Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plenum plenorum.
Plomgren.
207
förmiddagen och utskott på eftermiddagen samma
dag, o. s. v., blott ej på samma timmar. Den
vanliga tiden för plenum är förmiddagen, efter kl.
9—10 och eftermiddagen kl. 6; stuodom
fortsattes det långt in på natten. Kallelse till plenum
sker genom anslag på vissa allmänna ställen, och
bör vara utfärdad inom en viss tid före
sammanträdet. Intet plenum får hållas i konungens
närvaro; men deremot äger allmänheten tillträde
såsom åhörare. Gemensamt plenum för flere stånd
finnes icke; alla sådana sammankomster äro blott
enskildta mölen, der öfverläggningar väl kunna
bållas såsom i enskildta samqväm; men utan
någon beslutande magt. Den gemensamma
sammankomst, som kallas plenum plenorum är åter af en
belt annan art.
Plenum plenorum kallas den sammankomst af
alla fyra riksstånden på rikssalen, som äger rnm
vid högtidliga tillfällen under riksdagen. Vid
sådana tillfällen får ingen öfverläggning, intet
beslut äga rum; det är blott en ceremoni, att
riksstånden meddela sig med konungen under denna
högtidligare form. Konungen, eller i hans ställe
statsministern för utrikes ärenderna, förer ordet
till ständerne i plenum plenorum, och besvaras af
talmännen, hvar och en för sitt stånd. Konungens
tal i plenum plenorum vid riksdagen är det s. k.
throntalet, hvilket brukar innehålla korta
antydningar om den politiska ställningen och de
vigtigaste frågor, som komma att sysselsätta
ständerne. Derefter meddelas berättelsen om hvad sig
tilldragit i rikets styrelsesedan sista riksdag, och
slutligen framträda talmännen, hvar och en i sin
ordning, och framföra i korta tal riksståndens
vördnadsbetygelser. Om konungen så vill, kan
äfven propositionen om statsverkets tillstånd och
behof öfverlemnas i detta plenum plenorum; men
annars gifvas propositionerna serskildt ät hvarje stånd
i dess plenum, och öfverbringns då af någon
statsrådets ledamot. På samma sätt slutas äfven
riksdagen med ett plenum plenorum; skillnaden är blott,
att då uppläses riksdagsbeslutet, i stället för den
vid riksdagens början meddelade berättelsen om
rikets styrelse. * Dessutom äger sådan
sammankomst rum en och annan gång under riksdagens
lopp, då ständerne skola meddela sitt bifall till
konungens propositioner i grundlags- och
lagfrågor, eller konungen sitt svar — vare sig bifall
eller afslag — på ständernes beslut i sådana
ämnen. För dessa meddelanden är denna högtidliga
form föreskrifven, sedan naturligtvis besluten
förut blifvit fattade af ständerne i deras plena och
af konungen i sitt statsråd. Men om ständerne
afslagit en kongl, proposition i dylika ämnen,
meddelas detta svar icke i plenum plenorum, utan
enskildt af talmännen. De ofrälse stånden uppträda
i plenum plenorum, först bondeståndet, sedan
borgare- och sist presteståndet; derefter inträder
körningen, åtföljd af ridderskapet och adeln. Om
konungen icke vill vara Därvarande uppläses hans
tal aT den ofvannämnde statsministern; men under
konung Carl Johans regering brukade detta, i
ko-nungons närvaro, ske af kronprinsen.
Plessen, Jakob Levin von, född i
Mecklenburg 1701, blef slottsbauplman i Eutin och
president i kansli- och kammar-kollegium derstädes,
domprost i Lybeck, hofmarskalk hos furslbiskopen
Adolf Fredrik, hvilken han, vid dess val till Svensk
kronprins, följde till Sverige, der ban blef
serafi-mer-riddare och 1746 naturaliserad såsom Svensk
adelsman. Han var då redan riddare af Alexander
Newsky-orden. Härstammade från en gammal Tysk
adlig familj. Hans Svenska ätt utgick likväl med
honom, emedan ban dog d. 21 Sept. 1762 utan
manliga afkomlingar.
Pletting, Harald, omtalas såsom Sten Stures
hofman, hvilken en af konung Johans Danska
fogdar, Hans Falster, år 1500 lät, utan dom och
ran-sakning, npphänga i stöflor och sporrar, något som
med skäl förtröt bönderne, hvarföre de samlades
vid Arboga och ibjelslogo Falster.
Plefz, ]Martin, vice borgmästare i Skara, bar
derstädes 1762 utgifvit: Then Engelska Flygarens
Resebeskrifning; Grundsatier uti Then Naturtiga
Lagen och Folkerätten.
Plit är eo gammal benämning pä hvarje slags
sidovapen; men egentligast sådana, som voro ernade
till stickning.
Plog. Användandet af detta åkerbruksredskap är
nråldrigt i norden. Det omtalas redan i Eddans
sånger, och finnes aftecknadt på våra
hällristningar. Den forntida plogen bade sannolikt samma
skapnad, som det nuvarande årdret, d. v. s. bade
blott bill, men ingen vältskifva. Ännu för ett halft
århondrade sedan begagnade allmogen i vissa delar
af Sverige plogar endast af träd. Na brukas
dylika redskap af de mest olika slag, och icke blott
för brytning af vall och åker, utan äfven för
dikning. Den allmännaste och för vår jord kanske
lämpligaste åkerplogen är den såkallade
Werm-ländska, hvilken kan köras med två hästar.
Plogkakan. I Bohusläns fjällbygd är sedan
gammalt en sed, att dä plogen första gången om
våren sättes i jorden, samtlige husfolket tager platt
på den så kallade plogåsen, och der bryter, samt
i mjölk förtär plogkakan, hvilken för detta
tillfälle blifvit bakad vid föregående julen, och hvarå
vanligen ses de flesta åkerredskapen afbildade i deg.
Pionieren, Thomas, var född d. 16 Aug. 1702
i Stockholm, der fadern var linkrämare och hvars
rörelse, efter hans död, den 14-årige gossen,
jemte sin äldre broder (se nedanföre), en tid
föreslod, tills ban 1719 begaf sig till Königsberg,
att öfva sig i det högre af bandelsyrket.
Härifrån återvände ban 1725 till Stockholm, der ban
började en egen handel, och vann så snart
anseende och förtroende bland sitt stånd, att ban
redan 1728, således endast vid 26 års ålder,
valdes till cn af stadens äldste, hvilka på den tiden
voro 48, samt till ledamot i borgerskapets
be-medlings-, tolags- och inqvarterings-kommissioner,
hvarpå sedan följde åtskilliga uppdrag, bland
annat att vara fullmägtig i tullarrende-societeten och
i banken. Att en så utmärkt ledamot af sitt stånd
icke kunde förbigås vid val till
riksdagsmannakallet, faller af sig sjelft på en tid, då detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
