Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rikets K »cl.
Rikets Hit il.
327
tressen bevakades, men ingen förde folkets talan.
Då rådet var samladt, intogo biskoparne första
rummet, riddarne det nndra, dekani och kaniker
det tredje och väpnare det fjerde.
Det system, hvarigenom konungen hoppats
befästa sin magt, blef likväl snart just det egentliga
medlet till dess undergräfvande och försvagande.
Dä folket icke mera bade någon röst i landets
angelägenheter, befanns konungens vilja snart alltför
litet mägtig mot hierarkiens och aristokratiens
förenade viljor. Rådet blef den verkligt styrande,
det, som dels omedelbarligen, dels medelbarligen
genom sina slägtingar och anhängare innehade all
magt, som till- och afsatte konungar och
bestämde styrelsens gång. Sedan Rirger Magnusson
efter mordet på sina bröder sjelf blifvit störtad från
thronen och ett barn, Magnus Smek, derpå
uppböjd, sammanträdde rådet, under Matts
Kettilmundssons ledning i Skara, och antog på S:t
Margaretbas dag en öfverenskommelse, hvilken
egentligen införde en oligarkisk författning, hvari
stadgades: "l:o att de ville vara konungen hulde och
trogne, såsom svårligt är för Gudi och mannom;
2:o förbindande sig inbördes till tro och
broderskap sins emellan, att afvärja hvarsandras skada,
och icke låta sig genom lockande eller tubbande
ifrån hvarandra draga. Om någon felar häremot,
skall ban svara för riksdrotsen 3:o Allt inbördes
bat ifrån konung Birgers tid skall alldeles
upphöra. 4:o Ingen må förebrå den andra ogerningar,
som förut varit bedrifna. 5:o Inga ntländningar
må inkallas. 6:0 Skulle någon bryta emot
förbunds-stadgan, skall ban af erkebiskopen och
biskopen i Linköping kring bela riket bannlysas."
Genom detta förbund, som till en del äfven var
riktadt mot den bekante Knut Porse (se detta ord),
till vållade sig 6 andlige och 29 verldslige
råds-berrar i sjelfva verket hela regeringsmagten, som
de afbände både körning och folk. Det senare
ansågs representeradt of dem, och de betraktade sig
sjelfva såsom medlare emellan det och konungen.
Då rådet märkte, att Magnus Smek, såsom
fullmyn-dig regent, röjde någon böjelse att sjelf styra,
sökte det på allt sätt hindra honom derifrån
genom tillställandet af oenighet inom hans slägt och
sönernes uppviglande mot fadern. Då likväl den
äldste af desse, Erik, dog belt ung, och den
andre, Håkan, som man satt i hans ställe, tvertom
förenade sig med sin fader, beslöt det bådas fall
och inkallade i deras ställe Albrecht af
Meklenburg. Då likväl äfven denne icke eller var så lydig
och medgörlig, som man önskade, och sökte,
genom sina landsmäns indragande i rådet och deras
försörjande medelst rika giften inom de
förnämsta ätterna, bilda sig ett värn mot aristokraternes
tilltagsenhet, afföllo desse äfven från honom och
vände sig till Margaretha, hvilken de också
bisto-do med all sin magt, så att bon, genom slaget
vid Fahlköping och Albrechts tillfångatagande
derstädes, knm i besittning af thronen. Då hon
genom sin klokhet förmådde de tre nordiska rikena
att förena sig till en statskropp, medelst den
ryktbara Kalmar-unionen, kunde sådant icke ske på
andra vilkor, än att hvarje rike skulle försäkras
om sina privilegier, hvilket, bvad Sverige
angick, med andra ord ville säga, att rådets och
adelns privilegier skulle befästas och något
utvidgas. Det stadgades således, att konungen skulle
styra riket med råds råde, men ej företaga något
utan detta råds bifall och medverkan; icke deri
inkalla någon utan dess ledamöters samtycke; ej
tillsätta drols och marsk utan med råds råde; ej
län läna eller någon derifrån afsätta; ej välja
sina embetsmän; ej utse ledamöter till räfstetingen,
ej nämna män till vapensyn; ej skipa om rikets
räntor och drätsel; icke göra någon förändring
med mynt eller tull; icke afskaffa gammal eller
stifta ny lag; icke pantsätta eller afsöndra något
af rikets land, län eller slott; icke pålägga skatt
eller tunga; icke begynna krig eller sluta fred;
ej draga någon utländsk magt in i riket; inga nya
privilegier utgifva, inga gamla afskaffa och inga
förkomna förnya; ej gifva sin gemål morgongåfva
eller den inlösa; ej vistas i det ena riket mer än
i det andra, alltsammans icke utan med råds råde.
Således kunde konungen icke utöfva något enda af
sina prerogativer utan i förening med rådet och
efter att ha inhemtat dess samtycke; och som
detta råd icke var en permanent, ständigt samlad,
korporation, utao spridd kring bela riket, hvars
ledamöter, när så behöfdes, måste sammankallas,
skulle konungen verkligen ganska litet kunnat
regera, om ban skolat följa denna stadga efter
bokstafven. Men Margaretha var bärtill alltför slug,
sammankallade nästan aldrig rådet och gjorde
isynnerhet föga eller intet afseende på förbudet mot
förläningar öfvertalande åt utländske män. Vid
påminnelserna om denna punkts tata öfverträdande,
gaf bon det bekanta svaret: "Förvaren J väl mina
bref, jag skall nog förvara Edra slott." Det
oaktadt var rådet icke i allmänhet missnöjdt med
Kalmar-unionen, emedan konungarnes täta frånvaro ur
riket lemnade bela magten i dess bänder, och det
arbetade derföre på allt sätt emot dess
upplösning, sä ofta den försöktes, och de inbemske
konungarne och riksföreståndarne, som under detta
tidehvarf utvaldes, funno inga häftigare
motståndare, men de fremmande unions-konungarne
vanligen inga varmare vänner och anhängare, än
Svenska rådet.
Då unionen upphört genom Gustaf Wasas val
till konung, och isynnerhet då arf-föreningen
förvandlat riket från ett valrike till ett arfrike, samt
herredagarna utbyttes till riksdagar, i hvilka
folket omedelbart deltog genom borgare- och
bondestånden, minskades rådets magt betydligt. Det
utnämndes af konungen, som bland dess ledamöter
valde sina, som det hette, secrete, öfverstesecrete
och regementsråd, hvilka voro hans ministrar, och
bela rådet, spridt omkring riket, sammankallades
endast när konungen så fann för godt.
Den store Gustaf begick likväl ett stort
misstag, då bao delade riket emellan sina söner,
hvilka blefvo regerande berrar hvar och en inom sina
hertigdömen, der de utnämnde sine enskildta råd.
När denna åtgärd burit sina oundgängliga frukter,
Del. III. «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
