Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Piteå.
Piteå.
rande till dessa klasser, utfördt med 470 och na,
femtio år derefter, uppgår det till omkring 2,800,
hvaruti icke äro inbcräknade fattige arbetare vid
verk och bruk, med deras barn, utgörande omkring
350. Fattigvården, gemensam för hela socknen,
är så utmärkt väl ordnad, alt tiggeri härstädes
helt och bållet upphört. — Folket befinnes i
allmänhet arbetsamt och häadigt. Skeppstimmermän
från denna socken äro eftersökta till varfven både
utom och inoin orten. Pä smeder, snickare,
murare, i skinnberedning kunnige personer, urmakare,
målare m. m. är ingen brist. Spånad och väfnad
idka allmogens qvinnor till busbebof. Lin utsås
ej till någon betydenhet; bampulsädet är
allmännare. Denna sockens inbyggare äro ansedde för
de bäste åkerbrukare i länet; men jordmånen är
ej den tacksammaste. Åkern besås mest med korn.
Allmogen bar intill de senare ären haft ringa
förtroende för rågsäde, och ehuru Ioftstrecket visst icke
är mera missgynnande för detta sädesslag, än för
korn, voro dock skördarne af rågåkern svaga,
dels emedan åkern ej var väl lagd och dikad, dels
emedan utsädet gjordes för sent på hösten.
Potates odlas öfver allt, ehuru i mindre skala;
andra rotfrukter föga. Af ladugården hemta väl de
flesta jordägare i socknen en icke obetydlig del
af sitt lifsuppebälle; men boskapsskötseln är likväl
bär mindre förmånlig, än bos angränsande, hvilka
hafva mera gifvande ängar och ymnigare
sommarbete. Inom Piteå socken finnes visserligeu ännu
oupptagen odlingsbar jord. Nya lägenheter uppstå
ock tid efter annan; men härmed går likväl
långsammare än man skulle förmoda, då kändt är alt i
socknen finnes en mängd tjenstlösa söner och
döttrar af fältjägare, backstugubjon och inbysingar,
samt en skara gifta, unga, arbetsföra personer,
hvilka ingen jord äga och icke sällan falla
fattigförsörjningen till last. Men bär fordras något mer
än armar, för att i ödemarken uppföra hus,
anskaffa bobag, upparbeta åker och äng. Företag i
denna väg, utan egna tillgångar eller god kredit,
kunna icke gerna annat än misslyckas. Det
understöd som nybyggarne erbälla af staten är
otillräckligt. Såsom binäringar förekomma
tjärubrän-ning, saltpetersjudning, pottasketillverkning,
såg-timmerhuggning, bjelkar, sparrar och läkter till
utförsel, skeppsvirke till det i senare åren bär
anlagda Oskars varf. Fiske idkas vid hafskusten
och i Piteå elf samt i några insjöar; men är
mindre gifvande. I sin matordning är allmogen
tarflig. Karlarnes högtidsdrägt är merendels af mörk
färg, helst svart, och af vadmal, mindre vanligt
af kläde. Qvinnornas, af kattun, bombasin, m. m.,
är mera yppig och lysande, likväl bäras äfven af
dem, så i kyrkan som vid andra högtidligare
tillfällen, kläder af bemväfnad. Hustrur och enkor
bruka mössor af svart, de ogifta qvinnorna af hvitt
siden; men de senare föga vid andra tillfällen än
nattvardsgång. De gå inne i rummen med bart
bår, betäcka ute och i kyrkan hufvudet med en
kattuns- eller silkesduk. Hos härvarande allmoge
röjes stark känsla för frihel och sjelfständighet.
Inbundna lynnen förekomma och mäugden är ej
fri från tidens sjukdom — egoism. Emellertid
saknar man ej heller drag af ädelmod. Till
sederna äro Piteå sockens invånare i allmänhet icke
att klandra. I bildning hafva de väl icke uppnått
någon hög grad; men lågt stå de icke heller.
Allmogens bröllop, hvilka i fordna tider varade flere
dagar å rad, afslutas nu på andra dagen; endast
närmasle anhörige til) de nygifta qvarblifva till
aftonen denna dag. De hållas vanligen i brudens
föräldrars hus, så framt dessa äro vid lif.
Brudgummen är merendels klädd i svarta kläder af
vadmal, någon gång af kläde, och de Bestå
bro-dar bära svart klädning af orleans samt krans och
krona, gjorda af grönfärgadt linne eller kambrick.
Bröllopsgästerna bordsättas af värdar och
värdinnor före vigseln; de ny vigde gå frän brudstolen
direkte till middagsbordet, der presten intar sin
plats närmast brudgummen. Vid sidan af bruden
sitter brudfrämman. Bordsbönen läses af ett barn,
stående framför borden, eller af presten.
Aptitsupen tages och man låter sig väl smaka de
framburna rätterna: kokt kött, fisk, soppa med russin
och sviskon, stek, krem och bakelse. Efter
måltiden läses en tacksägelsebön och en vers
afsjun-ges; men innan samlingen uppstiger från bordet
kringgå tallrickar till uppbemtning af gåfvor för
lasarettet och socknens fattige. Fordom uppburos
så kallade bröllopsgåfvor; nu mera eller för
några och tjugu år sedan bar denna plägsed uppbört.
Efter måltiden drickes kaffe, derpå bjudes en
kaffe-sup. Vidare tömmas hos dem, som äro bättre
lottade, brudparets och någon gång deras närmaste
anhöriges skål i ett glas punsch eller biscboff.
Sedan denna ceremoni försiggått uppstämma tvenne
eller trenne spelmän musik till dans, hvilken af de
yngre fortsättes intilldess värdar och värdinnor
gifva tecken att borden skola dukas till
aftonmåltid. De äldre fördrifva emellertid tiden med
samspråk i hvarjehanda ämnen. En och annan gång
går brännvinsglaset, med tilltugg af mjukt bröd
eller bakelse; men bögst sällan ser man bär i
församlingen någon öfverlastad vid bröllop. Efter
intagen aftonmåltid går sällskapet till hvila; några
i bröllopsgården, andra i grannskapet. Morgonen
derpå församlas gästerna åter, undfägnas genast
med frukost, dansen och samtalet fortsättas till
middagen, hvarefter, med undantag af de nygiftes
nära anförvandter, samtlige begifva sig på
hemfärden. Äro brudparets eller deras föräldrars
tillgångar så knappa, att-de icke äro i tillfälle alt
göra bröllop, sker vigseln vanligen i närheten af
kyrkan på en söndags eftermiddag, i närvaro af
några få anhöriga och bekanta; likväl händer
stundom, att grannar till brudpar, som hafva små
tillgångar, göra sammanskott till välfägnad åt ett
mindre antal gäster vid vigseln, samt att denna,
i sådant fall, förrättas i den bv der
brudgummen eller bruden haft sitt hemvist, eller der
de komma att bosätta sig. Begrafningarne ske
om söndagarne före gudstjensten. Högst få och
endast några af de intill kyrkan nära boende låta
begrafva sina lik på annan tid. Vanligen
anskaffas liken lördags eftermiddagarne till kyrkans när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
