Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226
Pramberg,
Predikan.
skulle dess Irupper med våld fördrifvas or
Tyskland. Denna kurfurstens trolöshet väckte allmän
förbittring mol bonom, och ban hade i längden
lika liten nytta som heder deraf. — Den sista
händelse, hvarigenom Prag blef namnkunnigt
under kriget, var dess egen eröfring af
Svenskarne, natten mellan d. 15 och 16 Juli 1648.
(Se: OdowaUky). Eröfringen gick sä hastigt, att
den kostade Svenskarne blott en man död och
två sårade. Det var väl egentligen blott den
s. k. lilla sidan af staden soin intogs, men denna
var den vigtigaste, ty här bodde de förnäma
och rika, hvilka isynnerhet nu ditfört sina
skatter, dem de här trodde sig hafva i säkerhet.
Soldaten tilläts 3 dagars plundring, och bytet
var ofantligt. Königsmark skall derifrån hafva
afsändt fem med silfver och guld lastade
vagnar endast för egen räkning. För det
allmännas togs en stor boksamling, en mängd
konstskatter och handskrifter, 80 metallkanoner och
mycket annat krigsförråd. De enskilde befälhafvarne
och soldaterne blefvo ej heller lotllöse, och värdet
af hela bytet skattades äuda till 12 miljoner
riksdaler. Deribland fanns den namnkunniga rubinen,
hvilken ansågs för den största i verlden. (Se:
Kronjuvelerna). Äfven domkyrkan undgick ej den
allmänna plundringen. Det öfriga af staden
belägrades och besköts härifrån, hvilket var så
mycket lättare, som lilla sidan ligger vida högre.
Som i staden funnos 10,000 vapenföre borgare och
de kejserlige skickade betydligt understöd,
fördröjdes intagandet, hvilket dock icke i längden
kunnat uteblifva, men eröfringen hindrades genom
Westfaliska fredsslutet.
Pramberg, Johan Bcrnlinrd, artis obst. Ät
chir. professor vid Lunds universitet, föddes d.
30 Okt. 1788 i Östra Ljungby i Skåne, der
fadern var gästgifvare, blef student 1804 och
promoverad medicine doktor, samma år anatomie
proseklor i Lund och följande året lärare i
pastoralmedicinen, 1832 befordrad till anatomie och chir.
professor vid universitetet. Erhöll 1847 transport
till professionen i ars obst. & cbirurg. liar
presiderat för en mängd dispntationer.
Prampera betydde fordom prakt, stål, hvarför
det i Rimkrönikan säges: "Swa mycken pramperan
Ike hafva", d. ä.: de uppträda med så mycken
prakt.
Prebende-licminan hafva tillkommit i första
hälften af 1600-talet, och blifvit anslagne till
löneförbättringar åt professorer vid akademierna samt
lektorer vid gymnasierna, på de vilkor
donations-brefven utvisa; men om sådana bref icke voro att
tillgå, skola dessa hemman njuta "samma vilkor
och conditioner som konung Gustaf Adolph
Lecto-ribus i Westerås anno 1623 d. 23 Mar|ii på
deras præbender efterlåtit hafver." Eljest innehafvas
de ock efter gammal häfd, meil derå förunnade
rättigheter. Dessa hemman äro vanligtvis fria
från allehanda vissa och ovissa utlagor, samt
förvaltas och byggas af sina innehafvare sjelfve; men
äro landtbönder derå antagne, vidkännas de några
personella utskylder.
Precht, Burchard, föddes d. 28 Okt. 1651, i
Brebmen, der fadern var bildhuggare. Sonen
antog bans yrke och gjorde sig tidigt känd för
utmärkt skicklighet deri, så att hofbildhuggaren
Mil-lich från Brabant, som enkedrottning Hedvig
Eleonora införskrifvit, att pryda hennes lustslott
Drottningholm, år 1672 kallade honom till sitt biträde.
Efter dennes bortresa 1674 öfvertog P. ledningen
af arbetena, och har, bland annat, förfärdigat de
12 bildstoder, som pryda stora trappan. Han blef
snart så värderad för sin talang, att Nicod. Tessin
önskade för alltid fästa bonom vid Sverige, der
konsten ännu låg i sin linda. För att ytterligare
utbilda honom sjelf och skaffa bonom materialer
till de arbeten, som Carl XI tillämnade, tog ban
honom med sig pä sin resa till Frankrike och
Italien år 1687. Återkommen derifrån användes
Precht vid den nya slottsbyggnaden, hvilken då
börjades, och bans lika flitiga som skickliga band
har dessutom lemnat ganska värderade minnen pä
mänga ställen inom riket. Sådana äro minnesvärden
öfver grefve Johan Gabriel Stenbock i Stockholms
Storkyrka, det öfver Carl XII och baron Knut
Lejonhufvud, i Riddarholmskyrkan, en mängd
predikstolar och allarprydnader, jemte andra
monu-menter, såsom: kungsstolarne i Stockholms
Storkyrka och predikstolen derstädes, altarprydnaden
orh predikstolen i Upsala domkyrka, den
sistnämnda ansedd för den yppersta i riket och
förfärdigad efter mönstret af den i Loretto; en äldre i
samma kyrka, bvilken förstördes vid Upsalas brand,
en sådan, jemte altarprydnaden i Maria kyrka i
Stockholm, hvilka bådo samma öde 1759 o. s. v.
P. dog i Stockholm d. 26 Febr. 1738, i sitt 87:de
år. Han efterlemnade flera söner, som alla ärfde
en del af faderns anlag. En af dem blef
bildhuggare bos hertigen af Lothringen och öfvergick till
katholska läran. En annan, (*u«tur, som
fortsatte faderns arbete vid altarbyggnaden i Upsala
och fick titel af bofkonduktör, öfvergaf sedan
konsten, för alt hängifva sig åt sin smak för nöjen.
Yngste sonen blef guldsmed, och i detla yrke en
verklig artist.
Predikan ulgör i Svenska kyrkan det
hufvudsakligaste af den allmänna gudstjensten. Enligt
kyrkolagens föreskrift skall den vara enlig med
bibeln och de symboliska böckerna, icke innehålla
någon verldslig moral och med kristendomen
oförenlig filosofi. Okända villfarelser och obetänkta
bestraffningar få deruti icke förekomma, ännu
mindre någon person deruti utpekas. Predikningarne
äro af flera slag, neml. högmesso-, ottesångs- och
aftonsångs-predikningar, hvilka icke, eller
åtminstone högst sällan, hållas pä landsbygden.
Vidare kalecbes-, vccko- och passions-predikningar,
samt domstols-predikningar (vid bofrätter,
rådstugor och ting), samt liknande föredrag vid
serskild|a tillfällen, såsom t. ex. klagodagar, m. 11.
Fordom höllos äfven marknadspredikningar.
Hög-messopredikan får icke räcka öfver en timma, utom
på långfredagen, då den må utdraga halfannan limma,
i anseende till ämnets vigt och textens längd. Uti
högmessan predikas öfver dagens evangelium, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
