Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
Prestval.
Preussiske riddarne*
sig ett Presterligt Litteratursällskap, hvilket har for
ändamål att utgifva eo tidskrift.
Prestval. I alla församlingar, der prest skall
tillsättas, utom i de patronella, skola prestval
hållas, och hvilket består i församlingens
omröstning pä de föreslagne kandidaterne. Serskild|a
författningar för prestval bestämma på det
noga-ste bvad dervid är att iakttaga, ej mindre hvad
den föreslagne, än de röstande vidkommer, och
hvilket är så mycket nödvändigare, som det sällan vid
något tillfälle intrigeras så mycket, som vid
prestval, i trots af det derföre stadgade ansvar. För
de sökande är all röstvärfning, äfven på indirekt
sätt, förbjuden, vid embete|s förlust, och får
ingen af dem under ledigbeten förestå sysslan.
Prest-valet anställes i moderkyrkans chor, tredje
söndagen efter den siste sökandens predikoprof, och
fjorton dagar efter den så kallade frågodagen, på
hvilken val-längden, som utfärdas af
häradsskrif-varen eller mantalskommissarien, granskas och
församlingen tillfrågas om den är nöjd med
förslaget, o. s. v. Valförrättningen, som hålles af
kontraktsprosten, eller annan af honom förordnad
prestman, öppnas, genast efter gudstjenstens slut,
med afsjungandet af en psalm och ett lämpligt tal,
hvarefter rösterna afgifvas, muntligen, af de
röstberättigade sjelfva, eller genom lagligen
befull-mägtigade ombud, eller ock genom bevittnade
valsedlar. Hvarje närvarande väljande skall
framträda till valbordet, då han afgifver sin röst. Skulle
så hända, att blott en eller några vilja rösta,
gälla deras röster likväl såsom pluralitet;
undandrager sig åter hela församlingen, skall sådant, om
pastoratet är regalt, anmälas bos konungen, men
om det är konsistorielt, tillsätter domkapitlet, utan
församlingens vidare börande, en af de tre
föreslagne presterne till sysslan. Röstningen beräknas,
på landet, efter oförmedladt hemmantal, och med
dessa jemförbara bruk, fabriker, o. s. v. 1
städerna åter följes den för hvarje ort stadgade grund.
Sålunda beräknas till exempel i allmänhet
röslrät-ligbeten till prestval efter afgiften till
brandvakten, under det i några städer, t. ex. i
domkyrkoförsamlingen i Götheborg, röstas lika efter matlag,
o. s. v. Prestvalsförrätlningen slutas med
tillkännagifvandet huru rösterna fallit, och med läsandet
af en bön och välsignelsen ifrån altaret.
Preussen. Med detta land bar Sverige stått i
förbindelse, långt innan den Preussiska monarkien
var bildad. Den Tyska riddare-orden, som
innehade landet, under senare hälften af medeltiden,
ägde gods i Sverige. Det är likväl förnämligast
genom eröfringskrigen efter Erik XIV:s tid, som
förhållandet till Preussen blef en viglig fråga för
Sverige. Landet var då, till en del, ett Polskt
landskap, till en annan del åter förenadt med
Brandenburg, men såsom ett län af Polen. Gustaf Adolf
förde sina segrande vapen till den Polska andelen
af Preussen, och Sverige kom, genom fördraget i
Stumsdorff 1629, i besittning af de Preussiska
sjöstäderna, men förlorade dem, efter några få
år, i det nya Stumsdorffer-fördraget 1635. Carl
X tvingade kurfursten af Brandenburg, att öfver-
flytta på honom det vasall-förhållande, hvari han
stått till Polen. Men detta upphörde snart, och
Carl X:s krig ledde Brandenburg till fullkomligt
oberoende af både Sverige och Polen. Från
denna tid uppsteg den Preussiska monarkien till
större vigt i Europa. Dess syftemål bar sedan
varit att utvidga sig i Tyskland, och detta har
skett på Sveriges bekostnad. Redan i 30-åriga
kriget voro begge ländernas fördelar fiendtliga,
och en ibland de största svårigheterna vid
Westfaliska freden var frågan, huruvida Sverige eller
Brandenburg skulle erbålla Pomern, hvilket
omsider blef deladt emellan begge länderna. På
1670-talet var Sverige i fara att förlora alla sina
Tyska länder till Brandenburg; men undgick detta
genom Frankrikes bemedling och uppoffrade blott
obetydligt. Större blef förlusten, då Brandenburg,
som efter 1701 kallades konungariket Preussen,
på Carl XII:s tid intog och äfven behöll en stor
del af Pomern. Under den följande tiden bar
Sveriges förhållande till Preussen varit fredligt.
Svenska Pomern blef väl omsider en Preussisk
besittning, då Europas magter ordnade sina
angelägenheter, efter Napoleons besegrande; men Pomern
förlorades ej genom vapenskifte, utan utbyttes af
Sverige emot föreningen med Norrige, och gick
ur Danmarks hand, som då erhöll detsamma, till
Preussen. Sedermera bar Sverige stått i
förhållande till Preussen, såsom till en mägtig och
vänskapligt sinnad granne. De senast timade
händelserna hafva infört ett mera osäkert fredstillstånd,
då Sverige uppträdt till Danmarks försvar emot
eröfringsplaner af den Tyska nationen, för
hvilka Preussen lånat sig till verktyg. Hitintills har
dock freden förblifvit ostörd.
Preussiske riddarne eröfra Wisby. Medan
Vitalianerne eller Hättebröderne innehade
Gottland, oroade de med sina sjöröfverier bela
Östersjön, och äfven de Preussiske riddaines undersåter
ledo deraf. För att göra elt slut derpå,
utrustade stormästaren en flotta och intog Wisby saint
en stor del af ön. Nu fordrade Albrekt att
Gottland skulle återställas till honom, och reste sjelf
till Preussen i sådan afsigt. Efter flera
underhandlingar läto riddarne omsider förmå sig att till
Albrekt utbetala en penningsumma, hvaremot ban
till dem afträdde sina anspråk på ön, hvilka i
sjelfva verket voro inga, då ban redan förlorat
Sveriges krona. Drottning Margaretha lät göra
ett försök att återtaga landet från de orättmätige
innehafvarne, och ditsände trupper under Abraham
Broderssons och Algot Månssons anförande. De
intogo väl sjelfva landet; men icke Wisby,
hvilket de belägrade. Riddarne kommo staden till
undsättning och en drabbning föreföll, hvari de
Svenske väl behöllo fältet, men måste kort
derefter utrymma ön. Slutligen afslöts fred i
Helsingborg d. 1 Sept. 1403, hvarigenom stadgades,
att Preussiska orden skulle erhålla en lösen af
9,000 rosenobler. En dryg skatt uttogs för detta
ändamål af Sverige; men afsigten var aldrig att
derföre lägga Gottland åter under dess välde, utan
Erik XIII, som der anlade Wisborgs slott, ernade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
