Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Predikningar.
serskild dertill förordnad text; i aftonsangen
öfver den andra af dagens texter, och i ottesången
är valet af text fritt.
Predikningar. Se: Postilla och Homitelik.
Prediko-rUrliOr kallas de förbör, som, med
anledning af predikan, och till dennas bättre
förklaring, hällas med församlingen efter slutad
gudstjenst. De äro anbefallda att hållas så ofta sådant
kan ske, men anställas numera aldrig, ulom i
fastan, efter passions-predikningarne.
Predika-iiiiinknr. Se: Uomimkaner-orden.
Predlkotexter. Dessa, eller, såsom de äfven
kallas, pericoper, innefattas uti vår vanliga s. k.
Krangeliibok. Urvalet af dem är föga lyckadt, men
det härleder sig ock från kyrkans äldsta tider, och
är gjordt med afseende på de kätterier, som tid
efter annan då uppstodo och spridde sig. De flesta af
faögmessotexterna innehålla sädana stycken af
evangelium, som omtala vår frälsares underverk. Dessa
utsågos i fjerde seklet af vår tideräkning, för att
gifva anledning till vederläggning af Arii kätteri,
hvilken förnekade kristi guddnm. Om
lämpligbeten af de gamla texternas bibehållande inom
Svenska kyrkan har varit mycket tvistadt och
skrift-vexladt, utan att leda till någon afgörande
slut-följd. Både för deras bibehållande och deras
förkastande finnas många skäl. De för det senare
äro dock de starkaste, och göra sig troligen med
tiden gällande.
Predikotolkar brukades, under äldsta tider, i
Finland och äfven sednare i Lappmarken, och de skulle,
när presterne ej kände språket, stå i gången uti
kyrkan och öfversätla deras predikan. Detta
tillgick så, att dä presten sagt ut en mening, gjorde
han ett uppehåll, och tolken skulle öfversätla den
på Lappska. Man kan lätt föreställa sig hvilket
jemmerligt innehåll häraf skulle uppkomma, och
hurudan åbörarnes andakt skulle vara, då de
emellan hvar mening måsle höra ett prat, som
nödvändigt skulle förekomma dem löjligt. Lägger
man härtill, att sjelfva tolkarne, som voro
okunnigt folk och icke kunde uti vissa synonyma
begrepp uttrycka åtskilligt, för hvilket Lappska
språket saknar ord, oftast råkade i yttersta
förlägenhet, hvarur de hjelpte sig endast på det
sättet, att de pratade hvad som föll dem in. F.n
tolk, som råkade i förlägenhet för ordet kruhba,
som ej finnes i Lappska språket, redde sig
sålunda, att ban öfversatte: "och the lade honom
uti ena krubbo", med: o, Herre Jesus, hvad det
är kallt! — Detta undervisningssätt bibehöll sig
i Luleå Lappmark ännu emot ardertonde
århundradet.
Predikstolar skola, enligt Bælter, under
påfviske tiden i Sverige varit så alldeles komna ur bruk,
att då konung Gustaf I lät uppsätta en sådan i
Stockholms Storkyrka, ansågo papisterne honom
för en korg, och kallade Olaus Petri, som
predikade der, "mäster Olof i korgen", hvarjemle de i
sin bitterhet äfven understodo sig att kullkasta
den. Wieselgren anför likväl, att äfven under
påfviske tiden funnos ett slags predikstolar, under
Premonstranter-mnnkar. 227
namn af ambones, och att vid S:t Catharinae
kano-nisation i Wadstena 1489 "predikades ok idbkelik
wte wppå kirkiogardhenom, twå predikstola i
sæn-der, een i sioder oc annor i nor", samt att
troligen den ovanliga formen pä den predikstol, der
01. Pelri predikade, gifvit anledning till
benämningen: mäster Olof i borgen. Men våra
evangeliskefäder, hvilka drogo försorg om reformationen,
ansågo predikstolen för sä oumbärlig, att de
ställde den på det beqvämaste stället i kyrkorna, och
läto för detta ändamål undanrödja altare, stolar,
beläten och annat. Är 1571 funnos likväl ännu
landskyrkor, som ägde antingen inga eller bögst
obeqväma predikstolar, hvarföre man nödgades med
böter tvinga allmogen att upprätta sådana. —
Predikstolar invigas vanligen med ett för tillfället
lämpligt tal.
Preis, Joakim Fredrik, född 1666 i Dorpt,
der fadern var general-superintendent. Af dess 16
barn var Joakim det yngsta och togs af kongl,
rådet grefve Hastfer i dess hus, såsom lärare för
hans barn. Derefter anställdes ban i grefvens
kansli och kom sedan i kongl, kansliet i
Stockholm, der han med välvilja omfattades af
dåvarande kanslirådet Polu9, som stält fadder åt
honom. Är 1692 for ban öfver Danmark till
England, och promoverades i Oxford till juris doktor;
sodan till Paris, der ban pä egen bekostnad och
understödd af Poins, uppehöll sig i 7 år,
arbetande i Svenska residenten Palmqvists kansli,
hvarunder han ofla begagnades af denne vid
konferenser med Franska ministèren. Ändtligen fick ban
en länge efterlängtad befordran, då han 1703 blef
kommissions-sekreterare bos Palmqvist, hvilken nu
blef envoyé i Haag, och hvarest P. sedan
qvarstannade under bela sin återstående länga lifstid,
llans förman bemreste 1715, för a’tt emottaga
hof-kanslersplatsen och Preis ärfde nu bans befattning,
den ban bibehöll till sin död, först med hofråds
och sedan med kansliråds titel. Upphöjdes i adligt
stånd, blef B. af N. O. vid ordnarnas stiftelse och
vid 90 års ålder friherre. Afled d. 22 Dec. 1759,
i en ålder af 93 år, med namn af en redlig,
skicklig och djuptänkande diplomat. Ilar efterlemnat
åtskilliga skrifter af politiskt och historiskt
innehåll, dels på Fransyska, dels på Holländska eller
Tyska, såsom: Lettres d un ami à Danlug à un
ami à Amsterdam; Sendschieiben belre/fend das
.lc-crochement des Nor disch en Friedens; Lettre dun
Gentilhomme de Mektenbourg à son ami d
Copen-hngue, m. fl. — llans son, kongl, sekreteraren
Predrik P., hvilken introducerades bland fri—
herrarne, dog barnlös d. 7 Juni 1788, då ätten
utgick med bonom.
Prejelskurra är ett Bohuslänskt ord, som
betecknar den rem, hvarmed sjelfva "prejeln" eller
"valen" på tröskslagan är fästad vid skaftet.
Premonstranter-munkar skola, enligt
Messenius, inkommit till Sverige år 1132, medan
denna ordens stiftare, Noribert, död 1134 såsom
erkebiskop i Magdeburg, således ännu lefde. Det
enda kloster de lära innehaft, var öveds kloster i
Skåne. Upphofvet till namnet premonstranter skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
