Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
282
Rauiner.
Rayalin.
ste du äter ut til) Tyskland och blef i Marburg
theol. doktor, deo förste Sveosk efter
reformationen, som innehaft denna värdighet och länge den
ende i Sverige, således en vigtig utmärkelse. Är
1610 flyttades ban tillbaka till Upsala, der ban
blef öfverste läsemästare eller prokansler. Dock
lemnade ban denna plats inom ett års förlopp,
emedan ban tröttnade vid Rudbecks och Messenii
tvister. Lärer hafva dött omkring 1620. Ilar
efterlemnat ett par tryckta likpredikningar och i
bandskrift en kommentarie öfver de fyra
evange-listerne. Han säges ha understödt Kalvinisten
For-besii förslag om en förening mellan Lutherska och
Kalvinistiska församlingarna, men bvilken
förståndiga idé fann ett alltför starkt motstånd i det
Svenska presterskapets korttänkta ortbodoxi.
Hauiuer är i folksagan namnet på en
småkonung, bvilken skall bott på ett ställe vid namn
Rott i Bullarens härad. Sagan känner icke vidare
om honom, än alt ban fejdat med sina
grannko-nuugar, och derunder bållil ett stort slag på
Bullaresjön.
Rauaner, sonson af den nordiske höfdingen Thore
Snärson, lärer varit den förste som upptagit och
befolkat Nordmarks härad i Wermland, och sedan
utvidgat sina besittningar in i Norrige, der
Rau-niarige kallades efter honom. Han blef gift med
en prinsessa Hilda, dotter af Godhrand bin Gamle
i Alfbeim, och bans efterkommande lära länge ha
herskat öfver en del af Wermland.
Raunala, en Lappby i Enontäkis församling i
Torneå Lappmark, beboddes på 1790-talet af 30
skaltlagda Lappar. Den ligger 4 mil från fjällen
och Norska gränsen. Här var fordom en kyrka,
annex under Jukkasjärvi, men hvilken öfvergafs
då Enontäki kyrka byggdes.
Rauschgelh, Heuncligelb, på Svenska
Ryss-gult och i vanligt tal Ryssgetp är, enligt det
allmänna målarebegreppet, den pomeransgula färgen,
som består af mera arsenik än svafvel, och
beredes med konst genom förening och
sammansmältning af begge dessa delar. Den fås äfven genom
snblimation af en arsenikalisk kis, som af naturen
innehåller något svafvel.
Rautakoski, elt vattenfall. Lina-elfven (sedetta
ord, De). II, sid. 361) bildar en mängd vattenfall,
hvaraf detta och Linkan äro de betydligaste och
de enda, som hämma bålfarten på elfven, hvarför
man ansett en sluss vid Rautakoski behöflig.
Rara, en gammal fästning i Polen, känd genom
Gyllenbjelms och De la Gardies fängelse derstädes.
Ravalitaon, Rasmus, i Gudsaret, var år 1574
"Fougte öfver bela Dala och all Bergslagen." Dog
är 1578.
Havare hUg, ett slort kummel eller grafhög i
Karlaby socken i Skaraborgs län, hvarunder
Ragvald Kuapböfde (se detta ord) tros vara begrafven.
Ravius, Christian, ifrån Berlin, född 1613,
inkallades till Upsala, hvarest ban anställdes som
professor, och bar der utgifvit flera dispiilationer,
t. ex. De Dudaim Rubenis; Versw el paraphrasis
in IV Cap. Geneseos m. m., och en Orientalisk
Gra-matika på Engelska, tryckt i London. Han flyt-
tade sedan tillbaka till Tyskland och dog
derstädes 1677.
Rayalin, Thomas von, var född i Finland
1673 och ingick belt ung i sjötjenst såsom
kof-ferdibåtsman; 1690 gick ban i Engelsk tjenst,
sedan i flera andra nationers, hemkom 1699 och
blef då lärstyrman vid amiralitetet. Efter att ha
deltagit i de flesta den tiden förefallande
sjöexpeditioner, blef ban först 1705 underlöjtnant och
utmärkte sig vid hvarje tillfälle som yppades. År
1717, då ban som kommendör förde skeppet
Vebr-den, förföljdes ban vid nanö af tre fiendtliga
örlogsskepp och två fregatter, men afslog deras
anfall och förde sitt eget fartyg lyckligt in i
Carlskrona hamn. Han avancerade sedan efter hand och
blef slutligen 1741 vice amiral. Han var nu en
68 års man då han fick befälet öfver den från
Carlskrona ulsända observations-eskadern jemte
ga-lèrflottan. Del usla och hufvudlösa sätt, hvarpå
hela kriget med Ryssland fördes, slräckle sig
äfven till flottan. Sådant var likväl icke Rayalin»
fel, utan de högre anordningarnas, som bundo
amiralens bänder och tvungo bonom, att, rörande
hvarje småsak, korrespondera med befälhafvande
generalen, Buddenbrock, hvilken sjelf visade sig
alldeles oskicklig för sin plats, och med
amiralitets-kollegium samt regeringen. Nu bände honom
likväl det missödet, alt ban icke fick några
för-hållningsorder eller svar på sina framställningar;
han kunde således ingenting företaga, utan måste
förbli overksam, helst sotn Buddenbrock yrkade,
att flottan borde qvarblifva vid Aspö der bon låg,
till arméens understöd, ehuru arméen sjelf
ingenting gjorde och inlet krig var förklaradt.
Sjukdomar yppade sig bland fartygens besättningar,
och de afgångne kompletterades med
landsoldater, hvilket gjorde det onda ännu värre, emedan
desse voro alldeles ovane vid sjötjensten och
sjö-lifvet. 1 denna förtviflade belägenhet ville R.
inhämta skeppscbefernes tanka om hvad som borde
göras. De flestes inening’ blef, att man borde
söka en fördelaktigare ankarplats, der man kunde få
vatten och förfriskning åt de sjuke; men Rayalin
beslöt på eget bevåg att gä till segel på några
dagar för att skaffa folket rörelse och frisk luft.
Han gjorde det och återkom den 2 Augusti, då
ban ändtligen fick förhållningsorder och
underrättelse, alt krig var förklaradt mot Ryssland. Nu
skulle ban då ändtligen få företaga något; men
tiden var förbi, ty sjukdomen bade så tagit
öfverhand, att 729 man voro döde och mer an 2,000
sjuke; chefsskeppet hade af 595 mans besättning
endast 227 tjenstbare, och skeppet Finland af 400
man endast 7 5 friske. Innan en förstärkt
besättning kunde anskalfas och flottan sålunda bli i stånd
att manövreras, sjuknade Rayalin sjelf och dog d.
4 Dec. 1741, allmänt saknad som en duglig
sjöman, en god medborgare och en redlig man. Han
bade äfven uppträdt som skriftställare med tvenne
arbeten i sin vetenskap: Nödig underrättelse om
Navigation eller Sti/rmanskonsten och Nödig
underrättelse om Skeppsbyggeriet och thiiraf flytande
hog-nödige och Sjöväsendet saml Takltngen tillhörige pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>