Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
376
Hosenforaa.
Roaeuliane.
någon utmärkelse. Ätten utgick med bans son,
som dog ogift 1672 vid endast 22 års ålder.
Roaenforss, ett stångjernsbruk i Målilla socken
i Kalmar län, hvarest vid en härd smidas 230
skepp:d af dels eget, dels köpt tackjern. Vid
bruket äro äfven 2 manufaklurbamrar privilegierade.
Ägare är berr C. 11. Engqvist. Bruksstämpeln är
ett sammanbundet R. F.
Bosenfürgad Drossel (Gracula rosca) är den
enda art af Drosselslägtet, som någon gång
besöker Sverige och hvilket sker ytterst sällan. Han
liknar till silt lefnadssätt ganska mycket stararne.
Färgen är rosenröd, undantagandes på hufvud,
vingar och stjert, som äro svarta. Nacken är
försedd med en tofs af långa, spetsiga nedålböjda
fjädrar. Haas egenlliga hem är södra Asiens
öknar.
Rosengreu, Jakob Thuresson, naturlig son
af den bekante riksbofmästaren Thure Jönsson af
Tre Rosor och en adelig jungfru Brita Bölja. Han
blef sedan riksråd, lagman i Östergöthland,
proviantmästare i Jönköping, ståthållare och
befallningsman på Warbergs slott och ståthållare i
Östergöthland. Dog d. 13 Jan. 1571. Hans son,
Roseugren, Thure Jakobssou, var hertig
Johans råd, blef 1606 ståthållare i Östergöthland
och användes vid åtskilliga tillfällen af hertig Carl.
Dog d. 21 Maj 1611, då den af hans fader stiftade
adeliga Rosengrenska ätten lärer utgått, emedan
den aldrig blifvit introducerad på riddarhuset.
Rnsengri|», Kilas, son af ryttmästaren Torkil
Röse|l och född 1670, adlades som major vid
Westgötha tremännings-regemente 1719, hade
deltagit i många krigståg både till sjöss och lands
och dervid ådagalagt både tapperhet och talang.
Dog d. 10 Dec. 1740 och slöt sjelf sin ätt.
Roseuhand, Simon, son af rädsförvandten i
Stralsund Nicolaus Mathæi och född der 1613,
adlades 164S, såsom assistence-råd in consilio status
i Pommern, blef der regeringsråd 1655, fick
afsked 1662 och dog i Stettin 166S.
Rosenhane. Denna ätt leder sitt ursprong från
slägten Tre Rosor.’ Som dess stamfar anses
Göran Johansson till Torp och Haneberg, ståthållare
på Nyköpings slott, född 1525 och död 1576. Han
var naturlig son till riksrådet och ståthållaren
Johan Tbaresson till Lindholmen och Sem af ätten
Tre Rosor. Hans son,
Rosenhane, Johan C»tfraussoii, lärer varit
född på Torp 1571, hvilket författaren i Biogr.
Lex. anser troligt; men lika sannolikt kan det vara
att ban, såsom eo annan uppgift lyder, var född
1562, emedan ban eljest endast skulle varit 17
år, då han 1688 reste ut att bese fremmande
länder. Efter hemkomsten 1596 användes ban af
hertig Carl, som tyckes ha hyst mycken nåd för
bonom och äfven betalt de skulder han åsamkat
sig under sin utländska resa, i åtskilliga
förrättningar, bland andra den, att, efter Stångebro slag
tala med konung Sigismund och inventera på
skeppen. Följande året anställdes ban vid kansliet och
blef "Öfverste Riksens Secretarius", hvarvid han
lärer börjat med riksarkivets ordnande. Han er-
höll sedan flera befattningar, hvarmed handlingars
granskning och iordningsättande voro förenade,
men äfven år 1606 den, att från Elfsborg afhemta
och mönstra det Fransyska krigsfolket. Blef
samma år slottslofven på Gripsholm. Efter Carl IX:s
död fick ban befallning att derom underrätta
allmogen och vaka öfver liket. Vid begrafningen
var ban en af dem som buro himmelen öfver båren.
Blef 1612 ståthållare på Nyköpings slott. Dog
på sin fädernegård Torp d. 23 Jan. 1624. Hans
äldste son,
Rosenhane, Schering d. S., var född på Torp
d. 4 Juli 1609. Vid 12 års ålder skickades ban
till Strengnäs skola, och bans beskrifning på
vistandet der gifver ett begrepp om tidens tarfliga
lefnadssätt och billiga pris. De bodde hos stadens
borgmästare "och bade ett godt berberge; dock
betalte vår fader inte mera än 6 mark om vickan
för oss båda. Ingen dräng eller pojke bade vi
hos oss, utan måste akta oss sjelfva.
Præcepto-ren låg i en annan kammare i staden, och vi bade
en liten kammare för oss, der måste vi sjelfva
göra eld och akta våra kläder. Om mornarne
bittida måste vi i mörker och köld stå upp och
ränna åt skolan, och hade alltså i ingen måtta
någon mera frihet, än soin en annan gemen
djekne-gosse; inga penningar gaf vår fader oss, utan
böcker och kläder, förmente oss inte mer
behöfva." Han kom 1624 till Upsala och boll der 1623
en Latinsk oration; året derpå följde ban
ambassadören Jakob Spens till England; företog 1631
en utländsk resa och bade 1633 det sorgliga
uppdraget att föra Gustaf Adolfs lik från Wolgast
till Nyköping. År 1634 blef ban, såsom assessor
i Svea hofrätt, underståthållare i Stockholm, der
han anses som den förste, emedan Nils Bengtsson
Liljesparre, soin förut varit det, hade en helt
annan einbetsbefattning. Ilar förtjenst om handelns
och bandtverks-skrånas ordnande i staden; blef
sedan landshöfding i Östergöthland och 1642 Svensk
resident vid underhandlingarna i Münster, der han
ofta uppträdde medlande och försonande mellan
Johan Oxenstjerna och Adler Salvius, samt äfven
var så ansedd och aktad af Tyskarne, att de
öfver bonom slogo en skådepenning. Han fick
likväl icke stanna bär längre än till 1645, som det
tros, genom cn intrig af Björnclou, som ville bli
bans efterträdare, utan skickades i stället som
resident till Paris, lians redliga och öppna väsen
behagade här icke Mazarin, som utverkade bans
rapellerandc 1649. Följande året blef ban
riksråd, kort derefter kansliråd och öfverståthållare i
Stockholm. Som sådan har ban förtjensten om
flera byggnaders och anstalters vidtagande.
Sådana äro jernbroarna vid södra slussen, flera
andra broar, Ryssgården på Södermalm, skeppsbrons
ordnande o. s. v. Han fick uppdrag att författa
en ny kansliordning, hvilket ban ogerna gjorde,
emedan han fruktade dermed stöta Axel
Oxenstjerna. Då denne ej kunde förmås att deltaga i
någon handling vid drottning Christinas
tronafsägelse, företrädde R. vid detta tillfälle hans plats.
Christina bade redan 1652 uppböjt bonom jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
