Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184
Pestilensttrt.
Feiræni.
ne smittan för pest. Åtskilliga författningar
vidtogos dä till hämmande af dess vidare utbredande.
En skrift utgafs på allmän bekostnad, innehållande
underrättelser om farsotens kännetecken och
botemedel, och deruti man, såsom preservativ,
tillstyrkte rökande med enris, sköljande i munnen ined
ättika och tuggande på bvitlök, m. m. Ett
spärrningssystem oppgjordes och bandhafdes strängt.
Hus, deri peslsjuka dött, igenspikades, den
största renlighet anbefalldes, o. s. v. Af fruktan för
smittan, beslöts hofvets och embetsverkens
afflyIlning från hufvudstaden. Hofvet begaf sig till
Sala, kongl, senaten till Arboga, och hofrätten
jemte kollegieroe till Westerås. Den allmänna
förskräckelsen och villervallan gjorde att flyttningen
blef både sen och ourdentlig. De kongliga
personerna ankommo först d. 24 Sept. till Sala,
sedan de nödgats lemna större delen af sin
betjening och bela köket efler sig. Rådets och
embetsverkens flyttning fördröjdes ännu längre och
var af föga nytta, emedan pesten redan utbrutit
så väl i Arboga som Westerås. Dessutom
uppkom genom folkmängdens tillökande och
spärrningsanstalterna på alla ställen, dit utflyttningar
skett, en den kännbaraste brist på lifsmedel, ved
och penningar. Sjelfva hofvet led en sådan brist
pä penningar, att det måste låta nedsmälta en stor
del af de ädla metallerna i sin toilett och servis,
m. m. I Sala dogo likväl, trots do
sundhetsan-stalter grefve Nikod. Tessin vidtog, 16 personer
af pesten. Dessa anstalter visade sig öfverallt
otillräckliga för sitt ändamål. Smittan, af hvilken
Hjärne trodde sig igenkänna tre serskildta, pä
samma gång gängse, former, utbredde sig öfver bela
landet, och var på sina ställen så våldsam, att
många bus och gårdar belt och hållet blefvo
ödelagda, och man sedermera fann kreaturen af brist
på tillsyn liggande ihjelsvultua i stall och
ladugårdar. Man bör kunna bedöma pestsmittans
härjningar deraf, att endast i Stockholms stad dogo
till början af Februari öfver 30,000 menniskor,
således väl öfver halfva befolkningen, och man
öfverdrifver visst icke rätta förhållandet, oin man
beräknar offrens antal öfver bela landet till minst
200,000. Farsoten aftog från Februari månad och
upphörde belt och hållet på våren.
Pestilensiirt (Tussilago petasites), eo mångårig
växt, som förekommer på fuktiga ställen vid
bäckar och åar i Skåne. Ätes innan den blifvit för
stor af både hästar och hornboskap.
Petariler kallades en art ibåliga metallkulor,
hvilka fylldes med krut och brukades till storm emot
fästningsportar. De förekommo i Gustaf Adolfs
krig, och borde till det s. k. fyrverket. De
antändes så långsamt, att den antändande sjelf hann
draga sig undan. Petarden slungades nemligen icke
såsom en bomb, utan fastsattes vid porten,
hvilken den sedan sprängde genom sin explosion. De
visade isynnerhet sin nytta vid små skansar, der
sjelfva den stängda porten utgjorde det förnämsta
försvaret.
Peters, Sxt, penning, var en årlig afgift, som
kardinalen Nicolaus Albanensisl, på mötet i Linkö-
ping 1152, förmådde Svenska folket att åtaga sig.
Biskoparne, hvar och eo i sitt stift, borde
uppbära densamma och aflemna den till biskopen i
Westerås, hvilken antogs till den heliga stolens
skattmästare.
Petersen, Jolinn Christian, var född i
Neu-stadt år 1739 och äldste son af sedermera
arkia-tern von Hejdenstam, kom 1746 med sina
föräldrar till Stockholm och valde, enligt faderns råd,
medicinen till sitt studium, och, efter en grundlig
och mångsidig förberedelse, tog han också 17 59
medicine kandidat-examen. Han var, säger
Sack-lén, af naturen ämnad till en stor man; men
värdet af bans utmärkta anlag förminskades genom
hans nyckfullhet, bans böjelse för satiren och en
viss filosofisk liknöjdhet, hvilken stundom gick till
cynism och folkskyggbet. Ilan bade eljest godt
minne, godt förstånd och goda utförsgåfvor, men
kunde icke draga nylta af dessa egenskaper, och
i allmänhet ej umgås med menniskor. Sålunda
stötte ban sig, kort efter sin examen, med
medicinska fakulteten, begärde att blifva befriad från
sin kandidated, hvilket beviljades, och reste år
1763 till Greifswald, der ban promoverades till
doktor. Uppehöll sig sedan på flera ställen i
Tyskland, men hade ringa praktik. Det är ovisst
huru det i sådant fall kunnat gå bonom i
Stockholm, dit ban återvände 1773, ty han dog här i
Mars månad 1774 i torftighet samt "af chagrin
och mjeltsjuka." Förmodligen lärer ban icke
heller stält i något särdele.s godt förstånd till sin
fader, hvars introducerande på riddarhuset han ickc
upplefde.
Peterséns, af. Direktören och grosshandlaren
Herman Petersen, född 1713, död 1765, var på
sin tid en ansedd köpman och riksdagsfullmägtig,
direktör i Ostindiska kompaniet och intressent i
vexelkonloret. Ett bevis på den betydenhet han
bade inom sitt stånd och sitt parti är, att
konungen, vid 1756 års riksdag, pä ständernes
tillstyrkande, måste förklara honom sill välbehag för
inrättandet af en messingstrådsfabrik och utförsel till
utrikes orter af krut och kanoner. Hans
förtjenster belönades fem år efter hans död, år 1770, pä
sönerne, Johan Abraliaui och Herman, då
belt unge män, den ene 23 år, afskedad kanslist
i kansliet, och den andre 26 år, grosshandlare, men
med nedlagd handel, hvilka då uppböjdes i adligt
stånd, hvarvid de antogo namnet aj Peterséns.
Peterson, Johan Henrik, född i Carlskrona
d. 23 Jan. år 1768, var kommerseråd och
justitieombudsmannens suppleant, då ban 1814
utnämndes till justitieråd, R. af N. 0. 1815 och
kommendör 11>25, tog afsked 1838 och dog 1846. På
sin tid ansedd som en utmärkt jurist.
Petræus, Kskil, född i Nor i Wermland der
fadern var komminister, år 1593, blef, efter flera
utländska resor, tbeol. lektor i Åbo, och, då
gymnasium derstädes stiftades, dess förste theol.
professor. År 1652 valdes ban enhälligt till biskop,
men dog, efter att blott i 4 år hafva innehaft
embetet, d. 27 Sept. 1657. Var en lärd och
driftig man, som har mycken förtjenst om Finlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
