- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
283

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rayalin.

Redslared.

283

portioner, för hvilka ban belönades af regeringen
med tillsammans 3,800 d:lr s:mt. R. uppböjdes,
& månader före sin död, i adligt stånd, tillika med
siae söner, Olof och Joliao. Den förstnämnde
dog IT64, utan söner, då hans att utgick med
bonom. Den senare,
Rayalin, Johan von, var född i Carlskrona
d. 19 Nov. 1715, blef 1730 underofficer, 1740
löjtnant och 1751 kapten, samt vid Adolf
Fredriks kröning R. af S. O. lian användes vid
många tillfällen och avancerade så, att ban 1765 var
vice amiral. Är 1769 var ban på riksrådsförslag,
men blef i stället landshöfding i Rlekinge och
öf-verkommendant i Carlskrona. Uppböjdes 1771 i
friherrlig! stånd, men tog ej introduktion, hvilket
först skedde af bans söner 30 år derefter, lian
blef Kom. af S. 0. Tog afsked 1783 från sitt
civila embete, märkligt nog, vid sainma ålder,
som haas far utkommenderades att föra befälet
öfver hela flottan vid ett tillämnadt och vidt
utseende krig. Dog d. 25 ISov. 1786. lians son,
Rayalin, tisinuel Mauritz von, föddes i
Carls-krona d. 25 Aug. 1757 och omfattade
sjömansyrket likasom nästan bela bans slägt, blef löjtnant
vid arméens flotta 1778 och fick tillåtelse all gå
i Fransk tjenst, bivistade derunder flera af de
mel-lao Franska och Engelska flottorna förefallna
sjö-drabbningar och återkom 1782, prydd med orden
Pour les merites militaires samt med Svenska S.
O.’, blef major 1784 och följande året utnämnd
till den förste guvernören på S:t Rartbelemy. Här
qvarstannade ban likväl endast två år, återkom
1787 och blef genast landshöfding på Gottland.
Detta embete bibehöll ban i 25 år, men
förrättade det blott på kortare mellantider, emedan han
bärunder bade mångfaldiga andra uppdrag. Så
kallades ban 1789 till Stockholm för att emottaga
befälet öfver en del af skärgårdsflottan och hade
d. 26 Aug. en häftig drabbning med den Ryska,
för hvars öfverlägsenhet ban väl slutligen måste
draga sig tillbaka, men hvarunder ban ansågs ba
ådagalagt så mycket mod och talang, att ban
erhöll S. 0:s stora kors, en då för -tiden ganska
sällsynt utmärkelse. Efter krigets slul blef ban
general-m8jor, sedan kontre-amiral,
general-intendent vid flottan, hvilken sistnämnda befattning
ban innehade till år 1794, vice amiral 1799 och
1801 Kom. med St. K. af S. 0. Samma år
anställdes ban som general-adjutant för flottan och
var, under Gustaf Adolfs vistande utrikes, vid flera
tillfallen ledamot af regeringen. Under 1808 års
krig förde ban en tid befälet öfver
skärgårdsflottan, men anhöll att befrias derifiån till följd af
försvagad helsa och aftagande krafter. Han var
likväl då endast 51 år. Carl XIII utnämnde
bonom 1809 till amiral och 1812 till landshöfding
i Gefleborgs län. Från båda dessa befattningar
nödgades han taga afsked redan i början af år
1813. Anledningen dertill sades vara, att han vid
en examen i en skola i Gefle, der tvenne gossar
af läraren förklarats lika värdige medaljen, men
som blott kunde tilldelas en- ende, för att hålla
den andre skadeslös, gaf bonom en annan medalj,

hvilken råkade vara försedd med Gustaf IV Adolfs
bröstbild. Detta rapporterades af det tjenstaktiga
nitet, uttyddes till det värsta och hade till följd
Rayalins onåd. Han lefde sedan som privat
person, men äfven nu icke skonad af olyckan. Hans
hustru förföll i en mångårig sinnessvaghet, och en
vän, åt hvilken han förtrott hela sin egendom,
frukten af bans besparingar, beröfvade bonom den
genom sin cession. Derunder tärdes ban sjelf af
kroppsligt lidande, men bar dessa förenade
motgångar med tålamod och ståndaktighet till sin död
d. 23 Sept. 1825. Frimureriet, hvaraf ban var
en ganska hög adept, gaf bonom bärunder någon
tröst och förströelse.

Re, provinsord, nyttjadt i vestra delen af riket,
betecknar de draglinor, hvarmed harfven och
andra åkerbruksredskap anspännas.

Realgar, Hinigalluui, Sandaraca m. m., är
namnet på den röda arseniken, som stundom
Annes af naturen producerad eller gedigen, stundom
göres med konst genom sublimation.

Rebbelberga, nära Engelholm, annex till
ßark-äkra, består af lOf mtl., uppskattade till 61,700
R:dr, med en folkmängd af 620 personer.
Arealen är 2,546 tunnl. Socknen bar sandig åker, men
god höfångst. Inom den ligger Rebbelberga säteri,
anslaget till ryltmäslareboställe. Adr. Engelholm.

Hebr|», 2 mtl. frälse i Tillberga sorken i
West-manland, tillhörde höfvidsmannen på Westerås slott,
Mäns Jönsson, som Christian Tyrann 1520 lät
af-rätla. Gustaf Eriksson begagnade sedan,
förmodligen bans son, Jöns i Redebro, att ordna
Dalkarlarnes uppresning i en viss trakt; men dervid
uppförde ban sig så oförsigtigt, att lian
öfverra-skades och ibjälslogs i en badstuga af
erkebiskopens fogde, Bengt Bjugg. Rebro bör nu under
Hellby säteri. (Se: Tillberga socken.)

Redeuitions-trahtaten. Så kallades en
öfverenskommelse som Danmark 1649 ingick med
Holland, hvarigenom tulluppbörden i Sundet
öfverlemnades åt Holländarne, hvilka häraf fingo ett nytt
och önskligt tillfälle att oroa Svenska bandeln.

Red- och Rea-hyrlior, en i Wermland bruklig
benämning, hvarmed Fernow tror att sådana
kyrkor mentes, som voro belägna långt in i
skogar och vildmarker, dit man endast kunde komma
ridande; men Hammarin, i "Carlstads Stifts
Herdaminne", anmärker, att detta i början lärer varit
fallet med de flesta kyrkor i Wermland, der
åk-vägar och åkdon icke varit så särdeles gamla.
Han tror, det ordet Reskyrkor betyder, att de
voro uppförda af resvirke.

RedlUst säges ett fartyg vara, då det förlorat
mast, stång, bogspröt, styre eller något annat,
hvarigenom dess manövrerande antingen blir
omöjligt eller betydligt försvåras.

Redsha|tnhaminnre kallas vid jernbruken en
hammare, till formen lika med de vanliga
stång-jernshamrarna, men något mindre, och inrättad
att dermed förfärdiga den gröfre redskapen eller
för manufakturverken deras ämnen.

Redslared, annex till Svenljunga moderkyrka,
ligger i Elfsborgs län, 3J mil från Borås, består

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free