Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ixe>
Petri.
PellerMOBi
Petri, Laurentius, Xerlciu och Uothas.
Se: Laurentius.
Petri, Jonas, född i Nerike, man känner ej
årtal och föräldrar, lika litet som hans yngre års
historia. Ilan är endast känd derföre, att han,
såsom Johan III:s hofpredikant och bigtfader beredt
konungen under hans sista sjukdom och uppsatt en
berättelse derom, samt om hans död, under titel:
Ayon Regins, sive devola confessio dicti Regis
Ser-mone Latino, gno lunc cum Con/esstonario Solo
ule-batur Rex in Agono mortxs constilutus. Han blef
sedan kyrkoherde och prost i Skenninge der ban
dog 1611. Har underskrifvit Upsala mötesbeslut.
Petrosa, Petrus, bette egentligen Peder
K-rikssou, var född i Österbotten och en bland
dem Johan 111 på sin bekostnad skickade till
utländska lärosäten att studera, emedan ban hade
goda tankar både om deras anlag och deras
benägenhet att tjena hans religiösa afsigter.
Petrosa, som blifvit promoverad till juris doktor, bade
i Tyskland antagit kalholska läran, men dolde det
och utgaf sig för lutheran. Blef derföre tagen i
hertig Carls tjenst och använd på en beskickning
till Österrike, att begära kejsarens bemedling
emellan Sverige och Polen. Härunder lärer han hafva
besökt konung Sigismund och åtskillige af de
landsflyktige Svenske herrarne, samt med dem inlåtit
sig i hemliga stämplingar. Till Sverige följdes
ban af en Lars Borlangius och en Carl Nilsson,
begge uppenbara katholiker, hvilket sällskap ådrog
honom sjelf misstankar. Icke desto mindre
tjenstgjorde ban i Carls kansli. Men dä ban en gäng
var ensam med bonom och Carl råkade hastigt se
sig om, fann han Petrosa stående bakom honom
med blottad värja, färdig alt nedstöta bonom.
Ilan fängslades nu och ställdes till rätta inför
ständerna, på riksdagen i Örebro 1606. Lagd pä
sträckbänken tillika med sine ofvannämnde följeslagare
bekände de stämplingen, och man fann i Petrosas
gömmor ett af Sigismund för bonom utfärdadt lej—
debrcf. Ilan dömdes alt rådbråkas, hjertat skars
ur bans bröst och kastades honom i ansigtet. De
båda följeslagarne måste åskåda hans straff, och
höllos sedan i fängelse så länge Carl lefde. Äfven
biskop Bellinus anklagades för alt vara i hemligt
förstånd med honom och lagfördes derför, men
lick sedan nåd och embetet tillbaka.
Petrus Uoiuinus hade varit Erik XIV:s
hofpredikant, och anklagades under Johan lll:s
regering att hafva blandat sig i politiken, hållit
den afsatte konungens parti och fört ett liderligt
och förargeligt lefverne. Ilan blef likväl sedan
pastor i Luleå församling i Norrbotten.
Petrus de Swechia var en Svensk man,
hvilken Lybeckarne år 1337 afTärdade till erkebiskop
Petrus i Lund, med begäran, att ban ville låta
årligen uppläsa kardinal Guidos bannlysning öfver
alla dem, som voro nog ogudaktige att tillegna
sig strandadt gods emot ägarens vilja, hvilken
begäran erkebiskopen efterkom.
Petrns ar Alvastra och Petrus ar
Wadstena voro tvenne på sin tid högt ansedde andelige
män. Den förre var prior i Alvastra, följde dea
heliga Brigitta under hennes resor och antecknade
hennes uppenbarelser, dem ban öfversatte på
Latin. Slutligen hade han den hedern, att föra
hennes ben från Rom till Wadstena, i hvilken
sistnämnde siad ban dog år 1399. Den senare var
den förste Con/essor generalis i Wadstena kloster,
och följde den heliga Brigitta såsom hennes
bigtfader till Jerusalem. Dog år 1378.
Petrus blef år 1188 väld till erkebiskop i Upsala,
och inställd i embetet af erkebiskop Absalon i
Lund. Berömmes för sin gifmildhet, emedan han
dragit kyrkotionden af Bälinge och Waxala
socknar undan biskopsbordet, och "för sin, sina
före-och efterträdares själars ryckt och gagn", anslagit
den åt kanikerne. Han sökte äfven öfvertala
konung Knut Eriksson att deltaga i korstågen lill
det förlofvade landet, men det heliga verket
hindrades först af konungens död och två år
derefter af erkebiskopens, hvilken inträffade d. I 8 Sept.
1197.
Petter i HoTvesta, var en af de svärmare som
uppstodo i början af I7:de århundradet, såsom
ifriga förfäktare af judaismen, hvilken blifvit bragt
pä bane af en borgare i Westerås, Ilans Jansson,
redan år 1590. Han biträddes af en viss
Sculte-rus, som äfven kallades Ilnsbvjuden, samt af en
bonde, Pebr i Grytnäs, och blef ined flera sina
anhängare afrättad.
Pettersen, Carl Julius, född d. 16 Dec. 1771,
var son af kontreamiralen Rosensvärd; men som
fadern aldrig introducerades på riddarhuset, blef
ban icke adelsman, utan bibehöll farfaderns namn.
Blef kadett vid amiralitetet 1787, och fändrik
följande året. Gjorde åren 1792 —1795 tjenst på
Holländska flottan, befordrades, efter bemkomsleo,
genom de serskild|a graderna sä, att han år 1826
blef kommendör-kapiten af första klassen och 1837
kontreamiral, samt 1842 befälhafvande amiral och
öfverkommendant i Carlskrona, kom. af S. O. Tog
afsked 1843.
Pettersson, tbraliaiu, född d. 17 Mars 1724
i Götheborg, der fadern var postdirektör. Det
berättas att ban, säsotn spndt barn, blifvit så hårdt
insvept i sin linda, alt hans bröst deraf tog
skada, och baos förtidiga graf deraf bäddades. Hade
en så afgjord kallelse för predikstolen, att han
uppträdde deri redan före 17 år, blef prest 1747,
s. å. hofpredikant, magister i Upsala 1749, tbeol.
doktor vid Adolf Fredriks kröning och följande
året kyrkoherde i Riddarholms och Bromiua
församlingar. Dog d. 23 Maj 1773. Var en bögst
utmärkt predikant, och bans utgifna predikningar
voro länge en allmänt begagnad andaktsbok.
Pettersson, ibraliani Kacharias, den
föregåendes sonson, född d. 17 Nov. 1792 i
Carls-hamn, der fadern var rådman och
magistrats-sekreterare, blef student i Lund 1808 och magister
1811, prestvigd 1815, höll, som domkyrko-adjunkt
och vice pastor, offentliga föreläsningar öfver nya
testamentets exegetik och predikoföredragets
theori, blef 1819 præfectus semioarii och kyrkoherde
i Kärrstorps och Glorlorps prebendepastorat, 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
