Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Palbltskl.
Pallium.
157
hoppfulle nye embetsmännen bortrycktes redan i
början af följande året (1848) af döden, och
ef-tertraddes af sin anförvandt, Arvid Gnstaf Faxe
(se delta ord), som just vid samma tid utträdde
or statsrådet.
Palbltski, Matthias, af en Pomersk adlig ätt
och född i Hinter-Pomern d. 23 Dec. 1623,
studerade vid Rera universiteler och förvärfvade ej
blott grundliga insigter, ntan lärer äfven baft ett
intagande umgängessätt, emedan ban öfverallt vann
de ansedda personers bevågenhet, med hvilka ban
kom i beröring. Då han, endast 20 år gammal,
i Hamburg blef känd af fältmarskalken Gustaf Horn,
öfvertalade denne honom att följa sig till Sverige,
der ban sä behagade den unga drottning Christina,
alt bon utnämnde bonom till sin hofjunkare och
kapiten-löjtnant vid lifgardet. Hans båg var
likväl riglad på kunskapen om fremmande länder,
och ban erhöll drottningens tillåtelse, att härpå få
använda 4 år, med rättighet att derunder behålla
tjenst och lön. Då ban insjuknade vid Dalarön,
skickade Christina honom sin lifmedikus,
apothe-kare och kirurg. Tillfrisknad, anträdde ban
ändtligen resan, besökte de flesta Europas länder samt
Egypten, och återkom 1648 till Sverige. Här Gck
ban ej stanna länge, utan skickades i Januari är
1649 såsom sändebud till Venedig och Toskana.
Återkommen i Mars 1650, utsändes ban till Carl
(iostaf, som då vistades i Nürnberg, att
underrätta denne om drottningens beslut rörande
thron-(oljden. Ilade sedan flera beskickningar till
Frankrike, Spanien, Nederländerna och kejserliga
hofvet. Riksrådsvärdigbeten erbjöds bonom 1667,
men hvilken ban undanbad sig. År 1675
upphöjdes ban i friberrligt stånd, då han skref sig
friherre till Alvastra, men afled redan d. 20 Okt.
1677 pä sin gård Jnleta i Södermanland. Ansågs
för en god diplomat, men beskylles af Danske
mi-nistern att hafva underblåst osämjan mellan
Polska och Österrikiska bofven. Hade djupa insigter
i Grekiska litteraturen och antiqviteterna.
Palén, Kr i I. Johan af, son till
häradshöfdingen Abraham P., och född d. 15 Maj 1716,
lagman i Norr-Finne lagsaga 1766, hvarifrån ban
tog afsked 1783, var en på sin tid ansedd och
mycket anlitad embetsmän, hvilken erhöll
förtroendet att vara bondeståndets sekreterare vid 17 56,
1762 och 1769 årens riksdagar. Hans dervid
bevisade tjenster belönades 1770 med adelskap. Dog
d. 6 Sept. 1787. I "Gustavianska Papperen"
be-ikylldes ban att hafva blifvit köpt af Mössorna,
och derföre uppskjutit bondeståndets
sammankallande till talmansval vid riksdagen i Norrköping,
i afsigt alt motverka hofvets plan. Förslaget
lyckades likväl icke, ty Olof Håkansson blef åter
vild. — Ätten utgick med bans son, öfversten vid
andra gardet, general-adjutanten och kom. af S. O.
Axel ar P., en god sällskapskarl, en lefnadsglad
man och en skicklig garnisons-oflicer, men utan
krigare-egenskaper. Känd genom sina torroliga
infall, t. ex. del, då en vän trugat honom att på
elt par dagar lemna staden och göra bonom
sällskap till bans landtgods, der ban förde honom öf-
verallt omkring, visande bonom ställets behag och
frågade hvad ban tyckte om trakten, hvartill P.
svarade: "Åh jo, men här är så förbannadt grönt."
Han dog ogift d. 21 Juni 1810.
Paletskoi, Demetrius Peilorowitsch, var,
jemte Scbtschenätew, anförare för den Ryska
styrka, som i Januari 1556 inföll i Finland och
belägrade Wiborg, men åtnöjde sig med att härja
landet och undvika hvarje Iräffning.
Palin, Kils CàustaT, född d. 15 eller 30 Aug.
1765 i Stockholm, der fadern var möbelbandlare,
ingick, endast 18 år gammal i konungens kansli,
och, ehuru ej understödd af bördens förmåner,
hvilka syntes erforderliga för framgången på den
diplomatiska banan, ersattes bristen bos P. både
genom hans skicklighet och genom bans älskvärda
umgängesgåfvor. Han lick samma år följa
konungen på dess resa till Italien, erhöll sedan
åtskillige uppdrag, som legations-sekreterare i Madrid
och Wien, blef charge daffaires i Dresden 1801
och 1805 i Konstantinopel, der ban 1814
utnämndes till minister-resident, och hvarifrån ban tog
afsked 1824. Hade under tiden företagit flera
resor i mindre Asien och Egyplen. Uppböjdes i
adligt stånd, blef R. af N. Ö. och ledamot af Vet.
societeten i Upsala, samt Vitterhets-akademien.
Sedan han lemnat sitt embete, hvarunder ban haft
tillfälle att 1812 medverka till fredsslutet emellan
Ryssland och Porten, besökte ban på någon tid
fäderneslandet, men öfvergaf det åter, för att välja
sin bostad i Rom, der Byström upplät åt honom
en paviljong i sin trädgärd på Villa Malta. Här
öfverfölls ban 1842 af en mördare, som våldsamt
slutade den gamle mannens dagar, i bopp att rikta
sig med bans skatter. Dessa bestodo dock
förnämligast i lärdoms- och konst-skatter. P. var
nemligen lärd och fornforskare, ännu mera än
diplomat och embetsmän. Isynnerhet bade ban
egnat sig åt de Egyptiska hieroglyfernas studium,
och bans arbeten deröfver ådrogo sig i bög grad
Europas uppmärksamhet, ehuru ban icke förmådde
rätt lösa det problem ban föresatt sig, och man
förebrår bans undersökningar bristande system och
kritik. Utom sina skrifter i detta ämne, alla
skrifna på Fransyska, har ban äfven utgifvit:
Observations Numismaliijues, dediées ä Thorvaldsen.
Pall, ett provinsord i vestra Sverige, betecknar
en liten afsats af en framstående klippa.
Pallium var ett utmärkelsetecken för de fordne
kalbolska erkebiskoparne, och hvilket ansågs så
heligt och nödvändigt, att erkebiskopen ej fick
deltaga i sitt embetes utöfning, samt ej en gång bära
namnet af sin värdighet, innan han erhållit berörde
tecken; till och med de förrättningar ban kunnat
göra såsom biskop voro bonom förbjudna såsom
erkebiskop, förr än han från Rom emottagit
detsamma. Dessa föreskrifter härledde sig från påfvarnes
egennytla, hvilka läto betala sig ofantliga summor
för pallium. Så måste t. ex. en erkebiskop i Lond,
kort före reformationen, betala derför flera tusende
dukater och ifrån Upsala utgick en gång för ett
sådant, 559 mark silfver, utgörande efter vår
myntfot, omkring 4,476 specie R:dr, och hvartill alla
Det. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
