Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
414
■t ymilaml.
■tystad.
Österländska mynt, som blifvit uppgräfda ur
jorden i Sverige, häntyda på ett sådant sammanhang.
Politiska förbindelser emellan bada länderna
uppkommo ånyo genom Sveriges eröfringar bortom
Östersjön. Det var i Finland, som Kyssar och
Svenskar möttes och första gången mätte sina
krafter, ej mera på vikingavis, utan såsom
kämpande, folk emot folk, stBt emot stat. Thorkel
Knutsson och Magnos Smek krigade med Ryssland,
den förra med framgång, den senare med
underlägsenhet. Under Kalmare-unionens senare tider,
nemligen under konung Hans’ och Sturarnes
regering, härjade Ryssarne i Finland. Ett dylikt
härjningskrig var det som konung Gustaf I utförde
emot czar Ivan NVasiliewitsch. De Rjska krigen
fingo dock en större karakter först då Sverige
under Erik XIV gjorde anspråk på väldet i
Estland och Lifland. Estland gaf sig under Sverige
just för att undgå Ryssarnes öfvermagt, och
dessa sträfvade till Östersjön. Polen, Sverige och
Ryssland täflade om dessa länder. Det var under
dessa krig, som Sverige en gång hade uppnått
den öfverlägsenhet, att de Svenska vapnen
framträngde ända till Moskau och det fattades föga
att en Svensk prins bestigit den Ryska thronen.
Sådant blef möjligt genom Svenskarnes
öfverlägsenhet i krigisk bildning, genom fältberrarnes, De
la Gardies och Evert llorns, klokhet och
aldramest genom Ryssarnes oenighet. Sveriges
öfverlägsenhet stadfästades genom freden i Stolbova
1(117, deruti Ryssland erkände Sveriges besittning
af de omtvistade Östersjö-provinserna. Konung
Gustaf Adolf såg den fara, som hotade Sverige i
en framtid från detta håll, och sökte förebygga
den genom att stänga Ryssarne från hafvet och
befästa skillnaden emellan länderna genom en
säker gräns af sjöar och träsk. Delta ansåg han
nyttigare för Sverige än att sätta sin broder, Carl
Philip, till Rysslands czar, och befordrade derföre
icke denna plan; den förföll också. Under den
följande tiden blef det Sveriges politik att
bibehålla det närvarande förhållandet till Ryssland och
icke låta denna magt tränga fram till Östersjön.
Rysslands intresse var alldeles motsatt, och detta
i grunden fiendtliga förhållande bröt sig slutligen
i det stora kriget emellan czar Peter och Carl
XII. Ett föregående krig på Carl X:s tid bade
blifvit utan resultater, men nu gjorde slaget vid
Pultava epok. Delta fältslag, vigtigt i sig sjelf
såsonl ett stort nederlag, blef ännu vigtigare
såsom inledningen till ett förhållande, det förra
motsatt. Ty från denna tid var Ryssland den
öfverlägsne. Dess första mål var uppnådt, Östersjön
var dess gräns, och det byggde en ny hufvudstad
inom Sveriges gamla gränser. Men ännu
återstodo heta strider, så länge Finland ännu var Svenskt;
Ryssland kunde ej för sin egen säkerhet lemna
detta land ointaget. A andra sidan kunde
Svenskarne ej glömma olyckan vid Pultava. Hela
Sveriges och Rysslands politik under århundradet ifrån
1709 till 1809 utgår ifrån Rysslands naturliga
sträfvande att befästa sina gränser genom Finlands
besittning, och Sveriges försvar emot dessa anslag
samt bemödande att ersätta sina under Carl XII
lidna förluster. Af detta nationella bämdebegär
uppkom 1741 års krig, soin bade ledt till bela
Finlands införlifvande med Ryssland, om ej
tbron-följarevalet i Sverige hade erbjudit ett tillfälle att
på ett mindre dyrhart sätt försona Ryssland.
Kejsarinnan Elisabeth återgaf största delen af Finland,
emot det att Svenskarne valde den hon ville till
thronföljare Det derpå följande kriget, 1788,
var åter ett patriotiskt bämdekrig, som likväl
stod i sammanhang med den allmänna Europeiska
politiken. Turkiet var i krig med Ryssland,
England och Preussen voro förenade alt hindra den
Ryska magtens alltför stora inkräktningar. Det
var förräderiet vid Anjala, mera än de Ryska
vapnen, som hindrade Sveriges planer; freden
lemnade allt i sitt gamla skick. Men då konung
Gustaf IV Adolf genom sin hårdnackade envishet
uppbragt Napoleon emot sig, uppoffrade denne
Sverige åt Ryske kejsaren, i det ban lät denne
eröfra Finland. Detta sista krig, 1808—1809,
kostade väl Sverige hela Finland, men fördes dock
med glänsande tapperhet. Från denna tid synes
saken afgjord Sverige och Ryssland emellan; det
senare är den mägtigasle ibland Östersjöstaterna,
och det förra är kastadt tillbaka på sin halfö.
Hatet hos Svenskarne emot allt Ryskt bar sin
grund dels i den gamla och långvariga
fiendskapen, dels i det barbari, hvarmed Ryssarne
band-terat land och folk, der de såsom fiender dragit
fram. Nu senast hafva dock Svenskar och Ryssar,
1813, kämpat gemensamt emot Napoleon,
■tystad, ett reg. pastorat af 2 kl. i Åkerbo
härad, Linköpings län och stift, | mil från
Linköping vid sjön Roxen, består, enl. Forsell af 47£,
men enligt Stiftsmatrikeln och Widegrens
"Östergötlands Beskrifning" af 56 förmedl. mtl.,
uppskattade till 205,620 R:dr, med en folkmängd af
1,2V5 personer och en areal af 10,877 tunnl.,
hvaraf 3,480 äro kärr och sjöar. Kjrkan är
nybyggd och invigdes d. 23 Okt. 1796; altartaflan
af Hörberg föreställer Christi nedtagande från
korset. Här finnes ett godt orgelverk. Mörnerska
familjen har här fordom haft sin graf. Tvä stora
altartaflor med fristående bilder förvaras ännu från
katbolska tiden, (lär finnes ett slipstensbrott, hvars
produkter ha mycken kredit och äro kända under
namn af Tvàrskogsyrytet. Till ålderdomslemningar
räknas en ättebacke, en flat sten af 3 aln. bredd
och 6 aln. i böjd, med en lagd stenrand rundt
omkring på 2 alnars afstånd, hvarvid troligen i
hednatiden någon slags gudstjenst firats; ett berg
kalladt Tingberyet, der i fordna dagar ting hållits,
och på Gerstads bys ägor en af nordens äldsta
och märkvärdigaste hällristningar, som omtalas af
Liljegren. I socknen ligga Tuna öfversteboställe
(se detta ord), Distoip, 1 mtl. frälse-säteri,
tillhörigt enkefru Wiliams; Staby, 1 £ mtl.
frälsesäteri, äges af handlanden Salander, och Näsby, 2~
mtl. berustadt säteri utom underliggande
skattehemman, bar en stor trädgård och en betydlig
mossodling, verkstäld af kammarbefren
Lindersköld, som 1831 ägde säteriet. Här stod fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
