Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstjerna.
Oxenstjerna.
149
i Frankfurt om Maya, blef president i Wismnrska
tribunalet och kallades 1654 till riksråd, den
förste Carl Gustaf dertill utsåg. Efter att hafva
förrättat flera updrag och diplomatiska värf, blef ban
general-guvernör öfver Warschau och bög-Polen,
hvarvid ban boll kongl, stat, och efter konungens
död afslöt ban frederna med Polen, kejsaren och
Brandenburg. Förestod någon liten lid kansliet
hemma i Sverige, men när det öfvertogs af De
la Gardie, återvände han till sin post i Wismar,
hvarifrån ban sedan flyttades till
general-guvernör-skapet öfver Lifland. Efter Gari Xl:s anträde
till regeringen erhöll ban åtskilliga diplomatiska
uppdrag. I Juni 1680 blef ban kansli-president,
och frän denna tid daterar sig hans
namnkunnig-bet, emedan alla utrikes ärender ombesörjdes af
honom, och han kan anses såsom själen i den
(redspolitik, Carl under bela sin återstående regering
följde. Han stod äfven i bög ynnest både bos
honom och ännu mer hos bans moder, och ehuru
Carl, under sina sista år, upptog gunstlingar, som i
högre grad hade bans öra, förmådde de likväl icke
aodra^den allmänna gången af hans statskonst,
hvilken konungen i sitt testamente förklarade vara
den för riket nyttigaste. Efter Carl Xl:s död blef
ban en af förmyndarena för den unge konungen,
men hvarifrån ban, liksom de öfrige, snart
befriades, då den 15-årige Carl XII förklarades
myndig. Mo var Bengt 0:s tid egentligen förbi, men
ban bibehölls likväl pä sin plats till sin död d.
12 Juli 1702. Man har beskyllt honom
föregen-nytta, men dessa beskyllningar äro till större
delen öfverdrifna. Han var en arbetsam, driftig och
klok embetsmän, med jemna och lugna, men icke
bögsiota, åsigter; till sitt yttre liten och oansenlig,
tyst i sällskaper, men belefvad och saktmodig.
Reduktionen förskonade honom icke, men ban fick af
Carl någon ersättning. Hans kostsamma
lefnadssätt bragte honom ofta nog i
penninge-förlägen-het. Hade 8 söner och 10 döttrar. F.n af de
förre stupade, som öfverste-löjtnant, i slaget vid
Ramillies 1706, och alla de öfriga dogo dels i
ung-dumen, dels ogifta.
Oxenstjerna, (»ustaf <ànbrielsson , den
föregåendes broder, föddes d. 16 Mars 1626, blef,
efter hemkomsten från sina utländska resor, 1653
drottningens öfverkammarberre. Krigstjens|en var
likväl mera öfverensstämmande med bans böjelser
än boftjensten, hvarföre han blef öfverste för
Helsinge regemente och sedan för artilleriet, deltog
i Carl Gustafs Polska, Tyska och Danska fälttåg,
blef general-major, rikstygmästare, riksråd och
krigsråd. Vid 1672 års riksdag var han
landtmarskalk, och fick sedan ett ministerielt uppdrag
till Moskwa, samt befattning med försvarsverket
iorst i Lifland och Estland, och sedan i
Södermanland. Blef lagman i Karelen och dog d. 18 Dec.
1693.
Oxenstjerna, Axel Gustafsson, son till
friherre Gustaf Gabrielsson och sonson till Gabriel
Christersson, föddes på Fånö i Upland d. 16 Juni
1583, studerade först hemma och skickades 1598
till åtskilliga Tyska universiteter. Härunder uppe-
höll han sig isynnerhet i Wittenberg, der ban
studerade theologien, emedan ban ernade blifva prest,
men måste, till följd af Carls befallning till alla
utrikes vistande Svenska ädlingar, återvända hem
1602. Här utnämndes ban till konungens
kammarjunkare, och fick 1606 en beskickning till
Meklenburg. Snart upptäckte likväl Carl den unge
mannens egenskaper, och skänkte honom bela sitt
förtroende. Ett bevis derpå erhöll ban, då ban
år 1609, ehuru frånvarande och endast 26 år
gammal, kallades till riksråd, enligt Biogr. Lex. den
14:de, enligt Fryxell den t5:de, men enligt Uggla
den 18:dc af sin ätt. Vid sin död uppdrog konungen
bonom till och med chefskapet i regeringen, och
förmynderskapet för de kongl, barnen. Det första
af dessa uppdrag torde O. likväl egentligen föga
hafva utöfvat, emedan konungen redan d. 26 Dec.,
således icke två månader efter sin faders död,
förklarades myndig och det till en stor del genom
0:s medverkan. Den nye konungen omfattade
honom ej blott med samma, ntan med ännu större,
förtroende än den aflidne, ett förtroende, som
räckte nnder bela hans lifstid och rättfärdigades på
det mest lysande sätt. Det var mindre monarken
och undersåten än två vänner som umgingos,
rådgjorde, kände sin förmåga och sina brister, och
der den enes egenskaper alltid ersatte hvad som
kunde fattas bos den andre. "Om icke min betta
satte lif i Er köld, skulle allt stelna", sade
Gustaf Adolf då ban en gång blef litet misslynt
öfver 0:s långsamhet. "Om icke min köld svalkade
Ers Majestäts hetta, så skulle allt brinna upp",
svarade O. Under 30-åriga kriget förklarade
Gustaf Adolf, att om ban icke vore säker om
rikskanslerens trogna omsorger, ville ban nedlägga
både krona och spira, och afstå frän bela
förelaget. Verlden lärer svårligen hafva sett en
förening af två sådane män, som Gustaf Adolf och O.;
men blott genom denna förening kan det
förklaras, alt Sverige, som uthärdat ett nära oafbrutet
50-ärigt krig, kunde 1630 uppträda med sådan
kraf| i Tyskland och der utföra sådana värf. O.
var likväl icke benägen för 30-åriga kriget, men
han gaf efter för konungens vilja, sägande, att ban
"drifves af en mägtig ande, den ingen motstå kan."
Straxt efter konungens myndighetsförklaring
utnämndes O. till rikskansler, hvilket embete ban
bibehöll till sin död. Han fick snart det svåra
värfvet att afsluta freden i Knäred, hvilken
medförde så stora uppoffringar, men som voro
nödvändiga. Ar 1617 blef ban den förste
presidenten i kansli-kollegium, och då konungen om
höstarna reste hem frän Polska fälttågen, fick O.
merendels styrelsen derstädes öfver både bären och
landet. Vid riksdagen i Örebro 1617 författade
ban riksdagsordningen, och bar riksäpplet vid
kröningen, liksom 27 år senare vid Christinas. Vid
förra tillfället förrättade han den första theologie
doktorspromotionen och slogs sjelf till riddare pä
rikssalen. Det är svårt att från denna tid
uppräkna alla bans värf och förrättningar, emedan
nästan ingen enda sådan af någon vigt föreföll,
som ban icke dels omedelbart utförde, dels lat
Del. III. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
