Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olaus.
Oliva.
107
Börstil, Östhammars stad och Gräsö, Alunda och
Morkarla, Tuna och Stafby, Öregrund, Harg,
Forsmark, llökhufvud och Skefthammar, Walo, samt
Ekeby och Bladåker. Af dessa pastorat äro fyra
regala, tre konsist., samt tvä patronella.
Kontraktets folkmängd uppgår till 17,255 personer.
Olaua, kanonikus i Upsala, anföres i rådslängden,
såsom ett af rikets råd omkring 1290.
Olaua «len 11’lie, herre till Forsa i Tensta
socken och son af riksrådet Björn Nilsson Näf, var
domprost i Upsala, då ban år 1314 valdes till
erkebiskop. Han reste till Lnnd och lät viga sig
af erkebiskopen derstädes; men emot denna
undergifvenhet protesterade domkapitlet i Upsala,
hvarföre någon tid torde hafva åtgått, innan ban blef
erkänd såsom erkebiskop. Härunder kallade ban
sig Archielectus. Detta skedde just under
schismen mellan Rom och Avignon, i hvilka båda
städer påfvar residerade, så att erkebiskopen först
1319 fick sitt pallium af påfven Johan XXI,
hvilket måste köpas med 8,780 R:dr i silfver, som
af samtliga rikets stift skulle sammanskjntas. Det
berattas äfven, att då ban skulle resa för att hemta
sitt pallium, blef bans följeslagare, kaniken
Nikolaus Sigvasti, arresterad på skeppsbron i
Stockholm, på hertig Waldemars befallning. Dog d. 13
Mars 1332. Tillnamnet "den vise" skall ban hafva
fått genom sin lärdom och sitt förstånd; men hvad
ban uträttat med denna sin vishet, finnes icke
omtaladt.
Olavi, Nicolaus, från Genistorp, skall hafva
tillhört en adlig slägt, var decanus i Wexjö, då
han år 1476 valdes till biskop derstädes och af
påfven bekräftades; blef inkallad som sådan i
rådet och var en af dem, hvilka underskrefvo Upsala
akademies privilegier. Afled i en bög ålder 1494.
Olavi, Johannis, var född i Pargas socken af
Finland, bede i Paris blifvit promoverad till
magister, och utnämndes år 1500 till domprost i Aho
samt 1507 till biskop derstädes. Hans företrädares
slägtingar, som innehade Kustö slott, Åbo biskopars
fäste, och der domkyrkans egendom förvarades, ville
likväl icke till honom öfverlemna detta slott, förrän
bao till dem betalt 200 Svenska mark. Under
hans tid sköflades Äbo stad af Danskarne, under
Olto Rud. Biskopen afled hastigt d. 6 Juli 1510,
qväfd af ett köttstycke, som fastnat honom i
balten.
Oldendor|i, träffningen vid. Den stod d. 28 Juni
1633, emellan Svenska hären under hertig Georgs
af Liinebnrg befäl och den Österrikiska under
Groensfeld och Merode. Segern afgjordes genoin
Hessiske generalen Melanders klokhet och Svenska
rytteriels tapperhet, samt dess anförare Lars Kaggs
mod och beslutsamhet. De kejserlige förlorade
6,000 man i döde, 3,000 fångar, 16 kanoner och
73 fanor. Bland de fallne var äfven general
Merode. Svenskarne förlorade endast 300 döde; inen
bland de sårade voro Soop och Stålhandske. Efler
denna seger hade Svenska hären under bela
fälttåget en ständig öfvervigt i nordvestra Tyskland.
Olderinan, Johan, född d. 3 Okt. 1660 i
Stockholm, der fadern var bandiande, blef magi-
ster 1685, samt återkommen från en utländsk resa,
företagen i sällskap med tro baroner Tenger,
hvarpå han använde 6 år och besökte de flesta Tyska,
Holländska och Fransyska akademier, blef han år
1692 e. o. theologie professor i Upsala och 1694
verklig professor samt kyrkoherde i Danmarks
socken, då ban låt prestviga sig. Dog i sin bästa
ålder d. 22 Juli 1697. Berömmes för allvarlig
gudsfruktan, samt mycken kunskap i den bibliska
filologien och kyrkohistorien.
Oldevig, Hans Fredrik, född d. 12 Okt.
1793, son till d. v. kapitenen vid amiralitetet Johan
O., blef 1826 landssekreterare i Wermlands län
och 1842 landshöfding derstädes. R. af N. 0.
Är en af de få ofrälse, hvilka, utan att hafva
förvärfvat adelskap, ifrån en befattning inom ett
landshöfdinge-embete, blifvit befordrade till sjelfva
embetet.
Ole den Engelske, son af Kirick och broderson
till Ivar Widfamnes gemål, Moald den tjocka,
sattes af konung Sigurd Ring till skattekonung
öfver Northumberland och innehade det i många
år, tilldess ban, efter flera drabbningar, fördrefs
derifrån af Ubbes son, Samme eller Samna. Ole
flydde nu till Sverige, till konung Ring, soin gjorde
honom till höfding öfver Jutland, hvilket ban,
i egenskap af län, innehade till sin död och
efterträddes af sin son Grim den grå.
Olin, fru, gift ined assessor Olin, var på sin tid
Sveriges största sångerska, och uppträdde såsom
Thetis i operan Tketis och Pelé, hvarmed Svenska
lyriska scenen öppnades år 1773. Hon var
sedan i många år denna scens prydnad. Afled 1827,
vid några och 80 års ålder. Några veckor före
sin död skall hon hafva besökt fru Catalani,
hvilken då vistades i Stockholm, och sjnngit för henne,
som icke litet förvånades öfver att så mycken
styrka och skönhet kunde, vid den höga åldern,
bibehållas i en stämma, helst så högt uppe i
norden. Hennes dotter, sedan gift med Carl Stenborg,
var äfven en utmärkt aktris och sångerska.
Olin, Jolian Henrik, en berömd läkare,
pro-vincial medikus i Småland, med professors titel,
född i Wexjö d. 5 Dec. 1769 och död derstädes
1824. Äfven skicklig botanist, hvars namn
förvaras af örtslägten Otinia; bar lemuat flera
uppsatser i Läkaren och Naturforskaren, och utgifvit
åtskilliga öfversättningar, såsom "Isertz bref om
Guinea-kusten"; r’Tolts resa i Turkiet" m. fl.
Rådfrågades af kronprinsen Carl August vid dess resa
ned till Skåne geooin Eksjö, och var af samma
tanke som professor Lodin, alt prinsens död blifvit
vållad af förgift.
Oliva, freden i. Den undertecknades, efter gamla
stilen, d. 23 April 1669 och slutade omsider ett
nära hundraårigt krig med Polen, hvilket först
fördes om besittningen af Lifland och sedan om
Wa-sarnes arfsrätt till Sveriges thron.
Underhandlingarna börjades under Carl X, som längtade efter
fred med Polen, först i Thorn och sedan i Oliva
kloster, icke långt ifrån Danzig, der de Polsko
sändebuden bodde, medan de Svensko, Gabriel
De la Gardie, Bengt Oxenstjerna, Schlippenbach och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
