Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pehrsson»
Pehrsson.
179
Pehrsson, Göran. Denne Erik XIV:s ryktbare
och olycklige rådgifvare lärer varit född omkring
1630 i Sala, der fadern var prest och en bland
de förste, som begagnat tillåtelsen för prester att
gifta sig. Han skickades till Tyskland att
fullborda sina studier och återkom derifrån 1552 med
bref frän Melanchton. Gnstaf I emottog honom nn
i sitt bof, men skall hafva blifvit så missnöjd med
bonom för hans dåliga uppförande, att ban dömde
bonom till döden, men hvilket strä|f han, på
hertig Johans och Svante Stures förbön, mildrade till
landsflykt. P. begaf sig likväl i stället till hertig
Erik, hvars ynnest ban förstod vinna och bibehålla
ända till sin död. När hertigen blifvit konung,
upphöjdes Pehrsson till bans sekreterare och
ombudsman samt benådades med adelsbref, lian
anses från den tiden såsom själen, ofta kanhända
blott som verkställaren, af de våldsamma,
orättvisa, blodiga och till en de) vansinniga,
handlingar som utmärkte Eriks regering och slutligen
medförde bans fall. Att bålet och illviljan
skrifvit gunstlingens historia är onekligt; men alt
åtskilliga af beskyllningarna äro grundade synes af
Pehrssons uppträdande vid några tillfällen och
deraf, att ban qvarblef i en herres tjenst, som
regerade på det sättet. Omöjligt ar att nu mera
afgöra hvad som med rätta faller bonom till last
eller hvari ban kan vara oskyldig. Måhända
kommer man sanningen närmast om man säger, att
Göran Pebr&son var en klok, förslagen och dristig
lycksökare, som ville komma sig upp, liknöjd om
medlen; alt ban hatade och afundades adeln, som
bemött bonom med förakt, att ban ville nedsätta
henne, både för att tillfredsställa sin egen böjelse
och för alt stadga sin herres thron; alt ban för
samma ändamål tillstyrkte eller understödde
förfarandet mot hertig Joban, men att ban öfverallt,
der icke bans politik eller bans egoism kommo i
vägen, sökte konungens och landets verkliga gagn,
hvarföre åtskilliga af de nyttiga författningar och
inrättningar, som utmärkte början af Eriks
regering, torde få tillskrifvas honom. Han lät
emellertid icke befordra sig till särdeles böga
embeten, och det år aldrig bevist att han samlat stora
Igodelar. Man anklagade bonom likväl för allt det
onda som skedde, och efter Sture-morden
fordrades af allmänna rösten hans straff. Han blef
derföre ställd till rätta och d. 19 Okt. 1567 dömd
till döden af en domstol, bestående af 48
personer. | nära ett halft är qvarbållen i fängelse,
förlorade ban emellertid icke boppel på konungens
nåd och bedrog sig ej heller deri. Han kallades
nemligen till Eriks läger och blef i Mars månad
följande året förklarad för en oskyldig och ärlig
man. Vid hertigarnes uppresning mot Erik samma
år, och då de belägrade Stockholm, samt
underhandlingar emellan dem och konungen öppnats,
fordrade de, som första vilkor, Göran Pehrssons
nt-lemnande. Erik sträfvade väl häremot, men
Dalkarlarne grepo och utlemnade bonom. Nu blef
ban lagd på sträckbänken och d. 28 Sept.
rådbråkad. lians moder (Celsius säger bans hustrn),
hvilken ansågs för en bäxa och som man ämnat
samma öde, undgick det derigenom, att hon
kastade sig ned af hästen och bröt af sig balsen.
■*elir*«on, Matts, riksdagsman för Nordmarks
bärad i Wermland vid 1809 års riksdag och död
i Stockholm d. 20 Dec. sistnämnde år, var född
d. 23 Juni 1754 i Utsund, Folkerna socken och
Stora Kopparbergs län. Han bade förut varit
riksdagsman vid 1786 och 1800 årens riksdagar, samt
vid den senare fullmägtig i riksgäldskontoret,
hvilken befattning han innehade ända till sin död. Vid
detta års riksdag blef ban väld till ledamot i
konstitutions- och hemliga utskotten. Han var en af
de utmärktaste representanter bondeståndet
någonsin ägt; bans rättskaffenhet och goda afsigter
erkändes af alla, äfven af bans politiske
motståndare; ban var en varm förfäktare af allmogens
rätt, men isynnerhet af hvad ban ansåg
fäderneslandets bästa fordra; talade ej ofta, men med
eftertryck när det skedde, hade lyckliga svar då det
behöfdes, och åsyftade mer att gagna än att lysa
med motioner och förslag. Hvad ban sade och
anförde var alltid hans eget. Då i
konstitutions-utskottet fråga var om 37 § regeringsformen,
rörande upphöjelse i adligt stånd, sade M. Pehrsson
att ridderskapet och adeln nogsamt sjelf visste,
att ju mera tillgång fanns på en vara, desto
mindre värde bade hon, hvarföre det vore adelns egen
fördel att dess antal inskränktes. Derefter
dikterade ban till dess protokoll paragrafen, sådan den
nu befinnes, och hvilken var, äfven till
ordformer-ne, fullkomligt riktig, ehuru M. Pehrsson aldrig
åtnjutit någon ordentlig uppfostran. Vid
regeringsformens antagande var han en bland dem, som
verksammast motsatte sig 114 § om
ståndsprivilegier-ne, och yrkade på all jords lika beskattning.
Anders Danielsson säger om honom, i talet vid
minnesfesten efter aflidne riksdagsmän 1823: "Det
ädlaste och upplystaste bondeståndet kanske
någonsin kunnat framvisa ibland sig, den ovanlige Matts
Pehrsson, måste ovilkorligt genast framställa sig
. för min tanke." Hela ståndet följde bonom till
grafven och lät slå en minnespenning öfver honom.
Ganska många af de öfriga stånden deltogo i
likbegängelsen och jordfästningen förrättades af
erkebiskopen, som dervid höll ett tal, tolkande den
aflidnes förtjenster.
Pehrsson, Pehr, bergsman, häradsdomare och
f. d. riksdagsman från Jernboås socken i Nerikes
län, bar gjort sig känd för särdeles frikostigbet
och välgörenhet inom nämnde socken. Var
fullmägtig för flere härader vid fem riksdagar, och
bar tvenne gånger deltagit i revisionen af
statsverkets räkenskaper. Bivistade konung Carl XIII:s
begrafning och konung Carl XIV Johans kröning,
samt var vittne vid prins Oskar Fredriks
döpelse-akt. För allt detta erhöll ban af sistnämnde konung
tvenne medaljer, en i silfver och en i gnid att
bäras på bröstet. Pehr Pehrsson bar bekostat
den inre målningen af socknens kyrka, och
sedermera skänkt ett kapital af 2,000 R:dr, hvars
ränta, enligt gifvarcns förordnande, är bestämd
att lill en tredjedel otgå såsom påökning af en
socken-skollärares lön, och två tredjedelar till be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
