Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370
Raoi>
Sloan.
iluo», Carl Gustaf, son af Göstaf Eriksson R.
på Korpgården, var öfverste för Nerike och
Wermlands regemente då han 1705 upphöjdes i
friherr-ligt stånd. Ätten introducerades likväl först med
bans son. Han sjelf blef med regementet fången
vid Pultava och vistades först i Moskwa och
sedan i Kasan Dog under hemresan från Ryssland
1722. Lärer äfven haft smak för vitterbeten och
skref, under marcben till Narva, ett bref på vers
till sin syster. Sonen
Roos, Ixel Krlti, var född på Arnäs i
Westergötland d. 12 Aug. 168V, blef, endast 16 år
gammal, page bos Carl XII, med hvilken ban
bevistade landstigningen på Seland, och som han
sedan följde i alla dess fälttåg, anda till Pultava,
ständigt utmärkande sig genom förstånd, rådighet
och mandom. Som bevis på buru konungen
värderade bonom, kan anses, alt han 1709 gjorde
honom till sin lifdrabaut, och gaf honom flera
kinkiga uppdrag, bland andra att, 1712, klädd som
Tatar, afgå med hemliga depescher till fursten af
Moldau. I kalabaliken var ban ständigt vid Carls
sida, betäckande bonom än med sin kropp mot
fiendens kulor, än skyddande honom mot
följderna af hans egen hetta, då ban ville springa ut
bland Turkarne, men Roos fattade bonom i
gehän-get och lyckades öfvertala bonom att qvarstanna.
Då huset blifvit anländt och elden ej kunde
släckas, rådde han, att inan nu hörde söka bana sig
väg med värjan i handen. Detta skedde, men
konungen föll och Roos kastade sig öfver bonom för
att skydda bonom. (lan fördes nu jemte Carl
fången till Bender. Efter denna bedrift skickades han
af konungen hem till Sverige med ett bref till
rådet. Om denna äfventyrliga resa genom fiendens
land och de faror han derunder lopp, lärer någon
tradition finnas, soin gifvit Tegnér ämne till
poemet Axel. Från Stockholm återvände ban till
Stralsund, delade Carls strider och faror under
belägringen och skickades som sändebud till Frankrike,
hvarefter ban följde konungen till Norrige, der
bau bevistade fälttågen ända till Carls död. lian
bade, till belöning för sina bedrifter vid
kalabaliken, blifvit general-adjulant och öfverste för
Södra Skånska kavalleriet. Efter Carls fall
transporterades ban först till Nylands och sedan till
Bohusläns dragoner med general-majors titel; tog
afsked 1740, då han blef landshöfding öfver
Elfs-> borgs län. Härifrän tog ban afsked 1749, då han
blef general-löjtnant och Kom. af S. O. Dog d.
14 Dec. 1765 vid 81 års ålder och som ban
öfverlefvat alla sina söner, utgick den friberrliga
ätten med bonom. Har författat en Relation om
Kalabaliken i Bender. Gezelius säger med skäl,
att "hans lefnadslopp var en kedja af dygd, ära
och bjeltebedrifter."
Roos, Heruian Julius, son af majoren Carl
Gustaf R., var född d. 1 Mars 1725, blef vid 16
års ålder volontär vid Nerike och Wermlands
regemente, lifdrabant 1747, major och
öfverstlöjtnant vid Öslerbottens regemente, R af S. O. Var
vice landshöfding i Westerbottcn från 1776 till
1779. Dog d. 5 Okt. 1786.
Roos, Henrik Leonard af Hjelmsäter, född i
Wermland 1787, bade mycket anlag för
målare-konsten och förfärdigade flera oljefärgstaflor, men
inskränkte sig slutligen till porträttmålning i
aqua-rell och etsning, hvari han bade ett ganska lätt
manér. Har utgifvit porträtter af åtskillige
riksdagsmän vid 1823 års riksdag, reste till Amerika
och dog der år 1827.
Roos, Petrus, föddes d. 11 Maj 1740 i Rödinge
prestgård i Skåne, der fadern var prost och
kyrkoherde, blef 1758 student i Lund, magister och
prest 1766, 1773 kyrkoherde i Skartofta och
Öf-veds församlingar, hvaröfver friherre Ramel
hade jus patronatus och flyttades af honom 1789
till Westerstads och Östraby församlingar; blef
kontraktsprost 1802 och 1818 tbeol. doktor. Dog
d. 10 Nov. 1832, vid 92 års ålder, senior bland
bela rikets presterskap. Ända till denna höga ålder
bibehöll hans själ bela sin verksamhet; ban utgaf
sista året af sin lefnad 4 afhandlingar och slutade
dagen före sin död en skrift kallad:
"Religionsläran framställd af eu botfärdig syndare: Syndaren
frågar, Frälsaren svarar." R. var en af Svenska
kyrkans utmärktaste homileler och författare,
hvilken nära nog bildat en egen sekt, men som
stödde sig på ren kristlig grund. Har utgifvit ej blott
ett stort antal predikningar och andliga tal, utan
äfven, som förut är nämndt, en mängd
afhandlingar, t. ex. Några Folkslags olika tankar om religion
och verldens danande och dess ålder; Gudaktighetens
hemlighet ar stor, eller Kort begrepp af vår
Salig-hetslàra; Kan det alltid anses lyckligt, »om
menniskan kallar lycka? Äro lifs- och kropps-straff for
förbrytelser enliga med religion och moral? o. s. v.
nootli, GSran, en af Stockholms mest
ackrediterade praktiske läkare var född d. 19 Okt. 1760
i Cimbritsbamn, der fadern var borgmästare, blef
student i Lund 1776, magister 1779, stadsfysikus
i Landskrona 1785, men hvilken befattning ban ej
emottog, blef fältläkare under 1788—1790 årens
krig, efter hvars slut ban fick assessors-titel och
två år senare plats som sådan i collegium
medi-cum, amiralitetsmedikus vid arméens flotta,
medicinalråd, R. af N. O. och W. O Dog 1841.
Ropsten, ett gammal jägare-boställe på
Stockholms Djurgård, bar fått sitt namn deraf, att,
innan Lidingöbro byggdes, var här ett färgställe,
och man ropade här efter largkarlen, som bodde
på andra stranden. Egendomen förlänades 1746
åt bofqvartermästaren Billing, och bar sedan baft
flere ägare. Den har en vacker belägenhet vid
Wärtan och en skuggrik omgifning. Arealen är
49 tunnl., hvaraf 21 äro tjenliga till åker.
Egendomen är taxerad till 19,000 R:dr B:ko.
Horkrage, om skeppsbord, är en dubbel
segelduk, fastspikad pä röret och omkring hålet i
hvalfvet, för att hindra vattnets inträngande genom
rört rumman.
Kosa inte kornet af bladen, fUrr Hn du
liar’et i ladan , ett gammalt ordspråk som
betydde: bedöm ej en sak efter dess början, en
person efter ytan, utan vänta, tilldess du sett
utgången eller tills personen hunnit visa sig i handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
