Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryning. ,
411
är hitflyttad. Bruksstämpeln är R: F. Ägare: G.
M. Säger.
Kyssa eller Hugg» kallas i Norrland en röd
s&desrost, som sätter en röd prick pä kornen i
hvarje ax, hvarigenom de vissna och förderfvas.
Den anses uppkomma af de om sommartiden ur
kärr och moras uppstigande dimmorna. I Delsbo
sockens beskrifning säges, att busen der pä orten
med tiden rodna af denna dimma, som om de
varit öfverdragna med rödfärg, men att bon har på
timret en alldeles motsatt verkan, emedan det
blifver deraf hårdt och varaktigt, då säden åter
mjuknar och vissnar.
Hyliof eller RydalioT, en kungsladugård om 3
mtl. vid Råcksjön i Jönköpings län, har en
ganska vacker belägenhet, är anslagen till
indelnings-hemman och boställe åt landshöfdingen.
Ryliolms Aln fastställdes på Norrköpings
riksdag 1605 såsom allmän mätare för bela landet,
då äfven Örebro betsman, som var 5 marker
drygare än det Stockholmska, antogs till allmän
vigt-bestämmare.
Ryktet viixer mellan det Iffper, elt
gammalt ordspråk, troligen lika åldrigt som sjelfva
ryktet, och en öfversättning af Virgilii: Farna
crescU eundo.
Rylanda- och Hägnelorps-sliigten var
fordom en gammal adlig ätt, som 1627
introducerades på riddarhuset med (åustaf och Hans
Jnui-■om barn, men hvilken åter längesedan utgått.
Den ledde sitt ursprung från
Rylanda, 2 mtl. säteri i Ryda socken i
Skaraborgs län. Här bodde en Jon Svensson till
Ke-dum, som adlades 1575 och blef stamfader för
ofvannämnda slägt. Hans son kallade sig Lindelöf,
och dennes söner, Gustaf och Hans,
introducerades 1627. Rylanda tillhörde sedan en tid
Kafle-slägten och 1812 häradshöfdingen Hvitfelts
arfvingar.
Rylander uppgifves i Boijes Målare-lexikon år
1833 vara "Guldsmed i Åmål, men målar minialur
med verklig skicklighet."
Rymossa (Bryant) kallas ett talrikt slägte af
bladmossa, hvars olika arter uppsöka de mest olika
växtställen. De flesta trifvas pä sådana torra
ställen, der ingen annan vegetation är möjlig, såsom
t. ex. pä glasbitar och dylika föremål. Ilärigenom
blifva de af stor nytta för växtligbeten, emedan
de icke allenast sjelfva öfvergå • ill svartmylla,
utan hopsamla uti och omkring sig alla i luften
kringförda jordpartiklar, hvilka sedan kunna alstra
en rikare vegetation. Rymossan äger deu
egenskapen, att, huru förtorkad bon än må vara,
åter-lifvas bon af vata. En särskild art deraf, den s.
k. Takmossan (B. rurate), betäcker alla gamla
halmtak, och påstås göra dessa långt varaktigare
än de eljest skulle vara.
|tynge gård, i Sjörups socken i Malmöbus län,
1 J mtl. utsockne frälse, med god åker, böbul och
skog; är ganska välbyggd. Har i sista ägarens,
kommerserådet Lundgrens, band betydligt
förbättrats.
Ryugiuiia. Se: Morlanda socken.
Ryning, Peter, är den äldste af Ryningska
slägten, som förekommer i Svenska historien, ehuru
den räknar sin början frän Ureger R., hvilken
lefde i Skåne 1360. Den ofvannämnde Peter,
eller soin ban äfven kallas Piitar, var 1430
höfvidsman på Borgholm på Öland, dä ban lemnat
Carl Chistiersson Wase, enligt dennes bref, 20
mark och 100 mark "Gutniska päninga för tben
feriastadhen honom hafver i Ölande", m. m. Af
slägten ba följande innehaft rådsvärdigheten,
nemligen: t:o Bengt R., riddare, som år 1490
nämnes i Rådslängden och lefde ännu 1504; 2:o Kila
K., riddare, som samtidigt med honom satt i
rådet; 3:o Krilt Hengtaaou R., väpnare,
förmodligen en son af N o 1, som 1512 blef
riksråd och föll ett bland offren i Stockholms
blodbad; 4:o Axel Xilsson och 5:o K rik
ICriks-aou (se nedanföre) samt 6:o Peder H. till
Ry-ningsholm, broder till N:o 4, hvilken som hofråd
och slottslofven på Stockholms slott är 1605
inkallades i rådet och dog 1611.
Ryuing, Axel Nilsson, var en af bertig Carls
varmaste anhängare, blef dess furstliga råd och
följde honom redan 1577 pä hans friareresa till
Tyskland; blef 1594 ståthållare på Stockholms
slott, hvarifrån Erik Brahe, som katbolik,
afsattes. Då Carl 1599 drog emot Wiborg, anfördes
rytteriet af Ryning, som, efter stadens eröfring,
blef ståthållare i detta hüfdingedöme. Uppböjdes
1602 till riksråd och riksamiral, ehuru ban fick
ett bannebref af sin herre för det han icke med
nog drift påskyndat flottans utrustning 1604. Icke
desto mindre gjorde Carl honom redan följande
året till ståthållare på Revel och 1611 till
riksmarsk, lagman och guvernör öfver Södermanland
samt en bland Gustaf Adolfs förmyndare under hans
korta minderårighet. Vid den sistnämndes kröning
blef ban slagen till riddare, men dog s. å. 1617.
Hans yngre broder, Krik, blef 1600 ståthållare
öfver Westmanland och Dalarna och dog d. 20
Okt. 1613. Dennes son,
Hyniug, Krik Kriksson, var född på
Gimmer-sta i Södermanland d. 1 Nov. 1692, ingick i
krigstjenst och var 1629 öfverste, då honom uppdrogs
befälet öfver en del af flottan. Samma år blef
ban guvernör i Elbingeu och var en af de full—
mägtige vid stilleståndets afslutande i Stum. Dä
Gustaf Adolf 1630 förde siu här till Tyskland,
kommenderade R. flottans fjerde division på
skeppet Nya Svärdet. Han utnämndes till kommendant
öfver garnisonen i Stralsund, intog Wismar 1631
och förstörde fiendens flotta, hvarför ban sattes
till guvernör i nämnde stad; blef 1633
riksråd och lagman i Södermanland. Är 1644
skickades ban som general-guvernör till Lilland, men
återkallades genast att öfvertaga befälet öfver
flottan, sedan dess amiral, Fleming, blifvit skjuten.
Härunder hann han dock icke, för ständiga
motvindar, göra mer än intaga Wisby, dä han blef
landshöfding öfver Gottland med bibehållande af
sitt amirals-embete. Uppböjdes i friherrlig! stånd
1651, men dog barnlös i Stockholm d. 6 Dec.
1654, då ätten utgick med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
