Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280
Happholti
Rasbo»
län och slift, består af 31 form. hemman,
uppskattade till 159,119 R:dr, med en folkmängd af
687 personer. Arealen ar 3,911 tonni., hvaraf
30 äro sjöar och kärr. Lillån flyter genom
socknen. Kyrkan nybyggdes åren 1800—1802, har
en af Hörberg målad altartafla, en skänk af
tvenne hemmansägare, och ett orgelverk. I socknen
ligga säterierna Ekströmmen, 6 mtl., och Forsa,
fordom Biskopsforsa, då det lydde under
Linköpings biskopsstol, bestående af 2 £ hemman. Adr.
Linköping.
Happliolt, Thomas Ralzar, var sekreterare
hos öfverstålhållaren i Stockholm grefve Knut Posse,
blef sedan brukspatron i Wermland och
naturali-serades 1734 såsom Svensk adelsman, emedan han
visade sig bärstamma från en Tysk adlig ätt. Dog
d. 10 Febr. 1748 vid ungefär 60 års ålder.
Rapphtinsslägtet (Perdrix), tillhörande
hönsfoglarnes ordning, igenkännes på en kort tjock näbb,
fjädertäckta ögonbryn, med en naken, vårtig fläck
bakom ögonen; nakna tarser och tår; kort rundad
och nedböjd stjert samt korta kupiga vingar. Alla
rapphönsfoglar uppehålla sig uteslutande på
åkerfälten och lefva i engifte. Om vintern lefva de
tillsammans i flockar, men parvis om sommaren.
Af detta slägte finnas två arter i Sverige, hvaraf
den ena, Vakteln (se detta ord), är flyttfogel, men
den andra eller den Vanliga rapphönan (P. cinerea)
uppehåller sig här ständigt. Den senare fogelns
färg är på bufvudpartierna blekt roströd, men grå
och vattrad på kroppens främre delar; skuldrorna
och vingtäckarne hafva bvitgula långstreck;
stjer-tens sidopennor äro brunröda. Honan skiljer sig
från hannarne genom en mörkare fjäderbeklädnad
samt svarta tvärstreck på rygg och gump, i
stället för hannens rostbruna, äfvensom genom stora
svarta fläckar på skuldrorna, med gula och
gul-hvita streck, hvarjemte bon ofta saknar den
kastanjebruna, bästskolika fläck på bröstet, som
utmärker hannen. Sommar- och vinterdrägten äro
föga skiljaktiga. Rappbönan lärer icke
ursprungligen tillhöra nordens Fauna, utan skall vara bär
planterad på 1500-talet. Ännu har hon icke trängt
öfver medlersta delen af den nordiska halfön, men
der nedom utbreder bon sig i summa mån
odlingarne fortgå, och finnes nu på ställen, hvarest
boo för icke så länge sedan var alldeles okänd.
Der bon en gång bosatt sig, qvarstannar bon bela
lifstiden. Vanligtvis uppehåller hoo sig i
åkerfåror och bland enbuskar. I starka vintrar trycka
rappböosen sig tillsammans, och låta ofta
nedsnö-ga sig, samt blifva derunder icke sällan så
utsvultna och vanmägtiga, att de låta taga sig med
händerna eller dö, hvilket dock mest träffar dem,
som uppehålla sig på slättmarker. Deras
födoämnen utgöras af insekter, frön, säd och blad
eller grässpetsar, hvilka de äfven om vintern
uppsöka under snön. Denna föda söka de pä hvar
sitt båll morgnar och aftnar, men hålla sig det
öfriga dygnet tillsammans. Flygten är låg och
kort och locktooen ett läte liknande ett:
"girrick-girrickParningstiden inträffar i April och Maj
månader, men äggläggningen aldrig förr än natt-
frosterna npphört. De olivgråa äggen, hvilkas
antal varierar emellan 12 och 24, läggas uti en
liten håla på marken och kläckas efter 3 veckors
liggning. Ungarne, hvilka med mycken ömhet
värdas af föräldrarne, blifva snart utvuxna, men
lefva tillsammans ända till parningstiden inträffar. För
jägare utgör rappbönsjagten ett särdeles eftersökt
nöje, men den är tillåten endast ifrån d. 1 Aug.
till d. 1 Nov., hvilken tid dock borde framflyttas
en månad, emedan ungarne blifva fullvuxna först
med September månads början, om man
undantager Skåne, der de tidigare utbildas. Dels skjutas
de för hund, och dels taga9 de i nät eller s. k.
drifgarn. De senare utsättas morgnar och aftnar
omkriog de ställen, der rappbönsbunden visar att
foglarne finnas. Sedan garnen äro utsatta, helst
så att öppningen till ryssjan står uti en fåra,
af-lockas hunden, och jägaren drifver, avancerande i
sicksack, dold bakom en medförd bäst,
rappböosen i nätet. Såsom bekant är, är rappbönans kött
utmärkt läckert och betalas högt. De äro fetast
ifrån början af September till slutet af November
månad.
Rasa säges om en grufva, der något löst
jordlager eller stenmassa lossnar och nedstörtar. Innan
sådant bänder, pläga vanligen små slenskärfvor
först börja falla och varna arbetarne all i tid
skynda undan.
Rasbo, ett härad i Upland, innefattar en del af
Uplands slättbygd, men bar äfven skogar, höjder
och insjöar. Det består af tre socknar: Fuobo,
Rasbo och Kihl, tillsammans utgörande 182}
för-medl. mtl., uppskattade till 847,486 Rdr, med en
folkmängd af 3,750 personer. Arealen är 51,378
tunnl., hvaraf 1,660 äro sjöar och kärr.
Funbo-sjön är den största i häradet, ^ mil lång. Det
utgör en domsaga tillika med Ulleråker, Ragunda,
Waxala, Uälinge och Lagunda, under Svea hofrätt.
Rasbo, en socken i Rasbo bärad af Upsala län
och stift, med Kihls annex, ett konsist, pastorat
af 1 kl., 1 I mil från Upsala. Rasbo ensamt
innehåller 93 £ förmedl. mtl., uppskattade till 421,745
R:dr. Arealen är 25,064 tunnl., hvaraf 710
bestå af sjöar och kärr. Kyrkan är en af de äldsta
i erkestiftet, och dess anläggning torde, att döma
efter byggnadssättet, kunna hänföras till
kristendomens äldsta tider. Den tilllagande folkmängden,
som år 1846 var 1,885 personer, har gjort ett
ökadt utrymme nödvändigt, hvarföre två
utbyggnader, som fordom varit grafcbor, i senare tider
blifvit inredda med bänkrum, hvarigenom kyrkan
fått utseende af en temligen ordentlig korskyrka.
Är 1702 bade hon ett torn, som då var del
högsta på orten, men hvari åskan slog ned den 8
An-gusti, en böndag, just under gudstjensten, hvarvid
flera af åhörarne dödades eller skadades af den i
kyrkan inträngande åskstrålen. Allt trädvirke i
tornet och bela kyrktaket nedbrunno. År 1795
den 16 Juli träffades tornet åter af fyra tätt på
hvarandra följande åskslag, som splittrade taket
och på flera ställen krossade muren. En af
kyrkans klockor har en inskription, som angifver dess
ålder till 1583, men bon bar sedan omgjutits är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
