Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
402
Rungarn.
Runstenar.
Boheman, dels derigenom att ban 1803
föreskrif-vit konungen, som dä vistades pä Haga, ett
kräkmedel, hvilket verkade så häftigt, att han trodde
sig ba fått förgift. Detta bade till följd bans
skiljande från lifmedici-befattningen. Dock
misstänkte Gustaf Adolf bonom icke värre, än att ban i
stället anförtrodde honom vården om sina barn.
Han vaccinerade kronprinsen och återställde honom
från en svår höftsjukdom. Dog hastigt d. 18 Apr.
1806 "känd för vidsträckt beläsenhet, skarpt och
odladt förstånd, samt för en egen lätthet, både i
skrifsätt, uttryck och nppförande." Honom tillbör
förtjensten att 170? ba utverkat medicinens och
kirurgiens förening under collegii medici
gemensamma styrelse. Har utgifvit åtskilliga medicinska
uppsatser i Läkaren ock Naturforskaren.
Rungarn, 2 mtl., i Bladäkers socken i Upland,
ägdes af riksrådet Knut Banér, hvars dotter,
Dorothea, blef gift med Christoffer Wase, konung
Gustaf l:s farbror.
Runglus, Johannes« var född i Satakunda
socken i Finland 1666, blef magister i Åbo 1691,
rektor vid katbedralskolan derstädes följande året,
sedan theol. professor vid universitetet och
kyrkoherde i Nummis pastorat. Utnämndes 1701 till
superintendent i Narva och år 1703 till tbeologie
doktor. Rbyzelius säger att ban var "en from,
lärd och flitig man, som hade then sorgen att böra
sin superintendentia af fienden å alla sidor
utplundras, och staden Narven belägras; döden ryckte
dock d. 3 Aug. 1704 bonom undan thet elände och
jemmer, som samma Stads eröfring med sig bade.
Hvarmed ock Superintendenten i Narven tog en
beklagelig enda."
Runius, Johan, var född d. 1 Juni 1679 i Larfs
prestgård i Westergötland, der fadern var
kyrkoherde. Han kom 1700 som studerande till
Upsala, blottad på alla tillgångar, en belägenhet, som
följde honom under nästan bela hans återstående
lif. Han bann icke längre än till informator och
handsekreterare bos general-guvernören grefve
Stromberg, bos hvilken ban dog af tvinsot på sin
födelsedag 1713, sedan ban tömt tre glas å rad,
det första till erkänsla för lifvets ingång, det
andra till tacksägelse för dess framgång och det
tredje till lyckönskan för dess utgång. Detta
dödsoffer utgör bans karakteristik i sammandrag. Han
var en folkpoet i detta ords bemärkelse efter hans
tids smak och lynne, icke jagande efter rim och
infall, utan snarare jagad af dem, aftvingande
äfven det sorgligaste ämne en glädtig sida, ofta
framblixtrande med omedvetna snilledrag, och som
troligen endast behöft lyckligare omständigheter,
en mera städad smak hos sina omgifningar och
kanske en längre lifstid för att bli en skald af
högre ordning. Ilan var likväl den mest populäre
af alla Svenska poeter fore Dalin och icke ens af
denne utträngd ur folkets minne, som om bonom
förvarar, icke blott många rim, utan äfven många
traditioner. Hedrande för bans karakter är detta
yttrande:
"Ett diktadt lof, en konstig lögn att smida,
Bevar’ mig Gud, fast jag fick gull som gräs;
Hos mig, som skref, det efteråt skull’ svida,
Ocb mellertid förarga dem, som läs."
Hans samlade dikter utgåfvos först efter hans död,
under titel: Dudaim (Liljor) eller Andeliga
Blommor, hvartill kom andra delen: Verldsliga Liljor
och 20 år senare en tredje del: Sinnekryddor.
Rnnuiynt. Alan får stundom i myntsamlingar se
mynt med åpreglade runor, hvilka, tillskrifna
fornsvenska konungar, visas såsom synnerliga
rariteter. De flesta af dessa äro dock i senare tider
förfärdigade enkom för lättrogna myntsamlares
räkning. De äkta rnnmynten äro ytterst sällsynta
och kunna hänföras till fyra arter. Den första
företer å ena sidan en ytterst rå prägel af ett
bjelmbeväpnadt hufvud och å den andra en
runristning, som man vill läsa Kunar a Moath, och
som sannolikt innehåller myntmästarens nainn. Man
bar detta mynt med åtta olika präglar; det är
onekligen af alla i sitt slag det äldsta. Den
andra arten visar pä framsidan en helgonbild och ä
frånsidan ett kors med balfmånar och dylikt samt
myntmästarens och myntortens namn med runor.
De flesta af dessa, hvilkas kända varieteter äro
icke mindre än tjuguåtta, äro slagna i Lund af
olika myntmästare. Det tredje slaget tillskrifves
konung Magnus den Gode 1042—1047, hvars namn
är prägladt med munkstil, men myntmästarens och
präglingsorlens med runor. Af dessa har man 26
varieteter. Det sista slaget åter har med runor
orden Svein Rex Tanoim, eller Sven Kuno Taoim
(Sven Danmarks konung) m. m., och förskrifver
sig ifrån Danska konungen Sven Estridssons
regering, som infaller emellan 1048 och 1074. Af
denna sista art har man omkring 30 särskilda
präglar. Dessa runmynt har man funnit i Upland,
pä Gottland, Oland, i Skåne, Östergöthland, pä
Seland och i England.
Runsaborg har legat i Eds socken i Upland vid
egendomen Runsa, 4 mtl. Ruiner efter fästet
finnas ännu.
Runske. Se: Runell.
Runsten, Jonas Rernliard, prost och
kyrkoherde i Solefteå, född 1801, har utgifvit: Taciti
Agricola, text med öfversättning; Om den
konstitutionella monarkiens natur; De origine nobilitatis
ger-manicæ; Den 4:de Bönens utläggning, m. m.
Runsten, ett konsist, pastorat af 2 kl. på Ölands
norra mot, 2£ mil från Kalmar, af Kalmar län
och stift, består af 44 3 mtl., uppskattade till
118,850 R:dr, med en folkmängd af 1,145
personer. Arealen är 10,576 tunnl., hvaraf endast 15
äro kärr eller vatten. Kyrkan, som är af sten,
bar två torn, hvaraf det ena innnehåller flera
celler och rum. I sockuen är en hälsokälla, kallad
Abrahams källa, som upptogs 1815. Här finnas
ruiner efter S:t Margarethas kapell och flera
runstenar och bautastenar.
Runstenar, Runhällar. Dermed förstås på
marken uppresta eller i kyrkmurar insatta forntida
minnesvårdar af sten med inhuggna runinskrifter.
Dessa minnesmärken finnas till ganska stort antal
i Sverige. Endast i de s. k. falkländerna, d. v. s.
den del af Svea rike, som ligger nerom Mälaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
