Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perla I Kn<l«t.
Pesten.
183
lorna, hvilka äro lika vackra som konstmessigt
arbetade.
Perlslünila. allmän (Hemerobius perla), en
insekt af sländornas ordning, j- tum läng; gulgrön
med guldglänsande ögon och hvita, klara
grön-ädriga vingar. Förekommer allmänt om våren och
hösten i trädgårdar och andra ställen der hladlöss
uppehålla sig, och lägga sina ägg på ett
märkvärdigt sätt lastade på små stjelkar, på bladen.
De utkläckta larverne, som mycket likna
myrlejon, lefva endast af bladlöss, bland hvilka de
anställa en stor förödelse, hvarföre de ock fått namn
af Bladlutltjon.
Perliiggla (Strix Tingmalmi), en roffogel af
oggle-slägtet, ’Jj —10 tum iång, 22 tum bred emellan
vingspetsarne. Ofvan gråbrun, med hvita Gäckar;
inunder oregelbundet gråbron och bvitQäckig;
stjerten med parvis ställda hvita fläckar och dylika i
yttre fånen af de främre vingpennorne; fötterna
klädda med yfviga dun; hufvudet stort; näbben
gulaktig, med uppdrifven näbbhud och runda
näsborrar; iris starkt gul; ögontrakten hvit; klorna
svartaktiga, länga och mycket skarpa.
Förekommer om sommaren i de större skogarne i norra
delen af landet; men infinner sig om vintern äfven
i de södra orterne, till och med Skåne, fastän
sällsynt. Hon sitter om dagen gömd bland de tätaste
grenarne af träden och är i rörelse endast om
natten, emedan hon är i hög grad besvärad af
dagsljuset. Dess födoämnen äro isynnerhet råttor och
småfoglar, dock skall bon äfven förtära insekter.
Den är för öfrigt föga känd, och honan säges
lägga 3—4 hvita ägg, uti ihåliga träd.
Permbref, Pennebrel*. Ordet, sammandraget
af pergamentsbref, betecknar i allmänhet hvarje
på pergament skrifven fornhandling. Allmogen
benämner dem skinndomar och kalfskinnsdomar.
Perm-brefvens antal i våra offentliga samlingar kan
uppskattas till 12,000 och ett ännu större
antal är förvaradt bos enskildta personer. Intill
slntet af förra århundradet skrefvos vissa
offentliga handlingar, såsom köpebref, o. dyl. på
pergament. Sigillen pà dylika äro i vax, och hänga
stundom dervid i små med lock försedda lådor.
Fordom underskrefvos icke dylika bref, utan namnen
på dem eller den, som utfärdade desamma,
började sjelfva bandlingen. Sigillen ersatte
underskrifternas ställe. De Qesta begynna ungefär sålunda:
"Alla de detta bref se, läsa eller böra helsar jag
N. N. evinnerliga ined gudi, och kennis jag alt",
tc., eller: "Tbet skall allom mannom velerligit
vara, som Ibetta bref böra, se eller läsa", <Cc.
Pergamentet, beredt af kalfskinn, är en urgammal
uppfinning från Pergamus i mindre Asien. Det blef
kort efter kristendomens införande bekant i
norden. Biskoparne hade en serskildt inkomst af
presterne, bestående i kalfskinn till pergament,
såsom skrifmaterial, och denna årliga inkomst var
så ansenlig, alt deras högvördigheter med dem
kunnat bålla ordentlig lädermarknad.
Peruan, en stad, med befästadt slott, i Estland,
nämnes flera gånger i Svenska krigshistorien. Ar
1562 eröfrades det ifrån Polackarne sjelfva pingst-
dagen, med storm, af Clas Christersson Horn. Vid
påsktiden tre år derefter intogs staden genom
förräderi af en Meissnisk adelsman, Kunlz von Ende,
som dock sjelf dervid stupade. Förräderiet
utfördes genom ett tillstäldt gästabud, under hvilket
stadsnycklarna bortstulos frän en drucken rådsberre.
Svenskarne behöllo dock slottet ända till
pingstaftonen, dä de, i brist på undsättning, måste gifva
sig. Under Johan lll:s, Carl IX:s och följande
regenten krig föreföllo flera krigshändelser uti och
omkring Pernau. Ar 1710 belägrades staden och
slottet af Ryssarne under general Bauer, och
måste slutligen kapitulera d. 21 Aug., sedan Svenska
garnisonen, under öfverste Svengel, genom pest oeb
brist på lifsmedel, blifvit minskad till 800 man.
Persedeljern kallas i bergslagerne, särdeles i
Nora och Lindes, en hemmanen åsätt
jordeboks-ränta, hvilken lär hafva sin upprinnelse ifrån den
afgift till kronan för s. k. osmundsjerns-smide,
som fordom utgick härifrån. Den betalades förr
med tackjern in natura, hvilket, jemte kronans
öfriga liondejern försåldes på auktion. Enligt
senare författningar får persedel-, likasom
tionde-och bammarskatts-jernet, lösas med penningar
efter bestämd taxa, men kan likväl, om sådant
önskas, af de skattskyldige, levereras in natura, så
framt sådant anmäles bos vederbörande
kronofogdar före en i författningen bestämd tid.
Lösningspriset är olika för olika bergslager, bruk och
masugnar; det högsta är 12 R:dr och det lägsta 3
R:dr 32 sk. för skeppandet.
Pesten, en smittsam och folködande farsot, hvars
förnämsta kännetecken äro s. k. pestbölder, bar
liera gånger härjat norden, och der gjort stora
ödeläggelsen Första gången man vet att den
varit bär, var år 1291, och den andra år 131 G.
Fruktansvärdast rasade den dock i norden från
1350 under namn af digerdöden (se detta ord),
hvars minne ännu qvarlcfver i alla landsorter.
Vidare härjade den här åren 14’i(i, 1465 och 1549
—1550, då konung Gustaf I:s svärmor, Ebba
Lejonhufvud, äfven föll ett olfer för densamma, samt
1602—1603 och 1623, under hvilket sistnämnda
år öfver 20,000 menniskor ströko med. Något
lindrigare var den ären 1629, 1654 och 1657,
men utbröt på nytt år 1710, då den, med
undantag af digerdöden, rasade häftigare än någonsia
förr. Då, som de flesta gångerna förut,
bitför-des den ifrån södra Östersjöländerna. Den utbröt
i Juni månad, öfverförd af Lifländska flyktingar.
Det första offret var en skeppare från Pernau,
som dog vid Erstavikskragen, hvarefter flera, som
haft befattning med lastens lossning, afledo.
Undersökningar anställdes nu öfver beskaffenheten af
den utbruslna smittan. Kollegium medikam
förklarade den för icke pest, ulan för ett slags
elakartad feber, härrörande af dåvarande brist på
lifsmedel, och anförde såsom skäl för sin mening,
att endast fattigt folk dog deraf. I Augusti
månad utbredde sig emellertid smittan till personer
af bättre klassen, så väl pä malmarne, som i
staden. Kollegiet fortfor alt vidhålla sin förra
mening, men ändtligen erkände arkiatern Urban Hjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
