- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
211

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Polchovv.

Pol hein.

211

Polchow, Johan Wilhelm, var sekreterare
och hofmästare hos kongl, rådet och presidenten
Gnstaf Lilljecrona, blef sedan öfver-sekreterare i
Revel och i denna beställning adlad 1690, men
dog barnlös d. 11 April 1700 och slöt sjelf sin ätt.
Polen. Ebnrn skiljdt genom hafvet ifrån Sverige
har dock Polen ägt många politiska förbindelser
med vårt land. Dessa härledde sig från den tid,
då begge länderna voro eröfrande magter.
Deras vapen möttes i tredje mans land, och de
kämpade med hvarandra om besittningar, hvilka
nrsprongligen icke tillhört någondera. Derföre
minskades, och snart sagdt upphörde dessa förbindelser,
sedan eröfringsperioden var slut. Det är emellan
medlet af 16:de och första tredjedelen af 18:de
århundradet, som Sveriges Polska krig ägde rum.
De började genom Erik XIV:s företag, att gå
öfver Östersjön och taga Estland under sitt beskydd;
de slutade med förlusten af Sveriges besittningar
bortom hafvet. Estland och Lifland voro
under-gifoe svärdsriddarnes orden och inkallade både
Svenskar och Polackar till hjelp emot Ryssland.
Dessa tre magter ville allesamman underkasta sig
de båda nyssnämnda länderna; Sverige vann till
en tid, Ryssland slutligen. Den första perioden
af Sveriges förbindelser med Polen är uppfylld af
Erik XIV:s och Joban Ill:s krig, dels emot Polen,
dels emot Ryssland, under vänskapligt förhållande
till Polackerne. Johan III förde nemligen en Polsk
prinsessa på Svenska thronen, och inledde
derigenom en annan art af förhållanden. Sonen af detta
äktenskap, konung Sigismund, blef både Polens och
Sveriges konung, och dervid började en ny period,
då Sverige och Polen skulle vara förenade under
samma monark. Delta tillstånd blef ej
långvarigt. Såväl olikhet i religionen, som den
Svenska aristokratiens bemödanden att begagna
konungens frånvaro i Polen, för att ändra
regeringssättet i Sverige, måhända äfven Carl iX:s ärelystnad,
föranledde den revolution, hvarigenom konung
Sigismund förlorade sin ärfda krona. Mycket
bidrogo äfven de stridande intressen, länderna
emellan. Föreningen var onaturlig, då samma konung
skulle regera tvenne så olika folk och som hade
en så vigtig fråga som besittningen af Lifland
oaf-gjord. Med Sigismunds afsättning i Sverige
börjar den period, då Sverige på en gång söker
afvärja den fördrifne konungens anspråk och tillika
försvara sina eröfringar, Polen deremot strider för
besittningen af Lifland och Estland, och dess
konungar söka tillika alt med Polska nationens magt
göra sina ärftliga rättigheter gällande. Denna
period omfattade Carl IX:s, Gustaf II Adolfs och Carl
X:s krig. Den var i allmänhet segerrik för
Sverige. Carl IX gjorde väl ej nya eröfringar, men
bibehöll dock krigsäran; Gustaf II Adolf tvang
Polen i stilleståndet uti Stumsdorff alt erkänna
Sveriges rätt till de omtvistade landskaperna, Carl X
eröfrade hela Polen och det syntes ett ögonblick
såsom skulle föreningen under samma konung
förnyas. Men detta kundo ej medgifvas af det öfriga
Europa; Polen fick bundsförvandter i kejsaren,
Danmark och isynnerhet i kurfursten af Branden^

burg. Carl X:s eröfringar blefvo derföre af kort
varaktighet, och freden i Oliva, som afslöts 1660,
bekräftade Stumsdorffer-fördraget af 1635 och
lemnade Sverige i besittning af Lifland, men åt Polen
sitt oberoende. Carl XI upprätthöll freden med
Polen, så väl som med andra stater; i 1670-talets
krig deltog icke Polen. Med Carl Xll:s
uppstigande på thronen börjar den sista perioden, då Polens
konung, i förband med Ryssland och Danmark,
angrep Sverige. Det blef en ny strid oin
Östersjöländerna, deruti Carl XII:s svärd till en början
bestämde öfver Polska thronen; men slutligen
dukade under. Konung August fördrefs af Sverige,
och Stanislaus Leczinsky valdes under inflytelse af
Sveriges bärsmagt till konung. Den som bröt denna
Sveriges nya öfvermagt var icke Polen sjelf, utan
Ryssland. Slaget vid Pultava återförde konung
August till Polen, men förskaffade Ryssland en
öfvervigt, som blef Sveriges olycka utan att blifva
Polens lycka. När Carl XII föll var och förblef
Ryssland i besittning af de länder, hvarom Polen
och Sverige tvistat, kriget emellan dessa länder
afstannade så godt som af sig sjelft och bar icke
blifvit förnyadt. De voro ej mera grannar, ej
mera eröfrande stater och Sverige bar sedermera
blott med dellagande blickar betraktat Polens
olyckor och slutliga undergång.
Polhem, ChriHtoirer, var född d. 18 Nov.
1661 i Wisby, der fadern, Wulf Christoffer
Pol-bammar, var bandiande. Vid 12 års ålder förlorade
Polhem sin fader, som lemnade honom, icke blott
obemedlad, ulan ännu ouppfostrad. Modern gifte
om sig, och stjuffadern hvarken kunde eller ville
fullborda bans undervisning. Han kom dä till sin
farbroder, som var bokhållare vid Stockholms
postkontor, och denne satte bonom i Tyska
räkneskolan; men dä äfven farbrodern 2 är derefter
bortrycktes af döden, måste gossen sjelf söka
förtjena sitt bröd. Han blef nu gårdsskrifvare på
Kungshamns säleri vid Upsala, och fick sedan någon
befattning vid Wansta gods. Ynglingens bag för
mekaniken bade tidigt vaknat, men hans sinne var
nära att nedslås, då ban började inse sin brist på
kunskaper, och isynnerhet att malbematikens
grunder måste inhemtas pä ett språk, som ban ej
förstod: Latin. Han rådgjorde bärom med en prest,
som skäukte honom ett Latinskt och Svenskt
lexikon, hvilket P. började lära utantill. Snart fann
ban likväl alt denna method gagnade till ingenting,
och ban vände sig derföre till en annan prest,
berr Lars Welt, åt hvilken han lofvade förfärdiga
elt ur, som skulle slå bela, halfva och fjerdedels
timmar, visa dagar i månaden samt ny och nedan,
om ban ville lära bonom Latin. För att komma
sin lärare närmare, uppsade han sin tjenst på
Wansla och flyttade till Follnäs, der Welt var
huspredikant. Denne fick likväl snart en annan
beställning, men kyrkoherden Dryselius lofvade
ersätta bans plats och P. gick nu, under sju
månaders tid, hvarje dag, i trots af väder och väglag,
tre fjerdedels mil och lika mycket tillbaka, för alt
emottaga undervisning. Ilan var nu 23 år
gammal och så långt kommen, att han kundo besöka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free