Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prratk&l.
PreaiatilJskap.
J3L
Skoltarp i Skummeslöfs socken i Balland.
Fartyget , på hvilket säden fördes, strandade utanför
byn Bolabäck i llarplinge socken, och byamännen
skyndade att plundra säden, den de sedermera
utsådde; men till straff var säden uppblandad med
prestkragar, hvilka icke blott blefvo Hallands, utan
mänga andra Svenska orters landsplåga.
Preath»! kallas allmänt åkersenapen (Sinapis
ar-vensis), en växt af Tetradynamisternas klass, med
sina gula, välluktande blommor. Ben är ett
besvärligt ogräs i vårsäd, särdeles i bön- och
linåkrar. Den blommar i Juni och Juli månader, då
stundom bela fält lysa gula deraf, och sprida kring
nejden en aromatisk lukt. Den utgör ett
begärligt foder för alla husdjur, utom bästen. I Skåne
använder allmogen dess blad till grönkål. Fröna,
svarta till färgen, äro särdeles oljerika, och
försök hafva blifvit med fördel anställda, att pressa
dem, dä de befunnits gifva alltid en femtedel, men
till och med en tredjedel olja mot fröets vigt. I
anseende till växtens egenskap af ett besvärligt
ogräs, är dock dess odling för oljeslagerierna icke
alt förorda.
PrestuiJlten kallas de sammankomster, hvartill
biskoparne sammankalla stiftens presterskap, i och
för lärdomsöfningar och öfverläggningar i ämnen,
som röra det presterliga embetet. De höllos
fordomdags oftare än no, till och med ärligen; nn
mera sammankallas de mera sällan, eller när
biskopen sä Gnner för godt. Fordom höllo äfven
prostarne, inom sina områden, sådana mindre möten,
hvilka nu äro aflagda. Lärdomsöfningarne, de der
utgöra det ena af prestmötenas föremål, bestå
vanligtvis i en disputationsakt öfver någon, för
tillfället utgifven, theologisk afhandling, saml i
predikningar och tal. OfGcianter vid disputationen,
predikanter och talare utses vid hvarje prestmöte
för det nästföljande. Till dessa lärdomsöfningar
hörer äfven ett slags examen med det yngre
presterskapet, hvilken anställes af någon dertill
utsedd äldre, ansedd prestman, som i denna
egenskap kallas prestmötels vice preses. Preses
utgifver dispntations-afbandliogen; den egentlige
ordföranden är deremot biskopen, som leder
öfver-läggningarne och äfven brukar meddela en
berättelse om kyrkans tillstånd och de märkvärdigaste
nya tilldragelserna inom detsamma. Prestmöten
besökas af alla prester, hvilka icke i och för
tjenst-göringens -kull måste stanna hemma vid
försam-lingarne, eller eljest af sjukdom och dylika
giltiga skäl förhindras att infinna sig.
Rådplägningarne röra presterskapets ekonomiska
angelägenheter, kyrkoförvaltningen, o. dyl.
Preatrüttiajlieter kallas de löneförmåner,
hvilka, utom bostället, tillkomma en ordinarie prest
att årligen njuta af sina åhörare. Dessa s. k.
rättigheter, bestående i tionde och andra inkomster,
grunda sig bufvndsakligast på 1681 års kongl,
förordning, hvilken dock omkring år 1723
upphörde att vara gällande i Skåne och ßobuslän, på
båda orterna i följd af serskildta författningar,
af hvilka den Bohuslänska är känd under namnet:
Bohusläns förening. Denna hafva presterskapet flera
gånger försökt att få oppbäfven eller förändrad,
och senast år 1841; men ,den blef då iaf Kongl.
Maj.t ånyo stadfästad. Oberoende af alla dessa
författningar, kunna dock presterne och
församlingarne sins emellan i godo öfverenskomma om
prest rättigheternas utgörande; men sådana
konventioner förhlifva gällande blott en kortare tid, och
måste af Kongl. Maj:t stadfästas.
Pjreatskrud. Svenska kyrkan bibehåller en egen
allmän skrud för sina prester, utan hvilken ingen
må förrätta sitt embete, nemligen krage och
kappa, hvilkas beskaffenhet är allmänt känd. Den
förra bar dock med tiden undergått stora
förändringar, nemligen ifrån att omsluta halsen och till
en del betäcka bröstet, öfvergått till en liten
två-klufven lapp, af ett par eller tre tums längd.
Betydelsen af detta tecken är svår att utreda; ,ty
hvad man föreger, att det skall symbolisera lagens
taflor, är mindre sannolikt, då man ihågkommer
kragens ulseende i fordna dagar. Kappan af siden
är ett utinärkelsetecken för vissa grader inom
presteståndet, och får brukas endast af biskopar,
domprostar, konungens egne ordinarie bofpredikanter,
kyrkoberdarne i Stockholm samt theol. professorer
och doktorer. Färgen och snillen på presternes
öfriga drägt äro icke vidare föreskrifna, än att
båda skola vara allvarsamma. En allmän sed
är dock att nyttja svart, samt att bruka veckade
lifrockar, med en knapprad, eller så kallade
kaftaner eller samarier. Ifrån den allmänna
prestskru-den bör skiljas den större eller mess-skruden,
hvilken får nyttjas endast inom kyrkans dörrar och
specielt för altaret, saml dertill blott vid
högtidligare tillfällen. Den består af en fotsid
linneskjorta, med en betäckning öfver bröst, rygg och
axlar af galoneradt sammet, och prydd vanligtvis
med bilden 8f ett kors eller ett strålande öga,
försoningens och gudomens sinnebilder. Denna skrud
är till sitt ursprung katbolsk, likasom
biskopsskruden, hvilken består af en nära liknande, men
hvartill hörer en tvåhornad hög mössa, saml en
krokstaf, eller så kallad kräkla, och ett guldkors,
hvilket för erkebiskopen är försedt med en gloria.
I sammanhang med prestskruden bör nämnas, att
man på 1830 års riksdag föreslog preslkragcns
utbytande emot ett silfverkors, att bära i kedja
öfver bröstet; men förslaget, som föranledde
vidlyftiga debatter och mycket gyckel, kunde icke
genomdrifvas.
PreatMtilliiknp. Det äldsta af sådant slag i
landet lärer vara det Götheborgska, hvilket stiftades
redan 1814. Del. i Stockbolm inrättades, i
anledning af reformationens jubelfest, d. 31 Okl. 1817,
isynnerhet genom dåvarande öfver-hofpredikanten
och kyrkoherden doktor lledréns bemödanden.
Le-damöterne samlas hvarje vecka under
vintermånaderna, och fira sin högtid på reformationsdagen.
Inrättningens afsigt är "att bereda tillfälle till en
närmare förening med bröder, hvilka inom
samhället hafva enahanda bestämmelse, och att
uppmuntra hvarannan till bemödandet för Kristi rikes
tillväxt." Äfven i andra slift lära dylika sällskap
blifvit inrättade; men i Skåne bar serskild! bildat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
