Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OxltKr.
Oxelberg.
143
»tret, såsom liggande pà Ladugården, det
nuvarande Ladugårdslandet vid Stockholm, således
förmodligen delsamma som de nu s. k.
Tyskbagare-bergen.
Oxbär (Mespilus Cotoneaster), en liten buske,
hvaraf 3 afarter förekomma i bergiga trakter på
öf-vergångsformationer; bladen ätas af boskapen, men
för öfrigt användes de ej.
Oxdjupet, ett af inloppen till Stockholm i
skärgården, norr om Waxholmen. Redan Johan III,
och efter bonom Carl Gustaf, befallde att
försänkningar der sknlle företagas; men som dessa icke
befunnos ändamålsenliga, i anseende till sundets
djup, lät konung Fredrik år 1724 der nppföra
Fredriksborg. I senare åren har man likväl belt
och hållet försänkt denna farled. (Se vidare
Fre-dnkstorg.)
Oxe, Feder, Skåningarnes anförare, då
Engelbrekt ryckte emot desse, som kommo till
Laholms undsättning. Sedan de båda bärarne
någon tid legat i åsyn af hvarandra, afslöt
Engelbrekt med Peder Oxe den öfverenskommelse, att
om han icke inom påskaftonen förmått intaga
Laholms slott, skulle ban aftåga ur Ilalland, men
om han lyckades eröfra det, skulle ban behålla
det och landet hafva fred med Skåningarne.
Oxe, Petrus, prior för dominikanerne i
Stockholm år 1527, då klostret upphäfdes. Munkarne
ville, sedan deras egendom blifvit tagen i beslag,
vandra omkring staden och försörja sig méd
tiggande; men då detta vägrades dem, anhöll deo
ofvannämnde priorn, Petrus Oxe, jemte
läsmästa-ren Lars Enger, bos stadens magisträt, att dem
måtte tillåtas med något lofligt arbete förskaffa
sig sitt underhåll, hvilket naturligtvis gerna
beviljades dem.
Oxe, Krik. Ätten är ganska gammal och skall
bärstamma från Carl Bengtsson Oxe, bviken afled i
digerdöden år 1350. Erik O. var således en af
dem, som introducerades på riddarhuset vid dess
inrättning 1625. Ilan var då öfverste-löjtnant och
slottshoppman på Kalmar, blef 1648 landshöfding
i Nyland och Tavastehus län och 1652 i Koporie,
Jama och Ivanogorods län, hvarifrån han fick
afsked 1655. Hans son,
Oxe, Harald, blef 1666 landshöfding i Åbo och
Björneborgs län, hvarifrån ban tog afsked 1682
och dog 1690. Ätten utgick med
kofferdikapite-nen Henrik Oxe, som dog barnlös, 68 år
gammal, i Mönsterås, d. 15 April 1790.
Oxebufvud, Anders Olofsson, af en gammal
ätt, hvars stamfader var Ro Andersson till Hoff,
som lefde år 1500, var en af hertig Carls
tillgifne och användes af bonom vid många tillfällen,
skickades 1593 omkring i landet att kungöra
hertigens och rådets förening om regeringens
förande, och följande året att emottaga allmogens ed
åt hertigen och mot Sigismund. Vid Carls
krö-niog bar ban rikets banér. Han bade 1573 fått
öfverstebefallniogen på Elfsborgs och Gullbergs
lästningar och 1609 blifvit landsherre i
Westergötland. llans son,
Oxehurvnd, Olof* Andersson, ståthållare (tå
Kalmar, adlades af Johan III 1592; men först hans
sonson, Olor, introducerades 1625. Enligt
Roth-lieb skall ätten vara Dansk.
Oxeliufvnd, Anders, kapiten vid
enkedrottningens lifregemente, föll vid ett utfall från Stettin
år 1710 i Rysk fångenskap, der han födde sig
med att binda peruk- och fisknät; lyckades, efter
flera års förlopp, att rädda sig med flykten, då hän
bland annat hemförde en sele, hvarmed ban,
såsom fånge, nödgats draga plogen. Gick sedan ej
mer i tjenst, utan lefde på sitt stamgods Säby,
(hvilket uppgifves hafva i nära 400 år tillhört bans
ätt), intill sin död 1772. Ilan var då 84 år
gammal, men af ett gladt sinne, välbildad och så stark,
att ban äfven under de sista åren af sin lefnad
följde sina söner på jagt och fiske.
Oxejern kallades det jern, som bergsmännen i
Wermland smida på sina egna hamrar.
Bergsmännen hafva alltid baft tillstånd, att härföre tillbyta
sig oxar och andra ätbara varor af
gränsebönder-ne, som deremot fått i Norrige förvandla det till
salt, fisk, viktualier eller penningar, fastän all
annan stångjernshandel på Norrige då var
förbja-den, hvilket bekräftades 1723; men annan allmoge
fick ej bandia mera af detta jern, än till
husbehof, eller ock föra det till någon stad. Ej heller
fick gränse-allmogen, under förevändning af sitt
oxejern, drifva landköp. Sedan flera bruk blifvit
anlagda vid gränsen, bar denna handel aftagit.
Oxel, Norsk (Sorbus Aria), ett lägre träd, med
tjocka grenar, hvilket förekommer uti de yttre
kusttrakterna, isynnerhet de vestra, sparsamt, t.
ex. i Bohuslän, vid kullen i Skåne och på Gottska
sandön. Veden är härd och en af våra vackraste
slöjdvirken; bären kunna användas till bryggd och
beredning af sirap, samt att göda svin med. Af
samma slag förekommer äfven Rönnoxel och Svensk
oxel.
Oxelberg, Peter, riksdagsman för bondeståndet
vid 1810 års riksdag i Örebro, gjorde sig der
känd såsom en af oppositionens dristigaste
medlemmar; men bar isynnerhet blifvit bekant genom
det missöde hans opposition medförde för honom.
Han bade i bondeståndets plenum d. 30 Aug.
uppläst ett memorial rörande magasins-direktionen,
hvari ban yttrar, att "denna direktions ögonmärke
hade bordt gå derpå ut, att hålla jemvigten vid
magt näringarna emellan; men hurudan har denna
jemvigt varit? Inblandad i sjelfva
jordbruksnäringen igenom bränvinsbränning och
spanmålsban-del, bar denna direktion hittills varit ett
merkantilism kollegium, hvars medlemmar, i Iiäsong med
den öfriga handels-societeten, handlat med statens
penningar såsom ett förlag och strukit vinsten i
egna fickor, pä både statens och näringarnas
bekostnad, och dessutom af den förra dragit de största
löner på köpet." Detta föranledde dåvarande
statssekreteraren för bandels-och finans-ärenderna, Hans
Järta, alt i ett till statsrådets protokoll förd. 10
Sept. afgifvet anförande, mot Oxelberg yrka laga
ansvar för denna beskyllning, om ban ej kunde
bevisa den, tilläggande, att om icke den beifra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
