Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272
Itauiel.
Hnnilfiaa.
förtrycka sina underhafvande, mot hvilka ban
tvertom var ganska mild, uppbyggde ånyo Löberöd,
Öfvedskloster och Tullesbo, samt Öfveds kyrka,
gjorde betydliga reparationer och tillbyggnader vid
sina öfriga egendomar, till en del med buggen sten,
hemtad från ett af bonom upptäckt stenbrott, samt
från fyra af bonom anlagda tegelbruk Stenhuggare
måste införskrifvas från England, Tyskland och
Danmark. Han stiftade en skola och ett fattighus,
det senare försedt med en trädgård för de 12
hjonen, uppbyggde två tingshus, anlade flera broar
af gråsten och en 2,000 alnar lång, af gråsten
murad, väg npp till Maltesholm.
Trädplanteringar, djurgårdar och trädgårdar, dels vårdades,
dels nyanlades af bonom. Han samlade äfven
konstskatter och på Öfvedskloster finnas flera af
Sergels arbeten. Omgaf sig för öfrigt af en nästan
furstlig prakt och var icke utan sin aristokratiska
stolthet, men hvilken yttrade sig pä ett värdigt
sätt. Hans söner bade, fadern ovetande, åt
bonom utverkat friberre-diplomet, hvarmed ban
öf-verraskades, då ban fann det under sitt kuvert på
bordet vid en anställd fest. Han emottog det
visserligen med vördnad, men tillade: "Hans Ramel är
mer än friherre Ramel." Böoderne kalla booom
ännu: byggmästaren. — näns fru, dotter af den
halshuggne Ch. Emil Lewenhaupt, var elt ganska
originelt fruntimmer, med en manlig smak; gick
således i rundklippt hår med karlmössa, jacka,
vest, balsduk och kjortel, och besökte i denna
drägt till och med Köpenhamn; var en flitig
jä-garinna och hade mycken skicklighet i
svarfkonsten. — Äldste sonen,
Ramel, Malte, föddes d. 2? Maj 1747, iogick
i kansli-kollegium och vid hofvet, blef
kommissions- och sedan ambassad-sekreterare i London
och Paris, minister vid Spanska hofvet, bofkansler
och 1786 riksråd, den siste med en sådan full—
magt, ledamot af vitterbets- och Svenska
akademierna, serafimer-riddare och guvernör för
kronprinsen Gustaf; I8t0 utnämnd till öfverste-marskalk
hos dåvarande drottningen, men hvilken heder ban
undanbad sig. Dog barnlös d. 31 Jan. 1824.
E-buru upphöjd till både statens och vilterhetens
högsta värdigheter, v8r riksrådet R. likväl
hvarken statsman eller vitterhetsidkare i detta ords
högre betydelse; men ban var en man lika
sjelfständig till sitt lynne, som till sin ekonomiska
ställning, hade de redligaste afsigter, det mildaste
umgängessätt, mycken litterär bildning och stor
aktning för Svenska vitterheten och Svenska
språkets renhet, hvarföre ban också, i sitt
inträdestal i Svenska akademien, valde till ämne Gustaf
I:s, Gustaf Adolfs och Carl Gustafs förtjenster om
Svenska språket. Ilan tros till och med hafva
baft en icke ringa andel i akademiens stiftelse.
Till sina regenter sade ban alltid sanningen och
sökte afstyra förhastade åtgärder, så vidt ämnena
lågo inom hans fattningsgåfva, nan skall till och
med hafva afrådt Gustaf Adolf från hans försök
alt återställa Bourbonnerne på Frankrikes thron.
Var en man med mycken frombet och religiösa
tänkesätt. Hans yngre broder,
Ramel, Charles Emil, var född d. 14 Febr.
1750, ingick som auskultant i Götha hofrätt, der
han blef civilnotarie, men utbytte denna bana
mot den militära, hvilken ban likväl äfven
lemnade, då ban tog afsked som löjtnant 1781, blef
hofmarskalk 1819, dog 1826. Var en ifrig
konstvän och har, särdeles på Öfvedskloster, samlat en
mängd konstskatter. Är sorgligt bekant för ett
äfventyr under sina utländska resor, som gifvit
anledning lill en roman, kallad: "Svensken i
Italien." En rik jude blef mördad på elt Italienskt
värdsbus, der baron Ramel tagit in. Värden, som
begått inordet, lade vapnet blodigt under den säng,
der baronen sof, och lät bloddroppar visa vägeo
till detta rum från den mördades, hvarefter
rättsbetjenter eftersändes. Baronen fängslades och la’
des på sträckbänken, då en af värdshusets
betjening, soin rördes af bans oskuldslugn under
plågorna, angaf den brottslige. Baronen sände, så
länge ban lefde, en pension till den ärlige
tjenaren. — En annan broder, Hans Henrik H.,
pä Löberöd, skref flera, ehuru otryckta, band vers
i Bellmans stil, till en del icke ovärdiga hans
mönster.
HamTelt, Uanlel, hette förut Ram, och
upphöjdes 1680, såsom öfverst-löjtnant, i adligt stånd.
Ilan hade utmärkt sig vid (lera tillfällen i-kriget
mot Danmark. Blef sedan kommendant på Malmö
kastell, med öfverste titel. Ätten utgick med hans
son, majoren vid Södermanlands regemente,
l’re-ilrik Christoffer R., som dog barnlös i
början af 1700-talet.
Ramholmen, en liten ö i Bohusläns skärgård,
utanför Oroust, omtalas i Hakon Hakonssons saga,
såsom det ställe, der nämnde konung samlade sin
flotta till härfärdeo mot Danmark år 1256.
Ramholmen bebos af fiskare.
Hiiiuliisa, en belsobrunn, nära £ mil frän
Helsingborg, mellan byarna Ramlösa och Köpinge,
med ägor utgörande £ frälsehemman. Redan
under Carl XI:s Danska krig var man ej obekant med
källans helsogifvande kraft, ty i Aschebergs
lef-vernesbeskrifning berättas, att soldater, lidande af
fältsjukan, återställdes genom vattnet från
Ramlösa bys källa. Ilon framflyter genom en lodrät
öppning ur en 9 alnar bög, med löfrika träd prydd,
sandstensklippa, oeh dess vatten visar sig
isynnerhet verksamt inot kolik, slem, rheumatism, gikt,
åtskilliga hudsjukdomar, o. s. v. Hulphers, i sin
år 1770 utgifna beskrifning öfver Svenska
mineralkällor, kallar stället ett naturens mästerstycke
till föl jd af dess sköna belägenhet vid Sundet.
Likväl erhöll det först någon större kredit i slutet
af förra århundradet, då, genom landshöfdingen
grefve Rosens bemödauden, ett bolag bildades,
hvari då varande konungen, Gustaf IV Adolf, tog
30 aktier. Ulan började nu anlägga byggnader och
en mängd försköningar, hvartill traktens egen
beskaffenhet gaf temligen lätta utvägar. Ett
saltsjöbad anlades äfven. Öfverste Dannfelt, hvilken
sedan blef ensam ägare deraf, fortsalte med
mycken omsorg dessa arbeten, och Ramlösa blef snart
samlingspunkten för provinsens förnäma och ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
