Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
It o |||Jur.
Rogberg.
361
drik af Holstein Gottorp, vann dess förtroende,
skickades i dess ärender till Frankrike, blef dess
hofintendent och som sådan adlad 1716. Ätten är
utgången.
Rofdjur kunna jagas af den som äger
jagträttig-bet på hvad sätt ban finner tjenligt. Gilrade
skjutgevär äro dock förbjudna vid 10 R:drs vite. Den,
som utom skallgång, fångar eller dödar rofdjur,
erbiller af länets jagtkassa i belöning 12 sk. för
hvarje skott på det sättet, att en björn räknas
för 12 skott, en varg för 9, en lo för 6, en
fil-fras för 3, en räf eller örn för 1, en mård,
hil-ler, utter, lekatt och skjäl för pn uf, uggla
och hök för j, en glada och falk för ^ skott.
Ungarne räknas för hälften af de gamla.
Jägeri-betjent är skyldig att, utom skallgång, årligen
göra 6 rofdjurs-skott ntan anspråk på belöning.
De rofdjursarler, som finnas i Sverige, äro:
landt-björnen, jerfven, vargen, skogsräfven, fjällräfven,
fläckiga loen, räflo, uttern, skogsmården,
sten-mården, illern, stora hermelinen, lilla hermelinen,
gråa bafsskjälen, spräckliga fjärdskjälen, ringlade
fjärdskjälen, svartside fjärdskjälen och
bafertskjä-len. Roffoglar äro: kungsörnen, guldörnen,
hafs-örnen, stora bafsörnen, (iskornen, jagtfalken,
pe-legrimsfalken, slagfalken, lärkfalken, tornfalken,
stenfalken, dufhöken, sparfböken, fjösbenta vraken,
gladan, fjällugglan, lappugglan, kattugglan,
slagugglan, bökugglan, perlugglan, sparfugglan,
berg-nfven skogsufven kortörade ufven. Forsell säger att
de dödade rofdjurens antal är med föga
föränderlighet ungefär detsamma hvarje år. Ar 1842 voro
de 133 björnar, (hvaraf 42 i Norrbotten, 22 i
Dalarne och 21 i Jemtland); 426 vargar (hvaraf 85 i
Wermland, 76 i Elfsborgs län med Dalsland, 34 i
Jemtland och 33 i Skaraborgs län); 233 loar (hvaraf
52 i Wermland, 34 i Gefleborgs och 23 i Upsala
län); 7,898 räfvar (hvaraf 684 i Skaraborgs län,
654 i Östergötbland och 639 i Wermland); 15
bäfrar, 314 mårdar, 19 hillrar, 372 utlrar, 490
lekal-tor, 2,772 skjälar, 1 jerf, 465 hermeliner, 40
filfrasar, 410 örnar (hvaraf 73 i Wes’lerbotlen, 51 i
Westmanland och 50 på Gottland); 144 ufvar,
1,343 ugglor, 1,110 bökar (af de tre sista slagen
voro de flesta fällda i Norr- och Westerbotlen); 207
glador (hvaraf 117 ensamt på Gottland); 130 falkar
och 158 korpar (alla på Gottland). Af de mindre
pälsdjuren voro i Westerbotlen fällda 15 bäfrar,
123 mårdar, 77 uttrar, 1,417 skjälar, 465
hermeliner och alla 40 filfrasarna. Den skada de
göra är olika i mån af kölden och snön,
hvarigenom de blifva hungrigare och djerfvare. År 1827
beräknades den till minst 200,000 R:dr R:gs, mest
i Mariestads, Wenersborgs, Jönköpings,
Stockholms, Upsala och Nyköpings län. De hade
dödat 502 renar, 714 hästar, 4,025 nötkreatur,
28,617 getter och får samt 2,755 svin.
Bogale är ett gammalt namn på 5:te sönd. efter
Påsk eller såsom den ock kallas Bönesöndag.
Rogberg, JoIihii, född d. 22 Jan. 1716 i
Unnaryd i Småland, der fadern var kyrkoherde, blef
student i Lund 1734, magister derstädes 1738,
rector scholæ i Wexjö 1762, lektor 1771, lät
prestviga sig 1748 och blef domprost i Wexjö
1774, dog d. 28 Maj 1785. Har siu
märkvärdighet såsom en af de fyra bröderne Rogberg, hvilka
på sin tid ansågos styra stiftet; men var för
öfrigt en man med föga egenskaper, hvilket bäst
kan inhämtas af Ödmanns omdöme om bonom:
"Hans uppsyn förrådde en afskräckande stränghet,
den bans tal och hans åtgärd fullkomligt bestyrkte.
Som rector scholæ bade ban varit ungdomens fasa
och bar samma intryck med sig på gymnasium.
För hans åsyn darrade allt. Han var den ende
lector, som extra judicialiter eller utan rectors
magt gaf "stut." Han var Græcæ L. lector, men
ansågs ha studerat temligen ytligt. Undervisade
efter gamla analysmetboden, som npptog mycken
tid. Dikterade för okunniga gossar verser ur
Homerus, då de sedan med Pasor i hand skulle
öf-versälta en text, som kunde trotsat sjelfva
Nor-relii conjectural-kritik. Som consistorial styrde
ban egenmäktigt och ansågs ej dervid missvårda
sina vidsträckta familj-förbindelser." Var
riksdagsman vid två riksdagar, 1772, 1778, och var
vid den förra, då partierna ännu florerade, en
ifrig partiman. Hade förut hållit ett loftal öfver
1756 års blodsdomar. Dock bör till hans beröm
nämnas, att ban försvarade yttranderätten. Har
utgifvit ett par predikningar och företalen till
Bullers Kyrkoceremonier samt till sin äldre broders
beskrifning öfver Småland. Denne broder var
Högberg, Samuel, född i Jönköping d. 18
Okt. 1698, blef student i Upsala 1716, magister
1725, följande året hist. et moral, lektor i Wexjö,
prestvigd 1730, kyrkoherde i Fröderyd 1739,
prost i Westra härad 1745 och död d. 1 Aug.
1760; var riksdagsman vid trenne riksdagar, och
vid den sista af dem, 1756, satt ban i den
kommission, som dömde Brahe och dess
olyckskamrater till döden. Var för öfrigt en man med snille,
arbetsamhet och kunskaper, men häftig till sinnes
och med ett besynnerligt uttal, som det var svårt
att förstå. Är känd genom sin: Historisk
Beskrifning om Småland, som länge var den enda källan
till kunskapen om denna provins, men öfverflödar
af fel. Dessa lära dock mindre få tillskrifvas
honom, än utgifvarne af hans arbete, som voro
utan egna kunskaper och kritik, samt ej kunde ta
reda på hans fina och svårlästa stil. Verket utkom
nemligen först 10 år efter hans död. Hans sonson,
Högberg, Carl Georg, född i Wexjö d. 6
Aug. 1789, blef student i Upsala 1807, magister
och prest 1815, seminarie-præfect och kyrkoherde
i Trefaldighets-församlingen i Upsala 1822, tbcol.
doktor 1830, theol. professor och kyrkoherde i
Gamla Upsala 1831. R. ansågs för Sveriges
störste andelige vältalare på sin tid näst Wallin och
tillika som en ganska utmärkt stilist. Ilans
föredrag bade en enkelhet, hjertlighet och sann
kristlig frombct, som rörde och hänförde hvarje
åhörare. Också önskade flera församlingar att
tillägna sig bonom, deribland Clara församling i
Stockholm, och Hernösands stifts presterskap uppförde
honom pä förslag till biskop; men ban undanbad
sig dessa befordringar, utan qvarstannade pà sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
