Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
326
Rika männer.
Rikets Rad.
Rig, vandrade omkring och gästade hos trenne
hjonelog. Hvartdera födde sedan en son; den ene
blef träl, den andre bonde och den tredje jarl,
och äro af deras afkomma träla-, bonde- och
herreätter uppkomna.
Rika männer lia inånga vänner, etl
gammalt ordspråk, ungefär liktydigt med ett annat:
"Sä länge min tunna rann, så kände mig både
qvinna och man; men när min tunna sluta att
rinna, då kände mig hvarken man eller qvinna."
Dessa ordspråks ålder bekräfta den allmänna
iakttagelsen, att menniskorna äro sig skäligen lika i
äldre som i nyare tider.
Rika och Fattiga fogeln, en lek, öfvad på
åtskilliga orter i landet, hvarvid den, som
föreställer den rika fogeln, dansar kring golfvet med
de öfriga i rad efter sig, sjungande:
"Den rike fogeln kommer ridandes, kommer ridandes,
Öfver åker, ängar och garden,
Och har jag något till gärde
Så ger jag fattigan någe."
En annan, som föreställer den fattiga fogeln,
kommer stödd på en käpp baltande, med ömkliga
åtbörder och sjunger:
’’Den fattig’ fogeln kommer linkandes, kommer kin-
kandes,
Öfver åker, ängar och gärden,
Ocb bar du något till råde,
Så gif den fatligan någe!"
Den rike tar då en ur raden och ger bonom,
hvarefter leken börjar ånyo och fortgår tills den
fattige fått alla och den rike blifvit ensam. Orden
i sången variera emellertid något på olika orter.
niker nos» som nWJder är, ett gammalt
ordspråk af djupare betydelse, än man vid första
påseendet torde märka. I allmänhet bade våra
förfäder många ordspråk, vittnande om deras sanna
och riktiga åsigt af rikedomens verkliga värde,
när den är ensam och utan andra och högre
egenskaper. Dessa satser, som lågo på hvar mans
läppar, hindrade emellertid dä, lika litet som nu,
menniskorna frän att Gka efter rikedom såsom det
högsta goda, ofta likgiltiga om medlen till dess
för-värfvande.
Rikets Herrar. Se: Excellens.
Rikets Had. Denna statsinrättning, hvars
tillvarelse, utveckling o< b öden äro på det närmaste
förbundna med landets historia, leder sitt ursprung
från de hedniske konungarnes 12 Diar eller
Drot-tar, hvilka Odén redan förordnade till
öfverkonun-gens medhjelpare vid ofTren och till rättvisans
skipande. Härtill inskränkte sig deras befallning,
liksom sjelfva konungens, utom då ban drog i
härnad , men vid hvilka tillfällen del fredliga rådets
funktioner upphörde. De svarade bos konungen
ungefär mol tolfinanna-nämnden bos domaren. De
togos vanligen bland folkets förnämste eller
odalbönderne. De stodo i bögt anseende, men hvilket
dock ej skyddade dem för folkets hämd, dä det
trodde, alt de genom sina onda rådslag eller
försummade offer bragt gudarnes vrede öfver landet,
så att missväxt eller andra olyckor inträffade. Då
uppoffrades ej sällan en eller flera af droltaroe,
ett öde, hvarför sjelfva öfverdrotten ej alltid var
skonad. Efter den statshvälfning, som Ingiald
Illråda utförde, och sedan ban upphäft
fylkiskonun-garnes välde, samt Ynglinga-ällen med bonom föll
från thronen, hvilken intogs af de Ivarska och
Lod-brokska slägterna, afskaffades det presterliga
råds-embetet, och konungarne valde till sina råd de
visaste och ypperste män, till hvilka de hyste
förtroende, och med hvilkas biträde de höllo sina
räfst- och rättare-ting. Regentens och bans råds
magt uppvägdes likväl af folkets, utöfvad genom
dess lagmän, hvilka voro alt anse som dess
ombud och tribuner, förande dess talan och
uttryckande dess vilja.
I detta skick förblef statsförfattningen under
bela hedniska tiden, och äfven under de två
första kristna århundradena. Genom jarla-embelets
införande och den betydenhet, som tillades
detsamma, inskränktes likväl rådets magt väsendtligt, i
synnerhet då jarlsvärdighelen blef så godt som
ärftlig inom Folkunga-slägten. Klen rådet vann
ett ökadt anseende, då biskoparne inkallades dit.
Första början dermed gjordes, då konung Johan I
införde kanslersvärdigbeten, ty såsom de andlige
voro nästan de ende lärde män i landet, måste
man alltid laga en sådan till kansler, och denne
borde ba säle i rådet. Han drog snart in andra
af sitt stånd, och del berättas, alt då konung
Erik Läspe afgjorde tvisten emellan Brynolf
Stallare och Alvastra kloster, voro sju af bans råd
tillstädes och bland dem två andlige herrar,
hvat-af den ene var magister Stenar (se detta ord).
Politik och religion bidrogo lika att indraga
biskoparne i rådet. Då nemligen de och alla kyrkans
tjenare, genom Skenninge mötes beslut, blifvit
un-dandragne nästan all lydnadspligt mol den
verldsliga magten, måste denna, om bon ej ville
förlora all betydenhet, söka förbinda sig med den
andliga, och deri ill äfven fästa denna vid staten.
Då härtill kom vördnaden för kyrkan, ansåg man
i alla hänseenden för en heder och fördel, att
biskoparne deltogo i rådets öfverläggningar, hvilka
derigenom vunno en ökad vigt, när besluten på
en gång bade den verldsliga och den andliga
kraften på sin sida. I början kallades biskoparne af
konungarne in i rådet, men snart ansågo de sig
sjelfskrifne och intogo till och med der främsta
rummet, äfven faslän de voro yngre än de
verldslige rådsherrarne.
Lagmännen voro likväl ännu icke ledamöter i
rådet; men Magnus Ladulås började inkalla dem
dit. Härigenom förlorade desse embetsmän bela
sin karakter. 1 sta||el alt vara folkets målsmän
och konungamagtens motvigter, blefvo de
konungens rådgifvare och tjenare, och genom denna
åtgärd kan man anse den urgamla Svenska
»latsfor-fatlningen de facto upphäfven, ly all den magt,
som förut funnits bos konung och folk,
koncentrerades nu bos konungen allena, hvilken sålonda
vann i samma mån som folket förlorade. Också
upphörde nu mera de fordna riksdagarna, hvilka
förvandlades till herredagar, på hvilka konungens,
kyrkans och de mägtiges angelägenheter och in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
