- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
132

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134

Ortolansparf.

Oa.

kor, inackorderas och vårdas hos en guvernant,
som bor i närheten af gymnastik-lokalen. Denna
förändring i institutets organisation synes ock
hafva vunnit bifall från allmänhetens sida, och
antalet af dem som samtidigt nnder sista qvartalet
af år 1848 begagnade den medicinska
gymnastiken, belöpte sig redan till omkring 90 personer
dagligen. Till understöd för inrättningen erbölls
vid 1847—1848 ärs riksdag ett anslag af 1,500
R:dr Ii:ko, att årligen utgå, till nästa
statsreglering, nnder betingsnde af de vilkor, att 3:ne
or-thopediska patienter skola åtnjuta fri läkarevård,
och 4 friplatser vid institutets gymnastik varda
upplåtne för mindre bemedlade patienter.

Ortolansparf, ortolan (Kmheriza hortulena), en
gångfogel af 6J — 6} tums längd, med hufvudet
och halsen ofvan askgrått, med olivgrön
anstrykning; måge och bröst brunröda. Hannen har en
fläck kring ögonen samt strupen gul, äfvensom
ett streck från näbbviken af samma färg, skiljdt
från den gula strupen genom ett svartaktig!;
ving-pennorne och deras större täckfjädrar kantade med
rostgrått; stjerten svartaktig, med ett hvitt band
som går snedt från spetsen af inre fanet till
ändan af det yttre, på de två yttersta pennnrne;
näbben köttfargad; iris brun. Honan har talrika
svarta streck eller fläckar åt fjäderspolarne på
hufvudet, halsen och ryggen; ögonkretsen, sirupen och
en del af framhalsen blekgula; bröstet upptill
tecknadt med svartaktiga streck. Ungarne olika de
gamla. Förekommer isynnerhet i de södra och
vestra trakterna af landet, särdeles allmänt på
några ställen i Skåne. Han anländer dit såsom
flytt-fogel i början af Maj; bans sång är välljudande
och kan uttryckas med stafvelserna: "litli, tack’
tack, tack, tjokn!n i Augusti och September flyttar
ban åter bort. Födoämnena utgöras under den tid
ban uppehåller sig hos oss, isynnerhet af insekter
och larver, hvarmed han äfven uppföder sina
ungar, eljest förtär ban också åtskilliga slags
växt-frön och säd. Sitt ho bygger ban bland gräset
under en buske, af grässtrån, och lägger deruti
4—5 blackiga ägg, 7 linjer långa, 5 linjer
tjocka, glest beströdda med större och mindre svarta
punkter eller fläckar samt i ändan otydligt
gråaktiga; i Juli äro ungarne flygfärdiga. Fogelns kött
är utmärkt läckert.

Ornbhadt ho. Att sitta i orubbadt bo kallas
den förmån som en enkling eller enka besitter
genom ett testamente af sin aflidna maka, hvilket
berättigar den efterlefvande, att utan delning med
sina barn eller andra arfvingar, behålla bela det
gemensamma boet intill sin död. Sådana
testamenten uppsättas ofta ömsesidigt, så att
hvilkendera makan som efterlefver kommer i åtnjutande
af denna förmån.

Orvarbod, ordagrannt öfversatt: Pilhud, kallades
fordom den uppbudning af allmogen till krig, som
verkställdes förmedelst en pil (ör, genet. orvar),
hvilken jemte budkaflen, gick man från man, och,
vid höga böter, ej fick stanna förr än den gjort sin
rund inom den trakt, för hvilken den var bestämd.
Det kallades äfven att nppskära Här-rör. Sjelfva

pilen bestod oftast af en i form af ett sådant
vapen uppskuren käpp, bränd i ena ändan till tecken
att den som ej genast afsände honom frän sig
var hemfallen till straffet att få sin gård nedbränd.
För orvarhodets gång var serskildt sträng lag
stadgad. Se: Budkaße.

Orvar Odd (rättare Urvar Odd, pil-Odd, Odd
med pilarne), en namnkunnig viking, Hjalmars vän
och stallbroder (se Hjalmar den hugfulle). Om
deras första sammanträffande berättas, att Orvar, vid
ett af sina vikingståg, träffat på Hjalmar, som
låg i land med 15 skepp, hvardera bemannadt med
100 man. Besättningen var uppe på stranden och
roade sig med allehanda tidsfördrif. O. beslöt
angripa den, och lät sitt folk upphäfva ett häftigt
härskri. Dä ban likväl fann, att detta och ännu
ett annat sådant ej gjorde det minsta intryck, och
att kämparne ej ens upphörde med sina lekar,
afstod han från förslaget att öfverrumpla dem,
utan manade dem till öppen och ärlig strid
följande dagen. Denna ägde rum, men hvarvid
Hjalmar hade den högsintbeten, alt bortsända en del
af sitt folk, så att ban ej blef starkare än Orvar.
Sedan man kampat bela dagen, höjde anförarne
om aftonen sina sköldar, då striden upphörde.
Hjalmar tillfrågade O. huru den leken behagat
bonom, och om han ville förnya den följande
dagen? Detta skedde, och O. försäkrade, att han
aldrig träffat raskare och stridbarare män. Tredje
dagen kämpade man med lika liten framgång å
någondera sidan. Nu slöts striden med ett
vänskapsförbund emellan kämparne, hvarvid Hjalmar,
såsom uttryckligt vilkor, förbehöll sig, att ingen
skulle äta rått kött, ingen dricka blod, ingen
plundra köpmän eller bönder, om icke nöden fordrade
det till lifvets uppehälle, samt ingen röfva qvinnor
eller föra dem med sig emot deras vilja.

Oritd kommer tids nog, ett gammalt Svenskt
ordspråk, betecknande att en dålig gerning aldrig
sker för sent.

Orätt sakbre gillra ingen Herra rijk,
men Viagh och rätt är Herrans prij»,
ett gammalt ordspråk i slutet af domare-reglorna
i vår Svenska lag.

Os i forn-Svenskan detsamma som mun, äfven
Åminne eller utloppet af en å, flod. Allmogen gifver
denna benämning äfven åt sådana ställen i sjöar, der
vattnets rörelse på sjöns för öfrigt lugna yta,
eller, om vintren, en ständigt öppen vak eller falsk
is, tillkännagifver en underjordisk ntloppsåder.
Man träfFar dylika os i de flesta sjöar. Ett
märkligt förhållande med ett sådant i Grimsjön,
belägen i Grimethons socken af Halland, uppdagades
genom en tillfällighet för omkring 40 år sedan.
En person i orten ernade i bemälde sjö draga not,
och lät, för att locka fisken till ett fiskställe i
närheten af oset, derstädes utkasta mäsk efter
bryggd. Några dagar derefter skall en starkt
flödande kiilla, belägen nära en half mil derifrån,
befunnits innehålla en myckenhet af samma ämne,
hvars dilkomst ej på annat sätt kunde förklaras
än förmedelst källans gemenskap med berörde sjö,
just genom nämnda os.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free