Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riket* Ständers Revisorer»
Riksamiral.
331
aflägga revisorerne tysthetsed med afseende på
en-skildta personers förhållande till banken —
hvilket är den enda återstoden af den gamla
hemligheten, som fordom omgaf banken. Revisorerne i
banken hafva samma myndighet som i
riksgälds-kontoret; på båda ställena äga de att ställa
full-mägtige eller andra verkets tjenstemän under
tilltal inför laga domstol, om de anses hafva begått
sådana fel, att detta kan finnas nödigt. Men för
öfrigt äga revisorerne af dessa verk blott att
meddela ständerne sina omdömen om verkens ställning
och de åtgärder, som ständernes fullmägtige eller
andra tjenstemän vidtagit. Rörande statsverkets
revision bar länge varit tvist vid riksdagarne, dels
huruvida den skulle sträcka sig blott till de
egentliga statsanslagen eller äfven till alla andra
allmänna medel, såsom passevolans-fonden,
serafimerordensgillets medel o. s. v., dels äfven huruvida
revisorerne skulle få utsträcka sin åtgärd utöfver
de tvenne ären, för hvilka afslutade räkenskaper
hvarje gång finnas, och äfven omfatta den senare
tiden. Det förra påståendet är nu sålunda afgjordt,
att alla medel, af hvad beskaffenhet som belst,
hvilka tillkommit genom allmänna bidrag eller
traktater med fremmande magter, tillhöra deras
bandläggning; men hvad den senare tvistefrågan
beträffar, hafva de ej erhållit ovillkorlig tillgång till
andra statsbandlingar än för de tvenne afslutade
räkenskapsåren. Men för denna tid erhålla de alla
räkenskaper och de förvaltande verkens
embetsbe-rältelser till kongl. maj:t samt de kongl, bref,
protokoller och handlingar, hvarpå dessa räkenskaper
och berättelser grunda sig. Dessutom förordnar
konungen en af statskontorets ledamöter att gå
dem tillhanda med upplysningar. Instruktionen för
revisorerne öfver statsverket har flera gånger
efter IS09 blifvit omarbetad och utfärdats med
konungens sanktion, men den sist utfärdade
instruktionen anmäldes blott bos konungen att genom bans
försorg kungöras. Detta _>ar nemligen äfven
varit en tvistepunkt, hvilken sålunda vid 1840—41
årens riksdag afgjordes till förmån för ständernes
myndighet. Rörande ständernes rätt att allena,
utan konungens deltagande, utfärda instruktion för
revisorerne af banken och riksgäldskontoret bar
ingen tvist kunnat äga rum, enär dessa verk belt
och hållet stå under ständernes styrelse. Men
revisorerne för alla tre dessa verk äro samma
personer och revisionerne ske samtidigt. Derföre
utgår också deras ofvannämnda arfvode till hälften
af banken och till hälften af riksgäldskontoret.
Revisorerne äro icke skyldige att stå till ansvar
utan efter ständernes beslut, och lyda ingen annan
instruktion än den ofvannämnde, som ständerne
utfärdat. Till revisorer väljas icke nödvändigt
riksdagsmän, men dock endast sådane, som äro
kompetente att vara riksdagsmän, och i fall att de voro
del, äfven kunde vara ledamöter af utskott.
Konungens rådgifvare, högsta domstolens ledamöter,
justitieombudsmannen och justitie-kansleren kunna
således ej väljas, och det ligger dessutom i sakens
natur, att valbarhet icke heller finnes för bankens
och riksgäldskontorets tjenstemän och fullmägtige.
Rik-Jonas, en på sin tid mycket känd,
förmögen Lapp, under Carl XI:s regering, som upptäckt
den s. k. Blixgrufvan, tillhörande Ljusnedals
bergverk i Herjedalen. Han var mycket stolt öfver
sin rikedom och begärde af konungen "att få
blifva konung i det fjellet", hvartill Carl svarade
leende: "det går ej an, att två konungar finnas i
Sverige; men du skall få bli general i fjellet."
Riksakt kallas den urkund, som innehåller
lag-stadganden för Sveriges och Norriges förening.
Denna urkund är i Norrige grundlag, men icke i
Sverige. Den kan således à Svenska sidan
förändras efter blott en riksdags beslut och konungens
samtycke, men i Norrige fordras, likasom vid
grundlagsfrågor, tvenne lagtima stortbings
sammanstämmande beslut. Orsaken, hvarföre riksakten blifvit
förklarad för Norsk men icke Svensk grundlag är
den, att densamma till en del utgöres af
stadganden, afskrifna ur Norriges grundlag. Den är dock
icke derföre af mindre giltighet för Sverige.
Skillnaden är blott, att förändringar i densamma
behandlas härstädes icke såsom grundlags- utan såsom
lagfrågor. Den kan dock aldrig ändras utan
begge folkens samtycke, uttaladt genom ständerne och
storthinget. Riksakten uppgjordes vid 1815 års
riksdag och samma års lagtima storthing i
Norrige. Den föreslogs af konungen i
öfverensstämmelse med dess fördrag ined Norska storthinget
1814 om ländernas förening under en spira,
antogs i båda rikena och utfärdades af konungen.
Den är icke särdeles vidlyftig och handlar mest om
formerna för den gemensamma interims-regering,
som blifver nödig vid konungens död utan
thron-arfvinge eller vid andra tillfällen, då konungen är
urståndsatt att regera sjelf. Dernäst föreskrifver
den, huru tvisten Sverige och Norrige emellan skall
slitas, i fall att begge länderna valt olika konung
eller förmyndare för minderårig konung, samt
huru skall tillgå när konungen vill börja krig eller
sluta fred. Riksakten vidrörer således nästan blott
sådana stora statsförhållanden, som sällan
förekomma i tillämpningen, men har ingenting bestämt
om andra inera ofta förekommande frågor, t. ex.
fördelningen nf utgifter för gemensamma ändamål,
såsom konungens underhåll, o. s. v.
Riksamiral kallades bögsta chefen för
sjöförvaltningen i äldre tider, förnämligast under
1600-talet. Riksamiralen var då en af de fem höga
riksembelena, hvilkas innehafvare voro de
förnämsta i rådet och förmyndare för drottning Christina
och konung Carl XI. Desse fem riksembetsmän
voro chefer för lika många kollegier; deribland
riksamiralen för amiralitets-kollegium. Detta
kollegium bildades under den tid Carl Carlsson
Gyllenhjelm var riksamiral, från 1619 till 1650.
Riksamiralstiteln förekommer dock redan 1602;
amiralstiteln är visserligen äldre, men betecknade blott
befälhafvaren för flottan, icke tillika en allmän
uppsyningsman öfver hela sjöförsvaret med säte i
rådet. I Latinska handlingar förekommer
riksamiralen under benämning af Archi Thalassus.
Amiralitets-kollegium eller, såsom det också bette,
amiralitetet var både domstol i sjökrigsmäl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
