Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oriner.
OrimlÅr.
125
till 1,000 mans besättning, krigsfolket
inberäknadt. Framstammen bildade ett drakhiifvnd och
bakstammen en drakstjert; bada voro belt
förgyllda. Sekiinderadt af endast ett par skepp,
ut-bjrdade det länge striden emot tre rikens
förenade sjömagter i Swolderslaget år 1000, men
äntrades slutligen af Norske jarlen Erik llakonsson.
Ännn pà Murlessons tid knnde man i Norrige se
de kolossala lemningarna efler delta sin lids
jätle-fartyg.
Oruier . fosterfader ät Herwa eller Herwor (se
detta ord), hvilken han sände att bjuda llunnerne till
strid vid Söderport. Han fällde dervid så många,
alt det "vore svårt att dem uppräkna." En
annan sagcn gör bonom till en Engelsk konungason
och nerwors älskare.
Oruietbergn socken är annex till Berg, och
belägen » Norrvidinge härad af Kronobergs län, 2
mil N. om Wexjö. Kyrkan, belägen på en bög
backe, är byggd af sten på kronogrund. I
socknen märkes: Svandi, säteri, 1 mtl. med 8 torp,
säg och qvarn, ägdes i medlet af 1600-talet af
Axel Oxenstjerna. En grefvinna Oxenstjerna sålde
det till proviantmästaren J. Michelsson, hvars
efterkommande, adlade med namnet Svanhjelm, en
tid bebodde Svanås och gjorde åtskilliga gåfvor
lill kyrkan. En senare ägare, häradshöfding
Nyman, skänkte ett kapital till kyrkan, af hvars
ränta medel skulle samlas till ett orgelverks
byggande, hans grafs underhållande, samt biträde till
organists aflönande. På sådant sätt har det vackra
orgelverket tillkommit, för något öfver 50 år
sedan. säteriet äges nu af öfverstelöjtnanten J. M.
Rudebeck. En lindlund på säteriets ägor har
troligen och efter gammal sägen fordom varit
begagnad antingen lill offrande eller domaresäte. Den
består af ett med jord öfvertäckt stenröse,
uppkalladt på en bergshöjd. Den omgifves af 28
lindar, af hvilka somliga 1828 bade 5 till 6
qvarter diameter. Dessa uråldriga träd, som ganska
tydligen synas vara uppvuxna ur gamla rötter,
förmodas härstamma från tO:de eller 12:te
århundradet. Ut näs, säteri, 1 j mtl., äges af bönder.
Socknen innefattar 11^- mtl. och bar 335
invånare. Dess areal utgör 11,016 tunnl., af hvilka
1,998 äro sjö och kärr. Adr. Wexjö.
Oringäril. Fornsagorna omtala, på elt par
ställen, ett slags rysliga dödsstratT, hvilka bestodo
deruti, att den lifdömde nedsänktes i en med ormar
fylld båla, och af dessa blef söndersliten. De
F.d-diska sägnerna omtala att Gjukungen Gunnar på
detta sätt blifvit afdagatagen af sin slägtinge Atle.
Sittande i ormgården med bundna bänder, slog han
likväl harpan med tårna och söfde med
harposlagen alla ormarne, utom en enda, som bet sig in i
hjertat. Sången (Gunnars llarposlag), som ban
härunder sjöng, är ännu i behåll. En annan, som
utstod samma dödssätt, var konung Ragnar
Lodbrok, hvilken, tillfångatagen af konung Ella i
England (i 9:de århundradet), saltes i en ormgård, då
ban icke ville säga sitt namn. En silkesskjorta,
som han fått af sin gemål, skyddade bonom länge
för odjurens bett; men aftogs slutligen på Elias
befallning, hvarefter "etterormarne började bygga
i hjertats sal." Skalderna föregåfvo, att han,
under dödsplågorna, qvädit den herrliga dödssång,
som är känd under namnet Kräkumàl. På
hällristningarne i Bohuslän träffas bilderna af män,
som bilas af slora ormar, och hvilka sannolikt
syfta på ifrågavarande rysliga dödssätt. Nyare
vetenskapliga undersökningar hafva uppdagat, att
de "ormar" som sagorna omtala, för sådant
ändamål underböllos, alldeles icke voro ormar utan ett
slags ålar, Muræna Helena, hvilka utmärka sig
för sin stoibet och skarpa tandbyggnad, samt
hafva den egenheten alt anfalla och söka uppäta de
menniskor och djur, som komma i deras närhet.
Ormiktt i Hniiinim, en rik Gotlländning, som
berättas hafva mött Norske konungen Olof Ila—
raidsson, sedan Olof den Helige, med skänker och
förfriskningar, dä denne, under sitt ströftåg uti
Östersjön, landsteg i hamnen Akirgarn pä Gottland.
Olof lät nu döpa Ormika, som kort derefter
uppbyggde det första kristna kapell pä ön.
OrmliiiMsen, en hög på Björkö i Mälaren, öster
oin den fordna staden. Denna hög är omkring 90
steg i omkrets och af 10 alnars lodrät höjd.
Osäkert är huruvida den är en grift eller varit en
offerbög.
Ormris, braken, ormkagge, getrunris, enestabh,
fräken, ormbunke (Pteris Aqvilina), en
ormbunkeart, som förekommer öfverallt i magra sandiga
skogstrakter. Den kan med fördel användas till
strö, äfvensom till bränsle vid bakning och brygd
saml lemnar en särdeles stor mängd utmärkt god
aska.
Ormrot (Statice Limonium), en mångårig växt,
som förekommer sparsamt i de vestra
kustlandska-perna, och är utmärkt för sina vackra blommor.
OruisaltMre, Jeintlands-dialekt, betyder: eluk.
Ornmliir (Ophiosauri), utgöra ödlornas andra
familj och utmärka sig lill det yttre genom en
långsträckt ormlik kropp, täckt med glatta fjäll samt
försedda med korta eller inga fötter. Hit hörer
Ormsidet (Anguis fragilis), äfven kalladt
kopparorm, ett litet vackert alldeles oskadligt djur, af
15—16 tums längd; långsträckt, trindt, nästan
cylinderformigt, trubbigt, ytterst glatt och
glänsande, med stjerten längre än bela kroppen; till
färgen brungrå, brons- eller kopparfärgad, alltid
starkt glänsande på ryggen; sidorne vanligen
kopparbruna, med en mörkare kant upptill; ett
svart-aktigt smalt streck går från nacken långs midten
af ryggen; undre kroppsdelarne stålblå eller
svarl-blåaktiga, stundom långstrimmiga; ungarne äro
hvitgråaktiga, vid födseln endast 2 J tum långa,
lian förekommer ganska allmänt, isynnerhet på
högländt torr mark, bland buskar och uppehåller sig i
mossa, blad och nedfallna löf. Ligger om vintern
i dvala under högar af rutten ved, löf o. dyl.,
samt framkommer tidigt om våren. Han är
ytterst rädd, men lätt att fasttaga, tv han är
hvarken så snabb eller vig i sina rörelser, som ormar
och egentliga ödlor, då han tages gör ban sig så
styf att han med lätthet afbrytes, men deremot
gör han sällan försök att bitas, och hans länder
Del. III. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
