Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180
Pelars sten, Sxt.
Penninggräs.
kostande af middagsmåltid åt några af de
fattigaste socknens barn under skoltiden. För denna sista
donation bugnades ban med en tredje medalj i guld
af femte storleken, "för medborgerlig förtjenst."
Pelira sten, Sit. Se: Ho/ca socken.
Pehrslorp, annex till Oderljunga, beläget i
Norra Åsbo bärad af Cbristianstads län, 4J mil O.S.O.
från Engelholm. Här märkes Gusta/sborgs säteri,
som intill 1762 varit glasbruk, men nämnde år
erhöll säterifrihet. Gården är väl belägen
emellan tvenne små sjöar, och väl bebyggd. Socknen
innefattar 14 mtl. och bar 83S invånare. Dess
areal utgör 12,150 tunnl., af hvilka 480 äro sjöar
och kärr. Adr. Cbristianstad.
Pelimtorp, ett ödelagt hemman, vid Kalmar, på
hvars äng Svenska krigshären, anförd af konung
Carl IX, år 1611 lägrade sig, midt emot den
Danska krigsmagten, och så nära, att de kunde råka
hvarandra med ett muskötskott. Danska rytteriet
gjorde ett utfall, men blef förjagadt.
Pehr vinkel* dag. Se: Pehrs i stolen dag.
Peil, köpman i Stockholm, förmodligen till
börden Holländare, var den, som år 1772 biträdde
Gustaf III med ett penningeförskott, oumbärligt
för att verkställa revolutionen, en tjenst, för
bvilken konungen sedan alltid höll honom räkning.
Peipus, sjöträflning pä. Se: Hökeflyclit.
Pelnrbacken i Stockholm. Hättebröderne (se
detta ord) berättas hafva, till försoning för det å
Stockholms borgare begångna nidingsmordet,
blifvit ålagdc att anlägga ett s. k. Kalvarieberg. De
läto då, år 1400, på ett ställe å Södermalm midt
emot det dåvarande kapellet, der nu Catharina
kyrka står, uppresa tre pelare, hvilka fingo sin plats
så längt ifrån rådhuset, som den väg Frälsaren
troddes hafva tillryggalagt, då ban första gången
stupade under korset. Stället fick häraf namnet
Pelarbacken. De ifrågavarande pelarne voro ej
annat än flata stenar, på hvilka man inhuggit Kristi
nedfallande under korset, sjelfva korsfästelseo och
begrafningen. Den ena af dem, ungefär 5; aln.
hög ofvan jord, är flyttad några steg frän sin
gamla plats och står lutad mot en qvarn; den
föreställer Kristus på korset och två der bredvid
stående qvinnor. Den andra finnes i nästa bus,
men sönderfallen och använd som trappsten. Den
föreställer Kristi graf. Af den tredje återstår
intet spår.
Pelarne, annex till Wimmerby, beläget i
Seve-des bärad, mil V. om Wimmerby. Kyrkan, af
träd och obekant ålder, bar ett bögt läge. I
socknen märkes: Mossebo och Herrtorps säterier (se:
Mossebo) samt Rostorp, 2 mtl. säteri, utom några
några underlydande hemman. Socknen består af
26 j mtl. och bar 738 invånare. Af dess areal
1 1,872 tunnl., äro 970 sjöar och kärr. Adr.
Wimmerby.
Pell betecknar ett slags baldakin eller dyrbart
täcke, som vid högtidliga tillfällen, såsom en
hedersbevisning, hålles öfver vissa personer. Ännu
äga vi qvar bmdpellen, bvilken under
brudpsalmens afsjungande, eller då brudparet knäböjer,
hålles öfver detsamma, då sådant äskas och bru-
den icke är ålderstigen, eller genom felsteg
for-verkat rättigheten dertill. Pellen hålles blott en
kort stund, och uppbäres af ett par ynglingar och
jungfrur. Serskildt brudpell finnes ännu vid
åtskilliga kyrkor, och år den vanligtvis af siden med
rika broderier, samt med i hörnen vidfästade
handtag eller hållare af skulpteradt och förgyld! träd.
I brist på sådan begagnas till pell en sbavl af
silke eller dylikt.
Pelt, Carl, son af en till Stockholm inflyttad
Holländsk handlande, egnade sig åt läkarekonsten
och promoverades till medicine doktor i
Harder-wijk år 1706, blef, efter hemkomsten,
provincialläkare i Gefle, och var der, samt i trakten
deromkring, bögt ansedd för sin skicklighet. Tog
1743 afsked, med assessors titel, och tillbragte sin
öfriga lefnad som brukspatron på Åvika bruk i
Norrland, der ban afled år 1756, vid 70 års ålder.
Pen, provinsord i vestra Sverige (lån från
Danskan), betyder fin, putsad, välklädd. Deraf
kommer kyrkepen, egentligen belgdagsklädd, men i
högre mening än detta ord tages, samt pentelif,
som betecknar snörlif, och pelentlig, sipp,
behagsjuk, o. s. v.
Penni, ett Halländskt ord, betecknar atom, grand.
Uttrycket: "icke den ringaste penal" är således
detsamma, som det vanliga: aldrig ett grand.
Peneanünde, en skans vid Peenfiodens mynning
i Pomern, intogs af Sacbsarne 1711, kom sedan
åter i Svensk ägo; men angreps af Danskar och
Preussare med storm, efter några dagars belägring
i Augusti 1715, då den ock blef, efter ett skarpt
motstånd, intagen, och garnisonen nästan belt och
hållet nedhuggen.
Penning var forntidens minsta myntslag. På ett
öre gingo 24 penningar och på en mark 192.
Mark penningar skiljas ifrån mark silfver, och
förhöll sig till denna ungefär såsom ett till fem.
Enligt vårt föråldrade skatteväsende förekommer
ännu penning i sin gamla bemärkelse, nemligen i
skattlängderna.
Penningeby, ett urgammalt säteri i Länna
socken af Upland, vid Vassby-sjön, 1 mil från
Norr-telge, består af 5 hemman och 21 rå- och
rörs-torp; bar ett gammalt stenhus, som fordom varit
ett slott. Säteriet har tillhört slägterne Bonde,
Sture, Roos, Ryning, Oxenstjerna, Torstensson,
Stenbock, Banér, m. fl. På en äng här bredvid
bar, under urminnes tider, stått en drabbning med
Eslerne, hvarföre den ännu kallas Estängen och
förekomma der höga jordvallar.
Penningelnaid utmärker, efter den äldsta
jord-refningen, omkring ett sjettedels kappland. I de
från Norrige eröfrade landskaperna benämnes det
penningebol.
Penninggräs, skärffrö, spillingar, laxgräs, träds-
lök, åkerdön (Tblaspi arvense), en ettårig växt,
som förekommer på åkrar, ängar och i
trädgårdar, öfverallt i riket, och är ett af de ymnigaste
ogrässorter, utan någon slags busbållsnytta, men
skadligt dels derigenom att om kreaturen förtara
det, får mjölken och det deraf beredda smöret,
äfvensom sjelfva köttet, en högst obehaglig smak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
