- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
110

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

110

Ollongitld.

Olof, Sif.

riket och liknar den allmänna ollonborren till
lefnadssätt, m. m. Lilla ollonborren (M. borticola),
af 3 linjers längd, något platt; silkesluden; blå
eller buteljgrön, med bruna strimmiga skalvingar
och trubbig gump. Förekommer allmänt i Skåne
uti trädgårdar, på fruktträd och rosenbuskar, samt
vid landsvägar pä pilhäckar, hvars blad och
blommor den ofta alldeles uppäter, men är sällsynt i
norra delen af riket. Larverne, som lefva i
jorden, gnaga rötterne på mindre växter och förstöra
sålunda dessa.

OllonigStld var en ränta, som, till följd af
Nyköpings recess år Iä37, skulle betalas för de
svinkreatur, hvilka fingo intagas på kronans ollonskogar
och bar i senare tider gällt isynnerhet Skåne och
Halland. Den bestämdes först till hvart femte svin;
men bar sedan Utgått med hvart tionde, för
hvilka betalades en afgift i penningar, för ett större 8
öre silfvermynt och för ett mindre 6 ore.
Allmogen har flere gånger sökt befrielse från denna
skatt, som var mera besvärlig än för kronan
indrägtig, men hvilket ej kunnat beviljas, förr än
den slutligen upphäfdes vid 1844—1845 årens
riksdag.

Olof I, den förste Svenske konung med detta
namn, om hvilken man likväl ej vet annat, än
att han hade sitt säte på Björkö och efterlemnade
en son, Ring, soin Björn IV upptog till
medregent. Björns son,

Olof II, upptog Emund den Slemme till
medregent och dog 9G4. Han är känd såsom fader till
Styrbjörn den Starke, och till Gyrith, förmäld med
Danske konungen Harald Blåtand. Ojemförligt
märkvärdigare är

Olof III, med tillnamnet Skötkonung, son af Erik
Segersäll och Sigrid Storråda. Han var född 984,
och redan under faderns lifstid hyllad såsom dess
efterträdare. Emedan han då var sä liten, att ban
bars på armarna, gaf man bonom tillnamnet:
Sköt-konung. Vid endast 10 års ålder blef ban, genoin
sin faders död, år 994 konung öfver Sverige
och Danmark. Så ung, sjelf oerfaren och af
ett högt sväfvande sinnelag, kunde han icke
motstå de frestelser, hvarför han var blottställd.
Hans egenskaper svarade ej heller mot bans
anspråk , och bans regering blef derföre hvarken
lycklig eller ärofull. Visserligen förmådde han
att, i förbund med Danske konungen Sven
Tjuge-skägg, slå Norske konungen Olof Tryggvason och
eröfra en del af hans rike, men ban behöll det icke
länge. Danmark frångick bonom genom hans egen
moders svekfullbet, och med Svenska folket kom
han i åtskilligt missförstånd (se: Thorgny Lagman).
Han var den förste kristne konung i Sverige, och
lät döpa sig vid Husaby källa i Westergölhland
år 1008; utbytte titeln Upsala konung mot den af
Svea konung, hvilken titel hans efterträdare sedan
behållit. Upptog år 1024 sin son, Anund Jakob,
till medregent, då denne endast var 12 år
gammal, dertill tvungen af rådet och folket.
Undervisad af erfarenheten om omöjligheten för en
konung, att i längden motstå folkets önskningar, skall
ban på de sista ären visat mera fogligbet och ef-

tergifvenhet, men döden slutade bans regering i
hans bästa år, enligt Lagerbring år 1024, men
enligt Sher. Rosenhane 1026.

Olof, son af konung Håkan och bans gemål
Margaretha, född 1371, valdes, sex år gammal, till
konung i Danmark, der han blef Olof VI, och
1380 till konung i Norrige, der han blef Olof V.
Ilan dog likväl i Falsterbo d. 3 Aug. 1387, och
hans moder ärfde begge dessa hans riken.

Olof, äldste sonen af konung Christian I och Hess
första gemål Dorothea, föddes 1450, men dog
redan följande året.

Olof, S:t, eller Olol* Haraldsiton, en af
Norriges märkvärdigaste konungar och ett bland Nordens
mest ryktbara helgon, tillhör både genom bäfden
och legenden vår historia. Ilan var son af Norska
småkonungen Harald Græoske och drottning Asta,
och förespåddes, redan fore födelsen, sin
blifvande storhet, af dåvarande Svenska drottningen
Sigrid Storråda. Sina ungdomsår tillbragte ban,
enligt tidens sed, på vikingafärder, till dess ban
år 1013 anlände till Norrige, på hvars thron ban,
såsom Harald Hårfagers ättling, gjorde anspråk,
och hvilken ban efter ett par års strider lyckades
eröfra. Redan såsom viking hade ban kommit i
fiendtlig beröring med Sverige, derigenom att han
inträngde i Mälaren, och aufüll Sigtuna. Här
instängdes han af Svenskarne, som med kedjor,
kaslell och sin (lotta tillspärrade norrström; men
Olof gräfde ett annat utlopp för sina skepp,
hvilket utlopp man origtigt ansett vara
nuvarande söder ström, men som troligen hör sökas
vid Södertelge. Genom Norriges eröfring blef
striden med Sverige hårdare. Olof lät hänga
ett par af den Svenske konungens uppbördsmän
och underlade sig Bohuslän, derigenom att ban
genom lönmord lät undanrödja dervarande
höfdingar. Fiendlligheterne utbröto dock icke i öppet
krig; men Olof behöll hvad ban tillegnat sig.
Hans förlikningsförslag till Svenske konungen
af-vistes af denne med förakt och hån, och vunno
gehör endast genom lagman Thorgnys bekanta tal
på Upsala alsheriarting. Fördraget skulle grunda
sig på ett giftermål emellan Olof och den
Svenske konungens dotter Ingegerd, hvilket dock
sedermera gjordes om intet, men ersattes genom en
dylik förbindelse med hennes syster, hvilken,
fadern oåtspord, gifte sig med Olof. Ett krig var
nu oundvikligt, men hindrades genom etl i Sverige
utbrustet uppror, hvilket tvingade Olof Skötkonung
att förlika sig med Olof Tjocke, såsom den förre
kallade på spe sin måg, samt att dela thronen med
sin son. Fredén slöts genom de båda
konungarnes möte i Kongahell år 1022. Emellertid hade
Olof llaraldsson, genoin det grymma nit, hvarmed
ban sökte utbreda kristendomen i Norrige, och sin
för öfrigt egenmägtiga styrelse, ådragit sig
missnöje hos så väl allmoge som höfdingar i sitt land.
Tvungen af de ständiga upproren och af krig wied
Danmark, inåsteban, oaktadt undsättning från
Sverige, öfvergifva sitt rike och söka skydd i
Sverige och Ryssland. Härifrån återvände ban med
bärsmagt för att återtaga sin krona , men slopade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free