Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128
Orre.
Orreliolinen.
likväl så högt från de närmaste grenarne att
orren ej från dem räcker betet. Vid begge
ändarne af käppen fästes en af 8 — 9 tagelstrån gjord
snara, lodrätt uppstående, och på hvardera sidan
om denna fästes i käppen en 9 tum lång pinne,
riglad uppåt och något ulåt, så att snaran,
hvilken bör vara 6—7 tums diameter då den är spänd,
bar tillräckligt rum emellan pinnarne, vid hvilka
hon äfven löst fästes uti en inskärning i barken.
Vid käppens ändar, lätt under snaran, fästes en
knippa björkris, som är rikt på knoppar och 6
tum lång. När nu orren sätter sig i björktoppen
och blir varse den knopprika björkrisknippan,
hoppar ban upp på käppen, men för att räcka
knoppen nödgas ban träda hufvudet gcnoin snaran och
blir hängande deruti.
Orre, orrhöns (Telrao Tetrix), en till
hönsfoglarnes ordning börande fogel, hvars hanne är 21
— 22 tum lång, med svart, kort och tjock nähb,
hvars käkkanter äro inböjda och öfverkäken i
spel-sen något nedböjd; ögonlocken beväxta med korta
dunfjädrar; öfver ögonen en slor halfmänformig
naken röd fläck, tätt belagd med syllika, långa
utskott, hvilka under lektiden äro mycket
uppdrifna; iris svartbrun; fjädrarne på strupen ej så
långa och afsmalnande som hos tjädern; stjerten
mycket klufven, bestående af 18 penuor, af
hvilka’ sidopennorna äro starkt utåt krumböjda som en
skära, dess undre täckfjädrar längre än de
mellersta stjertpennorne; tarserne klädda med gråbruna
och svartaktiga hårfjädrar; tärna bruna; klorna
svarta. Hufvudet, halsen och öfvergumpen svarta,
med skön blå glans; rvgg, skuldror, vingtäckare,
måge, sidor och stjert dunkelt svarta; snedt
öfver vingarne ett hvitt band; vingpennorne af
första ordningen mörkt gråbruna, i ytlre fånen
något spräckliga; vingarnes och stjertens undre
täckfjädrar samt armhålen rent hvita; tarsernes
fjädrar svartaktiga; skänklarne på insidan hvita. I
sommardrägt, från Juni till September, har ban på
hufvudet och halsen små spräcklor af rostgràtt och
svart; strupen hvit med svarta (läckar och streck
samt ett bredt svart band från näbben under ögat
till tinningen. Honan är betydligt mindre; dess
stjert mindre klufven och sidopennorne icke ul
böjda; den röda fläcken öfver ögonen är mindre och
baktill kortare; bela kroppen spräcklig, med
rostgula och svarta tvärband och fläckar; bröstet och
undre kroppsdelarne äfven spräckliga, med hvita
tvärband samt dylika fläckar på vingarne, på
hvilka dessutom stå två hvita tvärstreck; öfre
stjert-täckarne af ryggens färg; de undre hvita, med
svana tvärband; stjerten svart, med smärre
rostgula tvärstreck och bvitspräcklig spets. Ungarne
af båda könen, i sin första fjäderklädnad,
spräckliga och fläckiga uf roslgult och brunt. För
öfrigt varierar fogeln äfven, så att den stundom är
hvit med små svarta (läckar eller otydliga
brunaktiga vågor. Orren förekommer hos oss allmänt
i de flesta skogar, från Skåne till Lappland, dock
mest i de vidlyftiga och täta skogarne i
Wermland och Norrland, llan är vild, skygg och listig,
med skarp syn samt fin hörsel och lukt; flygten
är bullrande, men ej tung. Om vintern ströfvar
ban omkring i betydliga flockar och stundom
lä-ter han snöga ned sig, så att endast hufvudet är
fritt, och om natten hvilar ban alltid på marken,
vanligen vid en stubbe eller tufva. Utan att vara
flyttfogel ströfvar han dock vida omkring höst och
vår, men samlas alltid till sina vanliga
kläckstäl-len. Födoämnena bestå af björkbängen och frön,
späda blad och skogshär, samt insekter och
larver. Hans leklid inträffar tidigt på våren, så snart
bara fläckar börja att uppkomma på några släta
ställen i skogen, såsom mossar, samt till och med
på tillfrusna kärr och skogssjöar. Lekarne
utgöras af 30—40, ända till 100 foglar, hvilka
in-linna sig i dagbräckningen och slå ned nästan alla
pä en gång samt börja genast blåsa, springa och
boppa om hvarandra, slå med vingarne på olika
sätt, uppresa och utbreda stjerten. Stundom kultra
de äfven, och då de blifva onda eller märka
nå-gbn fara, hafva de ett eget läte. Derjemte slåss
tupparne sins emellan alldeles som hönstupparne,
och bönan löper dervid omkring dem med ett
pjun-kande läte samt åtföljer segraren. Parningen sker
vanligen på leken ganska tidigt, eller omkring kl.
5—6, efter slutadt spel, bland täta buskar.
Somliga orrar spela dock alldeles ensamma i träd
eller på berghällar, till och med på släta marken,
och dessa kallas sqvaltorrar. Efter soluppgången
spela dock alla orrar i toppen af höga träd och
, honan finnes då alltid deromkring på marken, och
från början af Maj spela de äfven om aftnarne;
ungarne spela äfven oin hösten. Honorna aflägsna
sig frän leken, så snart de blifvit befröade, och
lägga 8—12 ägg af 2j tums längd, tums
tjocklek, till färgen hlekgula med mörkare fläckar
och punkter, isynnerhet omkring den smala delen,
i en liten håla på marken, med eller utan båle,
merendels under en buske, och rufvar dem 3
Veckor. Orrar skjutas och fångas på Qerehanda sätt,
neml. för rapphöushund, för fogelhund, på orrlek
eller spel, för lockning, för bulvan samt med
snaror, giller, orrbenue och orrbur.
Orreliolinen, 3 mtl. krono-säteri eller
kungsgård, belägen i Skörslorps socken af
Westergötland, |- mil från Falköping, och är
öfverste-bo-ställe vid kongl. Westgölha regemente. Man
finner ej denna kungsgård omtalad, förr än i Erik
XIV:s tid. Under kriget med Danmark vistades
Erik på Orreholin någon tid af ären 1563 och
1565, hvadan således då bär måste hafva varit en
vacker åbyggnad. Men 1566 blef gården af
Danskarne uppbränd och förstörd, hvarvid den delade
lika öde med städcrne Lidköping, Skara och
Falköping, samt kungsgården Höjentorp. I derpå följande
oroliga tider lärer kungsgården saknat regeringens
verksamma ålgärd till sitt upphjelpande, till dess
Johan III år 1578 anbefallte ståthållaren öfver
Westergötland frih. Erik Gustafsson Stenbock, att,
soin konungen ämnade resa ned till denna landsort,
med det första låta uppsätta några våningar på
Orrcbolmen, för konungens nattläger, efter der
var vacker plats och lägenhet. Äfven skulle Lasse
Hansson 1579 "draga försorg om gårdens nybyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
