Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regeringen.
Regeringsform.
291
ror du är förbunden, skulle icke ens vilja upptaga
dig, om ban säg dig liggande på marken."
Härmed syftade ban tvifvelsutan på de mångfaldiga
och svåra pligter, som tillhöra regentkallet, och
hvilka äro något belt annat, än det tanklösa
emottagandet af de stora inkomster och
företrädesrättigheter, som åtfölja det.
Reeerlngeii utöfvas af konungen allena i
statsrådet. Konungen är ensam beslutande, men
skyldig att i hvarje sak inhemta statsrådets tanke.
Statsrådet åter är skyldigt att i hvarje sak yttra
sin tanke, men äger aldrig alt fatta beslut.
Konungen är den magtägande; statsrådet äger blott
att gifva råd. Men alla regeringsärender skola
föredragas i statsrådet, utom de hvilka röra rikets
förhållande till fremmande magter, samt de
ären-der, dem konungen afgör såsom högste
befälhafvare öfver krigsmagten. De utrikes ärenderna
afgöras af konungen efter alt hafva bort utrikes
statsministern och blott en ledamot af statsrådet
dessutom. De sistnämnde eller s. k.
kominando-mål afgör konungen efter att hafva inhemtat råd
af en dertill förordnad föredragande, som dock
tillika är föredragande i statsrådet för de
landt-eller sjöförsvar.särender, som ej äro af
kominan-domåls natur. Men utom detta vanliga
behandlingssätt af riksstyrelsen förekomma äfven vissa
fall, då konungen är urstandsatt att regera sjelf.
Detia inträffar till en del, då konungen gär i fält
eller betinner sig på resor eller vistas i [Norrige;
i dessa fall regerar konungen sjelf och utfärdar
sina beslut från den ort, der han uppehåller sig,
för hvilket ändamål konungen då alltid är åtföljd
af åtminstone trenne statsråd, men dessutom
förordnas då äfven en regering af fyra ledamöter,
som qvarstanna i Stockholm, hvilken regering
dock endast äger att afgöra de ärender, som
konungen uppdrager åt densamma. Den består
antingen af fyra ledamöter utaf statsrådet eller af
trenne sådane och dessutom en konglig prins,
såsom ordförande. Elt annat förhållande inträffar
om konungen reser utrikes eilcr sjuknar; i sådant
fall föres regeringen af bela statsrådet med
konglig magt. Det enda undantag är att statsådet icke
får utdela adelskap eller riddareordnar, ej heller
utnämna embetsmän, utan blott tills vidare
förordna om lediga sysslors bestridande. Denna
statsrådets regering räcker dock ej längre än tolf
månader, elter hvilken tid ständerna skola
sammankallas och förordna om regeringens vidare
förande till dess konungen tillfrisknat eller återvändt
lill riket. Men i ingen händelse kan konungen i
fredstid regera riket från utrikes ort; blott,
såsom nämndt är, om konungen under krigstid sjelf
anförer arméen, kan det ske. Ännu etl annat
förhållande inträffar, om konungen aflider ocli
tronföljaren är omyndig eller om bela konungaätten
pä manssidan utslocknar, i hvilket fall hela
statsrådet regerar med konglig magt, men i dessa fall
icke i tolf månader, utan blott till dess ständerna
sammankommit, hvilket oförtöfvadt bör ske, och
förordnat om regeringen eller utvalt ny konung.
Skulle no det fall vara inne, att en förmyndare-
regering måste tillsättas, så beror dess
sammansättning belt och hållet på ständernas val. Den
enda inskränkning, som grundlagen stadgar, angår
antalet af förmyndare, som måste vara en, tre
eller fem, således en riksföreståndare eller elt
kollegium af belt få personer och alltid udda tal för
att undvika rösternas likhet. — Huruvida en, tre
eller fem skola väljas, afgöres af riksstånden i
deras plena, men sjelfva personerne utses af en
dertill utvald nämnd. Sedan beror det derpå, om
samma regering äfven blifvit väld i Norrige, ty
förmyndareregeringen, likasom konungen, är
gemensam för begge länderna. Skulle Sverige och
Norrige valt olika förmyndare, afgöres den
tvisten genom votering i en kommitté, som
sammanträder i Carlstad. Likaså är vid alla de tillfällen,
då statsrådet regerar i konungens ställe, denna
regering gemensam för Sverige och Norrige,
hvarföre då äfven tio ledamöter af Norska statsrådet
sammanträda i Stockbolm med det Svenska. I
denna regering är Svenska justitiestatsministern och
Norska statsministern skiflevis ordförande.
Regeringsform. Den första Svenska urkund,
som bär detta nainn, är regeringsformen år 1634;
förut bade inan ingen annan grundlag än
konunga-balken i landslagen, och äfven 1634 års
regeringsform euiotsvarar icke vår lids grundlagar. Den
handlar mest om rådets och kollegiernas, samt
landtregeringens sammansättning, äfvensom
förmyndareregeringens under drottning Christinas
minderårighet. Den var dock icke ämnad allenast till
en stadga för denna regering, ulan till en lag för
kommande tider. Den blef dock aldrig formligen
bekräftad, hvarken af drottning Christina eller
Carl X, men fortfor att tillämpas under dessa
regenter* tid. Efter Carl X:s tid fastställdes 1660
års regeringsform, som icke upphäfde den förra,
ulan blott var etl tillägg dertill ined afseende på
Carl XI:s förmyndare. (Irundnaturen i begge dessa
regeringsformer äro derföre desamma; förhållandet
emellan konungen och ständerna så väl som
ständernas sammansättning var icke fullständigt
utveckladt i någondera. Vid den nya förändringen af
statsskicket under konung Carl XI uppgjordes
ingen ny regeringsform; det kunde så mycket
mindre ske. soin konungen just förklarades oberoende
af hvarje regeringsform uloin Sveriges lag. Det
visade sig snart, att ban icke ens var bunden af
denna, ehuru Carl XI i allmänhet icke missbrukade
sin oinskränkta magt, att förtrycka lag och rätt.
Konungabalken i landslagen var ännu källan för
Sveriges statsrätt, så vida som någon sådan rätt
kunde finnas i en stat, der konungen ansågs
bunden af ingenting utom sitt samvete. Den första
mera utförliga regeringsform är den af 1710, soin
snart följdes af en ny, den af 1720. Dessa båda
urkunder äro verkliga grundlagar; i dem ligger
frihetstidens regeringssält utveckladt.
Regeringsformen år 1720 blef i tillämpningen ännu mera
inskränkande för konungamagien, än den frän
början varit. Den är mera utförlig än de
föregående regeiingsforinerne, rörande slatsmagternas
förhållande till hvarandra. Regeringsformen af 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
