Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256
Prinsessa.
PrlntaeDahOld.
Prinsessa. I)e qvinliga medlemmarna af
Sveriges konungahus äro i de flesta Cail underkastade
samma vilkor som de manliga, dock med några
tandantag. Ben största skillnaden ligger deruti,
Ätt de icke hafva någon arfsrätt till thronen,
hvarken för sig sjelfva eller sina söner.
Härigenom förekommes kronans öfvergång till en
fremmande ätt., hvilket sko|le kunna inträfla om en
Svensk, med utländsk furste förmäld, prinsessas
son ägde arfsrätt till Sveriges thron. Men genom
detta uteslutande från all sådan arfsrätt, äro
äfven prinsessorna befriade från all påföljd, genom
öfverträdandct af snccessions-ordningen; ty den
enda påföljden vore förlust af arfsrätten, och denna
äga de icke. För deras giftermål gäller ej
samma inskränkningar, som för prinsarnes. Det är
dem förbjudet att äkta enskildt Svensk man; men
rörande ntländsk finnes ingenting stadgadt. Icke
heller måste en Svensk prinsessa nödvändigt
bekänna sig till Sveriges statsreligion. För öfrigt
är hennes ställning lika med prinsarnes. Men i
Norrige gäller det serskildta privilegium för hela
konungahuset, både prinsar och prinsessor, att de
ej kunna för sina personer dömas af någon annan
domstol, än den konungen dertill förordnat. Detta
stadgande finnes ej i Sverige. I öfrigt är deras
ställning i allmänhet lika i båda länderna, emedan
successions-ordningen är gemensam Svensk och
Norsk lag. Det nyssnämnda förbehållet igenfinnes
i den Norska grundlagen. I afseende på Svenska
furstars giftermål bör äfven anmärkas, att om
konungahuset är så talrikt och utgrenadt på flere
linjer, att prinsar och prinsessor finnas, som icke
äro närmare beslägtade, än att deras skyldskap
faller inom sådaoa leder, der äktenskap ej är
förbudet i Sveriges lag, så kan giftermål äga rum
emellan Svensk prins och Svensk prinsessa. —
Prinsessors hemgift var under Gustaf I:s lid
bestämd till 100,000 R:dr, hvilken skulle utgöras af
landet. Vid Cecilias förmälning begagnade sig
konungen likväl icke af sin rätt att utskrifva en
bröllopsgärd, utan betalte penningarna af egna medel.
Af tacksamhet derföre infunno sig också de fleste
biskopar, adelsmän och städers invånare med
frivilliga skänker.
Pr la ta, Johan, född d. 20 Juli 1592 i
Bott-naryds prestgård i Småland, der fadern, Bero
Johannis, säges hafva varit kyrkoherde i 70 år, och
efter hvilken son och sonson innehade pastoratet.
Sonen Joban var äfven bestämd till studiernas väg,
och fick af Gustaf Adolf, som en gång gästade
hos fadern, understöd att besöka utländska
högskolor. Här blef ban, nära Meinungen i
Schwaben, jemte några andra studenter, anfallen af en
trupp krigsfolk och förd in till staden, der han
måste låta värfva sig till soldat af en Venetiansk
öfverste och följa med till Italien. Efler flera
krigsäfventyr i åtskilliga magters tjenst, kom han
1625 tillbaka till Stockholm och anställdes vid
öfverste Gustaf Horns regemente, deltog i
Preussiska och 30-åriga krigen, blef öfverste-löjtnant
vid Westgötba kavalleri; men ställdes under
krigsrätt, för det ban uppgifvit fästningen Kemnftz, och
derföre dömd sin -tjenst förlustig. Han tyckes
likväl sedan hafva kunnat rättfärdiga sig, emedan
ban 1642 upphöjdes i adligt slånd, hvarvid ban
antog namnet Printz, efter sin morfader (se: Putt).
Ilan skickades nu till Nya Sverige, som guvernör,
anlade bär Nya Götheborg, och gjorde Sveoska
namnet aktadt i Pensylvanien. Efter 12 års
styrelse återvände ban 1654 till Sverige, och dog,
genom ett fall från hästen, d. 3 Maj 1663. (Se:
Papegoja). Som ban icke bade några söner, utgick
ätten med bonom.
Printz, kapiten vid flottan, förde, år 1712,
Svenska fregatten Hvita Örn, och bade derunder en skarp
träifning med en Dansk fregatt, Blå Hägern, af 28
kanoner och 128 mans besättning, förd af kapiten
Rosenpalm. Efter 2 och eo half timmas strid måste
den fiendtliga fregatten stryka, sedan den förlorat
en tredjedel af sin besättning. Samme kapiten P.
angrep 1715 Danska fregatten Svarta öro om 30
kanoner, förd af kapiten Reeder, hvilken efter en
lika lång strid äfvenledes måste gifva sig, då 70
man af dess besättning frivilligt logo tjenst pà
Svenska flottan. Det är ej bekant horu den
käcke segraren belönades.
Printzencreutz, Abraham Roland von,
hette förut Printz; men upphöjdes år 1820 i
adligt stånd, hvarvid ban antog namnet
Printzencreutz. Var då expeditions-sekreterare i
ecklesia-stik-expeditionen, fick sedan stats-sekreterare titel
och pryddes med nordstjernan samt dog 1836.
Printzensköld, Johan, var major vid ett
Tyskt regemente, då ban 1649 blef adlad och
utbytte namnet Printz mot det af Printzensköld,
befordrades sedan till öfverste-löjtnant och
utnämndes, under Carl Gustafs krig, år 1658, till
slottshauptman på Bornholm. Då bao d. 8 Dec.
sistnämnde är satt till bords bos borgmästaren i
Rönnestad, anfölls han der af Hasleboerne, fördes
till en Jöns Sevrinssons gärd och nedsköts,
hvarefter bans lik släpades upp på rådhuset.
Traditioner om bans mod och stora kroppsstyrka äro
ännu gängse på Bornholm, och minnet af hans mod
förvaras i en folkvisa. Ban ägde tre söner, och
desse, jemte hans hustru, fördes vid mordlillfället
fångne till Köpenhamn, der yngste sonen, blott
några månader gammal, dog i fängelset af
vanskötsel. Från andre sonen härstammar den nu
lefvande ätten.
Printzensköld, Carl, född d. 1 Mars 1796.
Ingick 1817, efter vid Upsala akademi fullbordade
studier och aflagda kunskapsprof, på den civila
tjenstemannabanan. Blef 1835 advokat-fiskal i
kongl, kammar-rätteu och bar såsom sådan, icke
utan utmärkelse, utfört åtskilliga kinkiga mål,
bland andra det ryktbara tullbalansmålet. Först
vid 1840 års riksdag uppträdde ban egentligen
såsom riksdagsman af den
aristokratiskt-konserva-tiva meningen och blef, kanske i följd häraf,
bemärkt; 1843 tillförordnad landshöfding i Jemtland.
För sin ätt bivistade ban 1844 års riksdag, och
tillhörde samma politiska tro som förr, samt
yttrade sig ifrigt och frimodigt i aodan af denna.
Men detta väckte missbag bos styrelsen af d. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
