Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riktlien.
Rimkrönikorna.
351
värö regeringens närmaste cfaef. Såsom sådan bar
han, när rösterne äro lika i statsrådet, tvenne
röster; i hans frånvaro är det första statsrådet
ordförande.
Hiknten, ett säteri om 4 mtl. i Botkyrka socken
i Södermanland, ungefär 3 mil landvägen och 2
mil sjövägen från Stockholm. En Peder Pedersson
Gyllenax, som ärft det efter sin far, skref sig
herre till Riksten, dä ban 1662 bortbytte det emot
Rosstorps eller Kosstorps egendom i
Westergötland, som tillhörde friherre Erik Fleming till
Lais. Efter att ha gått genom flera ägares
händer, tillhör det numera herr professor P. Kraft.
Till egendomen hör en af de vidsträcktaste skogar
1 länet, hvarifrån en mängd skogsprodukter kunna
förytlras. På dess område ligga ej mindre än 7
sjöar. En af dessa, Bysjön, faller ut i Bocksjön,
och öfver den å, som deraf bildas, skall en bro
ba legat, kallad Bockhron, hvaröfver Christian
Tyrann berällas hafva tågat, d"å ban frän
landstigningsstället på Dalarön framryckte mot Stockholm.
Här finnes ett tegelbruk, anlagdt af nuvarande
ägaren, en vacker trädgård och en vidsträckt park.
Itikntyguiiiitnre var ett bögt embete, ehuru ej
alllid förenadt med säte i rådet; det nämnes i 1634
års regeringsform. Riksljginästaren hade uppsigt
öfver artilleriet och bela försvarsverkets material.
Han var dock underordnad riksmarsken och blott
ledamot, ej ordförande i krigsrådet eller
kiigs-kollegium. (Se: liiksembete.)
Rimbertua, biskop i Brebmen, påstås ba
besökt Norden efter Ansgarius. Han skall, enligt
sagan, ba varit begåfvad med en undergörande
kraft, så att han med sina böner kunnat böta
sjuka, tygla stormar och lugna de upprörda vindarna.
Rimbo med annexet Rö, elt konsist, pastorat af
2 kl., i Sjuhundra härad af Stockholms län och
Upsala slift, 2 mil från Norrtelge, består af 37 *
hemman, ined en folkmängd af l,1G2 personer.
Arealen är 16,177 tunnl., hvaraf 1,950 äro sjöar
och kärr. Uppskattningsvärdet tillika med annexets
är 322,075 R:dr. Socknen bette förut
Regners-bro efter en konung Regner, soin skall ha bott i
en by, hvilken fordom hette Konungsby, men nu
Kundby. Hans grafsten inmurades under katbolska
tiden i den då uppbyggda kyrkan, som uppfördes
till S:t Andreæ ära och efter honom kallades S:t
Änders-kyrkan. Skriften på runstenen lyder
sålunda: "Anund och Erik och Håkan och Ingunar
reste stenen efter sin broder Regner; Gud hjelpe
hans själ!" Socknens invånares näringsfång är
åkerbruk. Der ligga säterierna Adamsberg och
Ekebyholm. Det sistnämnda består af 20 mtl., och
har fordom tillhört än Ilornska än Oxenstjernska
familjerna. Sätesgården ligger vid sjön Syningen
och är en storartad byggnad med 2:ne flyglar af
sten under koppartak. Den namnkunnige
kanslipresidenten, riksrådet grefve Arfved Horn, afled här.
Adamsberg, 2 eller 3 förrn. mil. tillhör f. d.
landshöfdingen grefve Carl Fredrik Horn. 1 socknen
finnas flera àlderdomslemningar, såsom en runsten
i vapenhus-dörren, en kringmurad jätlegraf med
höga hörnstenar, 2:oe stenhögar på ett berg, en
offersten samt flera jordhögar. En offerkälla
finnes, kallad Wallbergs (Wallborgs?) källa, dit
ännu från kringliggande socknar folk färdas
Wall-borgsmesso-afton. Då denna källa år 1739
upp-gräfdes, funnos der några gamla penningar. Adr.
Upsala och Bergby.
Rimfaxe (mytb.). Nattens kolsvarta bäst. Hon
hade äfven en annan, kallad Fjörsvartner.
Himforiaen, en by i Grebo socken i
Öslergötb-land. Vägen häremellan och Målbäck beskrifves
af Schubert som en af de vackraste i Sverige. "Allt",
säger ban, "erinrade mig om de mest tjusande
trakterna i Schweitz, omkring sjöarne i Zug och
Lun-gern och om vägen till Meyringen. Straxt bortom
Rimforssen passerar man en bro, der några styfver
betalas i bropenningar. Här förena sig sjöarne
Äsu nden och Jernlunden. Nu reser man en hel
mil utmed den senares stränder, stundom vid sjelfva
vattenbrynet, stundom på höjder, ty stranden är
ömsom låg, ömsom bergig, öfverallt betäckt med
björklundar, som afbrytas af ängar, åkrar,
säterier, bondgårdar och större byar. Skogbeväxta
uddar eller bolmar, beväxta med björkbuskar,
ängar med sina hölador, fylla eller omgifva sjön.
De mångfaldigaste utsigter öfver sjön omvexla
från höjderna nästan med hvarje steg. Några
ställen äro så retande sköna, att man har svårt
att skilja sig ifrån dem. Åkrarna äro redan
vidsträcktare än jag hittills sett dem; säden står hög
och tät, såsom i Tysklands bördigaste trakter."
Itinigiiiiiner (rmth.l. En jätte, med hvars blotta
namn Skirner skrämde Gerda, då ban for att fria
till henne för guden Frej. Gerda nekade i början
alt bli Frejs gemål, men då förstod Skirner alt
skrämma henne med många hotelser, bland annat
alt jätten Kimgrimner skulle bli hennes make.
Rimkrönikorna, isynnerhet den större, utgöra
vigtiga källor för Sveriges historia under
medeltiden. Den stora rimkrönikan börjar med
Folkungarnes uppror emot konung Erik Eriksson på
1220-talet och förtäljer de märkvärdigaste händelserna
i Sverige till början af konung Gustaf l:s regering.
Den är utarbetad af flere författare, som fortsatt
den ene den andres arbete. Den äldste af dem
anses hafva lefvat i början af 1300-talet; de
följande voro samtida eller obetydligt yngre än
händelserna, som de upptecknat. Den mindre
rimkrönikan börjar med gamla hedniska sagominnen och
genomgår medeltiden till dess slut, men är
betydligt kortare än den större krönikan, och
innehåller blott några rader om hvarje konung. Båda
rimkrönikorna äro i äldre tider flera gånger
utgifna af trycket och senast ibland Scriptores rerum
Siiecicariim, "som utgifvits af professorerne Fant,
Geijer och S. H Schröder i Upsala. Dessa båda
krönikor äro de som vanligtvis menas med
rimkrönikorna. Det finnes eljest flera arbeten, som
kunna så benämnas; det var nemligen fordomdags
icke ovanligt att uppteckna historiska händelser i
metrisk form. Konung Carl IX företog sig att
skrifva sin egen historia på vers och konong
Gustaf I skref sjelf en rimmad vederläggning af en
Del. III. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
