- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
313

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ribbiu;.

Ribbing.

313

Ribbing, CJu»t»r, till Österby, Ribbingsberg
och Walstaé, son af Erik Persson R., blef 1663
landshöfding öfver Jönköpings län. Dog 1693.

Ribbing, Bengt, till Dala och Säby, son af
Pi:o 6 bland riksräderna, blef 1645 landshöfding
öfver Jönköpings län, men hvarifrån han 1653 fick
afsked för sin ålderdoms skuld.

Ribbing, (jennnrt, son af riksrådet N:o 9, fri’
herre Pehr R., skref sig friherre till Sunowa , herre
till Stenhamra, Gimmersta och Boxholm, blef 1675
öfverste för ett regemente, som ban sjelf skulle
värfva och hvarmed ban deltog i Carl XI.s
Skånska krig; blef 1683 landshöfding öfver GeQeborg
och Norrlandcn och dog d. 18 Sept. 1687. Fläns
son,

Ribbing, Fehr, till Släringe och Hååfherg, född
pà Gimmersta gård i Södermanland 1670, är den
märkvärdigaste af slägten. Han studerade i
Upsala och Lund, gjorde flera utrikes resor och blef
1693 kommissarie i kammar-revisionen, lagman
öfver Halland, kammar-råd och 1714 landshöfding
öfver Upsala län. Längre bann ban icke på
em-betsmannabanan, men intager icke desto mindre
ett utmärkt rum i historien, såsom en bland sin
tids anseddaste inän och egentlige stiftaren af det
statsskick, hvilket uppkom på enväldets fall. Dä
Carl XII var död och en riksdag skulle
sammankallas, hvilken måste bli af ganska stor vigt,
emedan den borde änyo organisera staten, som nu i
sjelfva verket icke hade något öfverhufvud, och
ordföranden fër adeln, det ojemförligt mest
betydande af alla stånden, således var den person,
på hvilken allt berodde, föreslogs R. dertill af
rådet och prinsessan Ulrika Eleonora gillade detta
förslag. En annan sak, som låg prinsessan och det
aristokratiska partiet särdeles om hjertat, var att
göra Görtz oskadlig, hvarföre man ville ställa
honom ander en särskild idomstol. Till ordförande
deri utsågs äfven R., som tillika fick föreslå,
nästan välja, både akior och ledamöter. R. tyckes
likväl härvid ba handlat mindre af personligt agg,
än af politiska skäl, emedan politiken på den
tiden troddes vara något helt annat än moralen,
och ej erkänna annan lag, än sin verkliga eller
förmenta nytta. Långt innan kommissionen
sammanträdde, var således den anklagades öde
bestämdt. Man bar allmänt citerat efter R. det
su-mariska domslutet: "som en skälm bar ban lefvat,
som en skälm skall ban dö." Det är icke
otroligt, att R. enskildt fällt ett sådant yttrande; men
bans doniskäl till protokollet voro följande:
"Baron Görtz’s procedurer vid Landtrådet Bassewitzs
Legation till f.zariska hofvet och vid Sletlins
in-kräklande af fienden öfvertyga mig i mitt sinne
att han tjent sin Herre, Hertigen af Holstein som
en skälm och haft ett skälmskt uppsåt att ruinera
och förstöra Sveriges rike. Huru han det i
verket ställt, sedan ban, emot Sveriges gamla lag,
som en otlänning trängt sig till dispositionen af
rikets egendom och bela välfärd, deruti beropar
jag mig på Hr Förste Ombudsmannens
Stierncro-nas skriftliga votum, som allt sådant specificerar,
och pröfvar med bonom skäligt och rättvist, att

Görtz förverkat ära och lif. Sättet att mista
lifvet determinerar jag med mitt votum att blifva
halshuggen på galgbacken och der af bödeln
nedgräfver" Härmed var R:s afsigt att tjena riket
och i främsta rommet sitt slånd, icke att
uteslutande tjena prinsessan, som blott åsyftade, att
slänga sin systerson från thronen och derpå
upphöja sin gemål. Han ville väl äfven’ det senare,
men blott som ett medel till adelns välde. Han
var således den egentliga anledningen att
prinsessan återkallade sin förklaring, det hon emottagit
regeringen till följd af arfsrätt, utan tverlom
erkände, att någon arfsrätt icke fanns. Af
ständerna berodde det att välja en regent, och
härtill föreslog R. prinsessan, hvilket af adeln
enhälligt bifölls. R. genomdref nu äfven den nya
regeringsformen med lika lätthet som konungavalet,
och var, under de tre förslå månaderna af år 1719,
den verkligen magtägande i landet. Men hans
välde tog slut, förr än någon anade, tillika med hans
lif, ty ban trallades d. 14 Apr. 1719, då ban nyss
hemkommit till middagen, af ett slaganfall, som
lade bonom i grafven vid endast 49 års ålder.
Flera andra af ledamöterne i kommissionen
hemsöktes af likartade olycksfall. Åklagaren Fehman
rördes af slag och bar märkena deraf nnder bela
sin lifstid; borgmästaren Hy|lén åts upp af
maskar; doktor Molin föll af stolen och bröt halsen
af sig och Lewenhaupt balshöggs sjelf 24 år
senare. I allt detta såg folket Guds straff för det
oskyldigt utgjutna blodet. — R:s minne var
emellertid i högt anseende bos bans slånd, som beslöt
att i riddarhussalen uppställa bans byst, hvilket
beslut dock ej kom till verkställighet förr än
efter 1809. Hans yngre broder,

Ribbing, Honrnd, var född d. 6 Nov. 1671.
Hans uppfostran fulländades genom utländska
resor, efler hvilkas slut han ingick i Svea hofrätt,
der han likväl först 1705 lyckades bli assessor;
sedan lagman i Nerike, vice landshöfding i
Öster-gttthland, hvilken befattning ban efter hvarandra
erhöll i Nyköpings och Westerås län, tills ban
1719 blef verklig landshöfding i Nerike och
Wermland. Detta var belöningen, ej blott för broderns
förtjenster, utan äfven för hans egna, ty ban var
ännu ifrigare att fälla Görtz än Pehr R. Fick
1723 en plats i den s. k. Placerings-Kommissionen
(se detta ord), och blef 1729 president i
bergskollegium, hvilket embete ban innehade till sin
död d. 17 Okt. 1736. Var en driftig, ärlig och
rättskaffens embetsmän af enkla seder, ehuru af
ganska aristokratiska tänkesätt.

Ribbing, Bengt .loliniiNHon, var son till
general-majoren Johan Bengtsson Ribbing, som
stupade i slaget vid Narva. Sonen var född 1686,
blef, 16 år gammal, underofficer vid lifgardet och
först två år senare fänrik; deltog i Carl Xll:s krig
och avancerade, men dock ej hastigare, än att
han först 1711 blef major vid gardet. År 1715
blef ban öfverste för Brebmiska infanteriet och
följande året för Westgötha
tremännings-regemea-tet, sedan för garnisons-regementet i Götheborg,
der ban utnämndes till kommendant och 1730 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free