Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patriotiska sällskapet.
Patronella pastorat.
173
lan anlingen ett krig med den grymme fienden,
vår granne, eller de olyckor vi nu lida, vete vi
ej om vi icke skulle föredragit det förra." Na
kallades undertecknarne till Stockholm och
anklagades 1694 af hof-kansleren Rergenhjelm inför en
kommission, som dömde Vilinghof, Hudberg,
Patkull och von illengden lill döden, hvilken dorn af
konungen mildrades till lifstids fängelse, men
hvarifrån de utsläpptes pä hans sotsäng. Patkull bade
likväl förnt flytt ur arresten och sökt skydd bos
kurfursten af Brandenburg och Joban Sobieski i
Polen, likväl ntan att blifva emottagen, hvarföre
ban begaf sig till det i onåd fallne
Brandenburg-ske gebeimerådet baron Dankelmans gods i Pays
de Vaud, der ban, under namnet Fischering, lefde,
sysselsatt med vetenskapliga forskningar, till I6S9,
då Sachsiske general-löjtnanten Fleming öfvertalte
honom att gå i tjenst bos konung August, hvilken
anställde bonom såsom sitt gebeime-krigsråd. När
August sökte eröfra Lifland, understödde P.
honom i denna plan, dels af fosterlandskärlek, dels
af hämnd emot Sverige, begaf sig till Ryssland och
afslöt der ett förbund mellan tsaren och konung
August. Detta ökade oviljan mot honom i
Stockholm, der hans försvarsskrift mot sin dom blef
offentligen uppbränd. Deremot förmådde ban
tsaren att låta i Moskau år 1702 uppbränna den i
Stockholm utkomna vederläggningen. Han gick
derjemte i Rysk tjenst, samt användes i åtskilliga
diplomatiska värf, äfvensom i militära, så att han,
bland annat, intog Warschau genom kapitulation.
Likväl tyckes det, som om han skulle ådragit sig
någon misstanke, antingen bos Peter eller hos
August , ty han blef i December 1705 arresterad,
jemte 18 af sina förtrogne, och förd till
fästningen Sonnenstein, samt derifrån till Königstein. Då
freden i Altranstädt afslöts, var ett af vilkoren
Palkuls »|lemnande, och August hade den fegbeten
alt uppfylla det. P. fördes bunden på en kanon
efter Svenska bären, och i klostret Casimir, icke
långt ifrån Posen, blef ban af en krigsrätt dömd
att lefvande rådbråkas, hvilken dom gick i
verkställighet d. 10 Okt. 1707. Rådbråkningen skalle
ske nedifrån uppåt, och, genom Polske bödelns
oskicklighet, blefvo bans plågor odrägliga, så att
ban släpade sig till stupstocken och sjelf ropade:
"Lieber, Kopf abl" Hufvudet afhöggs nu och
kroppen lades på 4 stegel, hvarifrån August först
1713 lät hemta benen och begrafva dem i
Warschau.
Patriotiska sällskapet anses ursprungligen vara
stifladt af Engelbrekt och Carl Knutsson, men
organiserades 1766 som ett ordenssällskap, hvilket
än kallades Patriotiska förbundet, än Svenska
tandt-orden och än Pro patria. Det egnade sin omsorg
åt nyttiga kunskapers spridande, slöjdernas och
landtbrukets uppmuntran. För att befordra dessa
ändamål bildades ett eget utskott, hvilket snart
skiljde* från stammen och blef det Patriotiska
sällskapet. Den egentliga stammen valde då välgörenhet
till sitt hufvudsyfte, kallade sig Pro patria och
fick 1798 namn af kongl, sällskap. Det bibehöll
ännu sin ordensform, men förändrade den, då det
d. 25 April 1814 erhöll nya stadgar. Det
underhåller ett eget barnbördsbns i Stockholm. Det
Patriotiska sällskapet utdelar belöningar åt trogna
tjenare och för odlingar, bestående i silfverbägare,
skedar, eller medaljer. Båda dessa sällskap hafva
ett rum i kalendern, och ägde, 1849: det
Patriotiska 105 och Pro patria 88 ledamöter af olika
samhällsklasser.
Pat rot iat-rät t (jus patronatns) kallas den
rättighet någon enskild har, att i en församling tillsätta
pastor, hvarföre ock ett sådant pastorat kallas
patronelt. Dervid måste likväl iakttagas, att den
utnämnde är efter förfatlningarne kompetent dertill,
patronaträtten sträcker sig dock ej lill att afsätta
pastorer, eller befatta sig med något, som angår
läran och prestembelets utöfning.
Patronats-rättig-heten är af kanonisk uppfinning, och har funnits i
Sverige allt ifrån katholska tiden, då
otoämnings-rätten kallades "fadburligan rält." Dess första
upphof torde hafva varit anläggning af enskildta
kapeller och oratorier, som benämndes ecelessiæ
laicorum, hvarvid de anställde presterne kallades
laicorum clerici. Kyrkolagen uppgifver
patronat-rätt grunda sig på gåfva af jord och grund då
kyrkan uppbyggdes; på uppförande, utvidgning
eller märkelig förbällring, samt på donationer af
jord lill prestebolet. I äldre tider, då det ålåg
sockenmenigheten, att ej allenast bygga kyrka,
utan ock sköta benne med jord, såg den
säkerligen gerna, att någon enskild lindrade den i dessa
skyldigbeter, till och med under afstående af sin
rätt alt deltaga i prestens utväljande. Till
patronaträtten hör äfven någon gång rättigheten att
uppbära tionde och andra kyrkoinkomster; förmån
med bänkrum i kyrkan; äamt äfven deruti, att icke
något rörande kyrkobyggnaden får ålgöras, utan
patroni råd och vetskap. lians skyldigheter äro:
att vårda sig om kyrkan och församlingen,
hvaraf följer åliggandet att redovisa kyrkans medel,
(hvilka slå under patroni vård), så ofla landshöfding
och konsistorium pröfva sådant nödigt; försvara
kyrkans och församlingens rätt emot allt ingrepp
och förfång; sjelf bygga och underhålla kyrkan,
nemligen då tionde uppbäres. Patronaträtl kan
äfven ännu förvärfvas, likväl kan ingen annan än
kongl. maj:ts bevilja sådan. (Se äfven Patronella
pastorat.)
Patronella pastorat äro sinsemellan skiljaktige
derföre, att antingen patroni nominationsrätt (se
palronatrält) beror af olika omständigheter, eller
att bans rält är förbunden med ekonomiska
fördelar. I afseende på det förra är väl
patronaträtten gemenligen åtföljande någon viss fastighet,
såsom ett jus reale, i hvars hand egendomen ock
vara må; stundom händer dock att det tillkommer
någon viss slägt. Kyrkolagen omtalar den
rättighet, som efter förfäder är till arf fallen. Stnndom
ar det alternativt emellan kongl. maj:t och
patro-nu3, emellan församlingen och patronus, emellan
viss egendom och viss slägt, och bar en
patronat-rätt vid moderkyrkan och en annan vid annexen,
skall hvardera njuta sin utnämningsrätt skiftesvis.
I afseende åler på det senare äro patronaträttig-
Det. III. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
