Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
Reduktion.
Reduktion.
af 7 I mtl., uppskattade till 25,310 R:dr, meden
folkmängd af 658 personer. Arealen är 7,915
tunnl., hvaraf 750 äro sjöar och kärr. Kyrkan,
som var af ganska hög ålder, men bofällig,
ned-refs 1818, dà en ny i stället uppfördes af sten,
som är ljus, rymlig och har en vacker
belägenhet. Socknen var år 1666 moderförsamling och
bade Refvesjö till annex; men som de båda ej
kunde försörja sin pastor, lades de under
Svenljunga. — På ett berg, kalladt Brallàsen, linnes
en offerkälla, som mycket besökes af folket. Adr.
Svenljunga.
Reduktion eller återtagande af kronans
bortgif-na egendom är ett faktum, som flere gånger
förekommer i Sveriges historia, och är en af de
märkvärdigaste tilldragelserna deri. Det var genom
för-läningarnes stora mängd, och isynnerhet genom
bemödandet att göra länen ärftliga, som den första
reduktionen förorsakades. Den skedde under
drottning Margaretha och var medgifven af de mägtige
herrarne på mötet i Nyköping 1396. Att gifva
län af kronans gods och höfdingadömen bar alltid
varit Svensk konungs rättighet, men icke att
skänka bort kronans egendom eller gifva län med
ärftlig besittning. Landslagen (1442) förbehöll
konungen rättighet att återtaga det, som bortkommit
under bans företrädares tid. Det är svårt alt
säga om just mycket reducerades på grund af
beslutet under drottning Margaretha. Samma sak var
försökt af konung Albrekt, men bade då
misslyckats och kostat konungen bans krona. Det var
just för sitt reduktionsförsök, som konung Albrekt
blef fördrifveo af de mägtige herrar, som voro i
besittning af den aflidne Ro Jonsson Grips stora
förläningar. Ett nytt försök gjordes af konung
Carl Knutsson, och riktades denna gång emot
kyrkans stora egendomar, men aflopp lika fruktlöst
och med samma påföljd att konungen måste fly
ur landet. Konung Gustaf I utförde den första
verkliga reduktionen i följd af Westerås recess.
Den angick den katbolska kyrkans ägodelar.
Konungen indrog två tredjedelar af tionden, och af
domkyrkornas samt kanikernes ränla sä mycket ban
behagade; vidare indrog ban biskoparnes befästade
slott, samt gaf klostren i län åt verldslige män;
slutligen medgaf ban enskildte personer att
reducera de egendomar, som deras föl fäder skänkt till
andliga stiftelser. Westerås recess gjorde således
konungen till enväldig herre öfver kyrkans
egendom. Den utfördes med mycken kraft, och blef
grundvalen för den nya ordning i kyrka och stat,
som konung Gustaf grundlade. I verkställigheten
följde han icke noggrannt recessens ordalydelse,
utan förfor såsom en oinskränkt diktator. Denne
Gustaf Wasas räfst med kyrkogodsen är den ena
af de två stora reduktionerna i Sverige. Den
andra skedde under konung Carl XI och föregicks af
det beslut om reduktion, som fattades år 1655
under konung Carl X. Denna sista reduktion
gällde adeln, som efter Gustaf Wasas tid, särdeles
under 30-åriga kriget, och aldra mest under
drottning Christina, förvärfvat sig en stor del af
kronans fasta gods och äfven af dess skatte-inkom-
ster af den öfriga jorden. Det bade skett genom
köp, förpantningar, förläningar och gåfvor.
Länen bade också blifvit ärftliga genom grefve- och
friherreskapens inrättande, samt genom
Norrköpings beslut 1604 om de mindre förläningarne.
Följden blef en sä stor tillväxt af adelns magt,
att den allmänna fribeten sväfvade i fara, belst
bönderne genom adelns besittning af kronans rätt
öfver skattejorden blifvit skattskyldige till
adelsmännen. Derjemte blef kronan utblottad på sina
inkomster. Ur dessa förenade orsaker, folkets
klagan öfver aristokratiens öfvermagt och kronans
behof, utgick en allmän fordran pà reduktion. Den
framställdes under drottning Christinas tid,
isynnerhet vid 1650 års riksdag, och blef snart så
stark i alla stånd, att adeln under konung Carl X
måste gifva efter. Då beviljades en reduktion,
som var ämnad att tillfredsställa krooans fordran
med måttliga uppoffringar. Denna 1655 års
reduktion inskränkte sig till de gåfvor och
förläningar, som ej buro äldre datum än d. 6 Nov. 1632;
alla äldre besittningar lemnades orubbade. För den
reduktion, som skulle öfvergå donationerna af
yngre datum stadgades först en allmän undersökning
af alla sådana donationer och köp, för att utröna
om de pà lagligt sätt erhållits, och allt, som på
olagligt sätt blifvit kronan frånhändt, skulle
återgå. Dernäst stadgades, att de gods, som blifvit
gifna till everldlig egendom, eller, såsom det
bette, med allodialrätt, skulle förvandlas till
Norrköpings besluts gods, d. v. s. till ärftliga
förläningar. Vidare stadgades vissa s. k. omistaode
gods, som för deras oumbärlighet för krooans
behof skulle återlösas eller bördas; slutligen skulle
också dessutom återbäras en fjerdedel af allt, som
erhållits till skänks af kronan efter den utsatta
tiden, konung Gustaf Adolfs död. Det är med
afseende på detta sista stadgande som denna
reduktion brukar kallas fjerdepartsräfsten. Den blef
aldrig fullständigt utförd; Carl X:s död afbröt
verkställigheten. Carl Xl:s förmyndare skötte saken
med mycken lamhet och gaf sjelf bort nya
donationer och förläningar. Behofvet af reduktion stod
qvar ouppfyldt, då Carl XI blef myndig; de ofrälse
stånden förnyade sin fordran och den lägre adeln
vände sig med hätsk förbittring emot den högre.
Då tog Carl XI saken i sin band; en vida större
reduktion beslöts 1680 och utfördes af konungen
med enväldig magt. Nu reducerades alla
grefve-och friberreskaper, alla donationer och
förläningar, utan inskränkning af någon viss tidpunkt,
eller någon skillnad emellan olika besittningsrätt.
Genom de stora skatter, som konung Carl XI pä
detta sätt förvärfvade, bvilka uppgingo till öfver
1 t million d:lr s:mt i årlig ränta, ordnade ban
rikets financer och byggde hela statsverket på nya
grunder. De reducerade godsen blefvo dels
kungsgårdar och kronohemman, som utarrenderades
eller besattes med åboer, dels anslogos de till
allmänna inrättningar eller indelades till boställen.
Hela Sveriges nyare kameralverk är bygdt på
reduktionens grundval. Dessutom blef ock Carl XTs
reduktion märkvärdig i politiskt afseende, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
