Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pingstlittgtiden.
Piper.
rige, hvarest ban antog Lotberska läran och
anställdes vid kongl, stallstaten. År 1702 begaf han
sig till Svenska hären i Kurland och antog tjenst
som simpel ryttare vid lifregementet, men
befordrades efter band till löjtnant vid Westmanlands
regemente, bivistade de flesta större krigsföretag
under Carl XII:s fälttåg, såsom Thorns belägring,
slagen vid Frauenstadt, Holofzin och Mohilew,
öfvergången öfver Liesna och stormen å Wipreck,
hvarvid han fick flera sår, samt ändtligen slaget
vid Pultava, der ban blef i två dagar liggande
nära halfdöd på valplatsen; upptogs likväl af
Ryssarne och fördes till Sibirien, der ban bolls
fången till 1715, ilå det lyckades honom att, efter
mångfaldiga faror och svårigheter, öfver öknar
och strömmar, undkomma till Archangel och
derifrån på ett Holländskt skepp till Sverige. Ilan
träffade konungen i Ystad, deltog i 1716 års
Norska fälttåg samt i de följande årens och fick
kompani vid Bohusläns regemente. År 17 IS tog ban
afsked, då ban pryddes med Svärds-orden, blef
1751 naturaliserad som Svensk adelsman, fick 1759
öfverste-löjtnants titel och dog pä sin gård
Ram-neborg i Bohuslän d. 20 April 1775, nära 93 år
gammal. Ätten fortlefver ännu i Finland.
PingstiiUgtirten. Den Judarnes fest, som
firades dels till minne af lagens utgifvande på berget
Sinai, dels till tacksamhet för lycklig skörd,
hade flera namn. I anseende till de sju veckor, som
voro deremellan och påsk, kallades den veckohögtid,
och som den begicks på femtionde dagen efter
annan dag påsk, nämndes den på Grekiska 1’entecoste,
som betyder den femtionde dagen , hvaraf vi hafva
ordet pingesl, pingst. F.huru de kristna firade sin
högtid egentligen till den heliga andes ära, behöllo
de dock det vanliga namnet, efter den inträffade
på samma tid, som Judarnes pingst. Men likasom
påsk bos de förste kristna bade en dubbel
bemärkelse, förhöll det sig äfven med ordet pingst.
Så kallades stundom alla femtio dagarne efter påsk,
hvilka firades med hvarjehanda gudaktigbet3
öfningar; emedan Frälsaren dä förklarat sig lefvande
för sina apostlar och vänner. Rättegångar voro
väl allenast förbudna första veckan efter påsk, och
handarbete tillstaddes förutan om söndagarne; men
under bela den tiden fingo inga skådespel anställas.
Man läste dagligen apostlagerningarne, och till
bevis på andlig glädje var förbudet att fasta och
bedja knäböjande. Men den egentliga pingstdagen
inföll på den femtionde dagen efter påsk, då man
förnyade ålanken af den heliga andes utgjutande
och hans gåfvor; hvarföre ock denna fest kallades
den heliga andes dag. På mötet i Örebro 1529
beslöts, att denna fest skulle bibehållas. Sedan har
detsamma flera gånger blifvit stadfastadt,
nemligen i 1571 års kyrkolag, på Upsala möte, uti
kyrkoordningen af år 1696, samt vid 1741 års
riksdag. Att denna högtid firades i åtta dagar,
inhemtas af Östgöthalagen, hvarest det i Krist. Bek.
22 flock, heter: "Nu gånger Pingesdaga hälgd in
a aptinum sidhan aptunsanger är siungin, ock
är tber til Aptunsanger är siungin a attunda
da-gbinnan."
Pliiker var ett bland namnen p& de gamla
Svenskarnes mindre fartyg.
Pinnow. Med detta namn hafva tvenne Svenske
rådsberrar funnits, nemligen Johan P.,
förmodligen Tysk och inkommen till Sverige med
Albrekt, satt i rådet år 1375; samt bans son,
Thl-dikin P., som år 1420 var en af Erik Xlll:s
råd.
Pin Uno är en provins-benämning i vestra Sverige
på Igelkotten.
Pionierkorpsen. Denna korps upprättades, till
följd af kongl, brefvet d. 26 Okt. 1826, vid
Wa-näs och bestod af 2 arbetskompanier, med namn
af pionierer, hvartdera af 150 man med nödigt
befäl. Till dem skulle, vid dåvarande
arbetsinrättningar, utväljas sådane karlar, som utmärkt
sig genom ett stilla och beskedligt uppförande,
icke föröfvadt gröfre brott samt voro till arbete
duglige. I reglementet för korpsen säges att den
1 sig förenade tvenne ändamål: "det första och
vigtigaste att manskapet må, under sin tjenstetid,
vinna en sådan moralisk förbättring, att detsamma
derefter kan àterlemnas till samhället såsom frie och
gagnelige medborgare, och det andra att truppen,
genom nyttigt arbete, må återgälda statens på
densamma använda kostnader. Dessa tvenne ändamål
vinnas genom samma medel, nemligen att truppen,
under sträng ordning och krigslydnad, hälles i jemn
sysselsättning, pä ett sätt, att den får kärlek till
sedlighet, arbete och ordentlighet, omtanka att
genom redliga medel förvärfva, och utsigt att,
efter slutad tjenstetid, kunna blifva för sig och
andra nyttig." De som en längre tid utmärkt sig
för lydnad, ordoing, sedlighet och pålitligt
uppförande, skulle insättas i en serskildt elit- eller
förtroende-klass, fä bära epåletter, stå på högra
flygeln vid parader, stundom kunna erhålla
permission, o. s. v. År 1829 befal|les, att soldater
från Stockholms militär-kompani icke kunde
skickas till pionierkorpsen. År 1834 föreskrefs att
till tjenstgöring vid denna korps kunde dömas från
2 till 4 år äfven andra personer än utstrukne
soldater. Genom kongl, brefvet af d. 8 Aug. 1842
upphäfdes likväl pionierkorpsen och förenades med
den genom samma kongl, bref stiftade
krono-ar-betskorpsen. (Se: Korrektions-inrättningar.)
Pipdån, plester, suger, pipsör, korsört, hampört
(Galeopsis Tetrachet), en ettårig växt, hvaraf 3:ne
afarter förekomma ymnigt på åkrar och odlade
ställen öfverallt i riket. Fröen gifva vid pressning
olja, och växten kan användas till färgning.
Piper. Denna ätt härstammar från Lybeck,
hvarifrån den i 16:de och 17:de århundradet spridde
sig till Lifland och Finland. En Behrenitt P.
var borgmästare i Wiborg, hans son, Henrik,
blef öfver-borgmästare i Nyen och Svensk
kommissarie i Ryssland, samt adlad år 1678. Han
blef likväl icke introducerad och utnämningen
ansågs förfallen, hvarför bans son och sonsöner 74
àr senare erhöllo ett nytt adelsskap. Den
ofvannämnde borgmästaren i Wiborg, liehrendt P,,
bade en annan son, Peter, som blef tullnär
derstädes, och en tredje, Carl, som blef kamrer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
