Sä kallades
efter döden de på valplatsen fallne bjeltarne.
Walball var en oerhördt stor boning; den bade
femhundrade portar, och hvarje port var så bred alt
åttatio kämpar i full rustning kunde tåga i bredd
nt och in derigenom. Det tredje af Odens
palatser hette Gladbem. Der stodo högsäten för tolf
af öfverguden tillsatte domare, eller de förnämste
af Åsarne; men ett trettonde, bögre och
herrliga re än de andre, bestämdt åt Odén sjelf. Dessa
oförlikneliga palatser voro, likasom de öfriga
gu-daboningarne, belägna i Asgård. Odén försmådde
icke att dricka med sine män och de i Walball
gästande Einberiarne; men eburu ban bespisade dem
rikligen, förtärde ban sjelf ingen mat. Allt hvad
som framsattes åt honom gaf ban sina tvenne
ulfvar, Gere och Freke, hvilka följde honom
öfverallt, såsom trogna bundar. Han betjenades utaf
tvenne sköna Valkyrior, Brist och Mist, hvilka
bragte bonom vin; ty Walfader sjelf smakade
ingen annan dryck, eburu hans bordsgäster förtärde
mjöd i myckenhet. — Odén, som var en vän af
strid och kämpalekar, försmådde ej heller att
blanda sig i Eioberiarnes strider, då de endast för
tidsfördrif och nöje krigade på slätten Vigrid.
0-den ägde dessutom den åttafotade hästen Sleipner,
samt ett ståtligt spjut, kalladt Gugner, hvilket
aldrig förfelade sitt mål.
Odén, den historiske, hvilken icke är lätt att
skilja från den mytbologiske, emedan bans historia
så ofta sammanblandas med mytben, skall förut
bäfva betat Sigge Fridulfsson, och det är
allmännast antagit, att ban omkring 100 år före Kristi
födelse anländt till Sverige, hvilket land lärer haft
ett eget, vildt, mea hänförande behag. Detta
förmådde bonom alt sjelf stanoa der, sedan ban
insatt sina söner till konungar i rikare, och af
naturen mera gynnade, länder, hvilka således lyckas
hafva bordt vara mera inbjudande för en
bosättning. Sigurlam skall hafva blifvit konung i Ryts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
