Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330
Riketa Rad.
Rikets Miinders Revisorer»
tet, som i sin ordning tillsattes af partierna, och
dessa styrdes i sin ordning af utländska intriger
och mutor. De s. k. riksdagstiderna voro således
flera gånger vittnen till våldsamma och skymfliga
förändringar inom rådspersonalen, då det
herskande partiet förklarade, att de eller de af
rådsherrarne "icke ägde Riksens Ständers förtroende." Den
första händelsen af detta slag inträffade 1739, då
Hattarna, som innehade magten, aflägsnade sex af
ledamöterne: grefvarne Bonde, Bark, Hård, Bjelke,
Creutz och Taube, hvilket gaf anledning till den
bekanta versen:
"Kora huru hård sitter barken på bjelken,
sade bonden till dufvan."
Vid 1761 års riksdag återkallades Bjelke och
Bon-do, men de andra bade redan aflidit-, del är eljest
sannolikt, alt äfven de skulle nu återvunnit
förtroendet. Vid denna riksdag började den egentliga
förändringslusten att visa sig verksam, ty på
samma år blefvo två rådsherrar entledigade och åter
inkallade. Scheffer emottog den nya kallelsen, men
Palmstjerna afsade sig den, svarande: Vestigia me
lerrent. Fem andra entledigades verkligen. År
1765 entledigades sju, och 1769 icke mindre än
tio, samt 1772 ett lika antal.
Genom Gustaf lll:s revolution och den nya
regeringsform, som då stadgades, återfördes rådet
till sin ursprungliga och naturliga betydelse. Dess
ledamöters antal bestämdes till 17, dem konungen
ägde att sjelf välja, och på hvilkas råd han
kunde göra hvad afseende ban fann för godt, dock
sä, att om bela rådet vore af en gemensam tanka
stridande mot konungens, borde rådets blifva
gällande. I justitie-frågor borde minst 7 vara
närvarande. Der kunde votering äga rum, och bade
konungen då endast två röster jemte utslagsrösten.
Var konungen sjuk eller bortrest, fördes
regeringen af de 4 äldsta riksråden jemte
kansli-presidenten. Likaså under en konungs minderårighet.
Riks-marskalken, öfverste-marskalkarna hos
drottningarna, riks-stallmästaren, kansli-presidenten,
riks-kansliråden och general-guvernören i
Pommern borde alltid vara riksråder; men öfriga
embetsmän berodde det af konungen att välja bland
riksråder eller andra. Dessutom förbehöll sig
konungen att utnämna en klass af Rikets Herrar,
tagna ur grefve-st&ndet, hvilka skulle hafva samma
förmåner, titlar och företrädesrättigheter som
rikets råd. En sådan utmärkelse tillföll grefve
Hessenstein d. 25 Juni 1773 och efter hooom
åtskilliga andra.
Denna urgamla institution fortfor ända till 1789,
då den upphäfdes till följd af den då antagna
Förenings- och säkerhets- akten. I kraft af densamma
förvaltade konungen regeringen enligt Sveriges lag,
men tillkallade hvilka han behagade till rådgifvare
och till ärendernas expedierande. Justitie-saker
skulle afgöras af Konungens Högsta Domstol,
bestående af 6 frälse och 6 ofrälse ledamöter, och
hvari konungen, om ban vore närvarande, endast
bade 2 röster. Den andra divisionen i rådkammar
ren ersattes på visst sätt af Rikets Allmänna
Ärendets Beredning, hvari 3 riksråd till en början lo-
go plats, neml. riksdrotset grefve Wachtmeister,
grefve Joakim Beckfries och friherre Carl Sparre,
men hvilka snart lemnade platsen, då det visade
sig, att denna beredning icke bildade någon
statskonselj, utan endast behandlade mindre vigtiga
mål, men de verkliga stalsärenderna afgjordes i
konungens kabinett. De öfriga ledamöterne i
beredningen voro de 4 stals-sekreterarne
Schröderheim, v. Carlsson, Ruuth och Franc, biskop
Wallqvist, kanslirådet Elers och lagmännen Ahlman och
Håkansson. Den regering, konungen utnämnde vid
sin afresa till 1789 och 1790 årens fälttåg, var
äfven oberoende af båda egenskaperna: ledamot af
högsta domstolen och af beredningen, ty deri
inkallades bland andra, presidenten grefve Munck och
general-löjtnanten Zöge von Manteuffel, som icke
tillhörde någondera kathegorien.
I 17 89 års kalender uppräknas bland "Deras
Excellenser Kongl. Maj:ts och Rikets Råd, som nu
innehafva säte i Kongl. Maj:ts Rådkammare", 19
personer; men de voro redan vid säkerhetsaktens
antagande minskade till 17 genom friherre
Christoffer Falkengrens död och grefve Stockenströms
afskedstagande. De sista Svenska riksråd voro då:
furst Fredrik Wilhelm von Hessenstein, grefvarne
Wachtmeister, Hjärne, Nils Bjelke, Hermansson,
Beckfries, Falkenberg, Bunge, Joban Gabr.
Oxenstjerna, Carl Bonde, (iarl Wilhelm von Duben och
Fredrik Ulrik von Rosen (den yngste), samt fri—
herrarne Carl Sparre, Fredrik Sparre, Ramel,
Liljencrantz och Fredrik Ridderslolpe.
Rikets Ständer. Se: Riksdag.
Rikets Mtiiuders Revisorer utgöra ett af
stän-derne förordnadt utskott, soin emellan riksdagarne
granskar statsverkets, bankens och
riksgäldskontorets förvaltning. De äro sex af hvarje
riksstånd och utväljas på det sätt som hvarje stånd
för sig beslutar. De samlas enligt
riksdagsordningen så ofta, att hvarje revision omfattar tvenne
års afslutade räkenskaper. Deras sammankomst
börjas på en viss dag, d. 15 Sept., och slutas alltid
efter 3 månader, d. 15 Dec. Revisorerne äga,
hvad statsverket beträffar, ingen myndighet att
gifva föreskrifter för medlens förvaltning, blott att
granska, huru de blifvit förvaltade. Dä
anmärkningar dervid göras, blifva dessa uti
revisionsberättelsen meddelade åt rikets ständer, som vid
nästföljande riksdag taga dem i öfvervägande. De
meddelas förut åt de embetsverk, hvilkas
förvaltning de angå, och dessa verk inkomma med sina
utlåtanden deröfver. Men i afseende på banken och
riksgäldskontoret, som äro ständernes egna verk,
är revisorernes magt något större. De äga
nemligen att emottaga och afgöra klagomål af de
underordnade tjenstemännen öfver fullmägtiges
åtgärder, så vida de röra den klagande personligen.
Äfven i befordringsmål kunna sådana klagomål
an-dragas, men gjord befordran får ej återgå till
följd deraf; revisorerne äga i sådana fall blott
att yttra sig öfver de grundsatser, som blifvit
följda. Revisorerne njuta arfvode till 3 R dr B:ko
om dagen, samt skjuts för fyra hästar pä
borl-och hemresan. 1 och för bankoverkets revision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
