Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100
Odlingsl&n.
Oelreleh.
mande författningar för jords uppodling åtkommit.
Några af dem inskränka rättigheten till
densamma, eller rättare sagt göra den betingad af vissa
vilkor. Endast på kronoparker och
kronoallmänningar äro nyodlingar tills vidare alldeles
förbjudna. I allmänhet söker staten på Qera sätt
uppmuntra odlingsföretag, och hvilket sker genom
frihetsår (från utskylder), penningebidrag och till
och med genom hedersbevisningar, såsom medaljer
o. dyl. En sådan uppmuntran äro de så kallade
OdlingMlÄnen, hvilka, emot 2 procents ränta
och återbetalningsskyldigbet med £ årligen efter
4 års förlopp, tilldelas under vissa vilkor sädana
iboer, som vid skiften antingen nödgas flytta sina
’byggnader, eller utbyta sin odlade jord mot
ouppodlad. Högsta tillåtna länesumman är 2,000 R:dr
B:ko, om bonde måste flytta till blotta utmarken,
men 1,000 R:dr om han i skiftet erhåller någon
betydlig del af inägor och odlad mark. Minsta
lånet är 200 R:dr B:ko.
(|dou, odensbär, böljon, blåbuk, gorvälta,
våmm-stöt, svålon, slinner, ölbär, öbär, utterbär
(Vacci-nium uliginosum), en mindre buske, med
brunaktiga grenar, som växer på sumpiga och magra
skogsängar, isynnerhet i de norra provinserna,
särdeles i fjällbygden, öfverallt ymnigt, på
slättbygderna sparsamt och på Gottland icke alls. Bären
likna blåbär, men användas icke bos oss; bladen
kunna, i anseende till sin halt af garfsyra,
användas till garfning och bela växten begagnas med
fordel till askbränning.
Odo*val«ky, Krug* Otto, hade från ungdomen
tjent i kejserliga hären, och ifrån simpel soldat
stigit till öfverste-löjtnant. I 1639 års fälttåg
borttog en kanonkula bans högra arm, då ban
blef oduglig till krigstjenst och satte sig ned på
en liten egendom i Böhmen. När detta land år
164? plundrades af Svenskarne, och 0. derigenom
bragtes till tiggarstafven, begaf ban sig till Wien,
der han sökte understöd och tjenst. Båda
|öfvades bonom, men han affärdades slutligen med ett
par hundra riksdaler. Nu gick ban till Svenska
hären och uppgaf för Königsmark sättet att
öfver-raska Prag. Königsmark antog förslaget och
eröfringen lyckades öfver all förmodan lätt (se: Prag).
Odovvalsky belönades med chefskapet för ett
regemente, 6,000 R:dr och Svenskt adelskap, under
namnet von Slreilberg. Han introducerades 1652,
och kallas i matrikeln Walsky. Hans öfriga öden
äro obekanta; man vet endast att ätten är
utgången.
Odrygt det vistlius , nom aamkai med
orätt, ett gammalt Svenskt ordspråk, liktydigt
med: illa fånget, snart förgånget.
Oitrlirer (mytb.). Så bette en kittel, hvaruti
dvergarne Fjalar och Galar tappade en del af
Qvasers blod, hvaraf de tillredde skaldemjödet.
OiHirt, sprängört, bunerot (Cicuta virosa), en
mångårig växt, hvilken förekommer bär och der
uti skogskärr och småsjöar, nästan öfverallt i
riket, med undanlag af fjälltrakterna. Hela växten,
men isynnerhet roten, är ganska giftig, dock för-
lorar den betydligt af denna egenskap genom
torkning. Den användes i medicinen.
Oelreleh, Heruliard, var född i Itzehoe i
Holstein d. 5 April 1626, der fadern var handlande.
Vid 20 år blef ban magister och vid 21 år
professor i Grekiskan vid Sorö akademi, samt vid 25 är
utnämnd till kyrkoherde vid det betydliga Åsnms
och Skepparlöfs pastorat i Skåne. Dä detta
landskap kort derefter kom under Sverige, var O. en
af dem, som trognast slöt sig till den nya
regeringen och gaf Carl Gustaf förslag till stiftandet
af Lunds universitet. Hans nit och förtjenster
belönades med prokancellariatet deröfver, hvilken
utmärkelse ådrog honom en fortfarande fiendskap
bos den sålunda förbigångne biskop Vinstrup.
Under kriget mellan Danmark och Sverige sökte ban
på allt sätt skydda sina sockenboer mot
inqvarte-ringar och andra olägenheter. De omfattade
bonom också med en motsvarande tillgifvenhet, och
då ban år 1672 ntnämndes till pastor primarius
vid Petri kyrka i Brebmen, begärde de, att Åsuras
och Skepparlöfs församlingar måtte få anses som
bans prebende till dess bans äldste son, Johan,
kunde efterträda honom i embetet. Denna
begäran kunde väl icke bifallas; men i stället
utnämndes bans måg, Ingelotz, till kyrkoherde i nämnde
församlingar. Han dog d. 30 Maj 1686, med
namn af en aktad, verksam och rättvis prokansler
och kyrkolärare. Hans sonson,
Oelreleh, Niklas von, son till auditören och
lagmannen Nils 0., föddes d. 12 Jan. 1699,
måste i barndomen kämpa inot mycken fattigdom,
då en sköterska vid Malmö hospital af
barmhertighet tog vård om bonom. Genom hennes försorg
blef ban student i Lund 1716, här känd af eo
prost Hildebrand och sedan af biskop Rydelius,
hvilka begge gynnade och understödde honom for
hans lofvande anlags skull. Blef lärare åt
Lagerbring, magister 1726, sedan lärare åt grefve
Fersens söner samt 1732 bibliotbekarie och E. O.
professor i filosofien vid Lunds universitet, hvarpå
1739 följde en ordinarie profession i filosofien.
Han skall härunder hafva röjt nit för
tankefriheten, något, hvarför han ej kan särdeles berömmas
i den befattning, ban sedermera utöfvade. Han blef
nemligen 1747, med titel af kansliråd, kallad till
Stockbol m, för att, i HatlpiirlipU anda. genom
tryckpressen verka for dess syften, gjordes till
censor librorum och började 1755 utgifva tidskriften:
Årlig Svensk. Hans egna uppsattser deri skola
hafva utmärkt sig genom deras ledsamma
vidlyftighet, men för öfrigt skrefvo partiets ledare
eller läto skrifva deri hvad de ville hafva sagdt
allmänbeten. Hvad som stridde emot tidskriftens
yttranden och åsigter undertrycktes med
sorgfällighet af censorn, och icke ens den fogligaste
kritik tilläts utkomma. I hvad som icke stridde
mot den "Ärlige Svenskens" grundsatser eller
uppdagade dess brister, skall O. likväl hafva
ådagalagt en viss liberalitet. Hans förtjenster
belönades med ett adelsbref, som sjelfve d»" »romme
Adolf Fredrik ej skall kunnat föimås alt
underskrifva, genom stats-sekreicrare- och hof-kanslers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
