Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
426
RiihJ».
Räfaund.
försigtighet, emedan räfven är ett slugt och
varsamt djur. Första vilkoret är, att ingen lukt
kännes af jernet eller menniskohanden. Man bör
derföre öfverstryka saxen med en vittring eller
vä-drick, beredd af osaltadt smör eller gåsister i
lindrig värme sammansmält med enbär eller
pulveriserad anis, som derefter pressas genom linne.
Saxen bör ej vidröras med blotta händerna, utan
med handskar eller med något kläde., som emottager
budens utdunstning. Vid dess spänning bör man
ba fjädern genomborrad med en skruf och
tillvrida denna så länge tills ändamålet är vunnet. Vid
sjelfva utläggningen, som sker på ett ställe der
man vet att snön lätt bortblåser och så öppet,
att intet föremål i nejden väcker räfvens fruktan
för försåt, bör den nedsänkas i jorden så djupt,
att den ej är synlig deröfver, och sedan höljas
med snö eller bästgödsel, som af torndyflar
blifvit sönderskafd, och hvilken man för sådant behof
gömmer om hösten. Betet eller broeken, som
sitter fastbundet vid en tråd, hvilken genom pipan
går till fällhaken, bör vara en brödbit, lindrigt
stekt i smör eller ister, med tillägg af några
skifvor hvitlök. Äfven denna bör icke, vid
fastbindningen, vidröras med blotta händerna, utan
upptagas ur pannan med en ren papperslapp. Omkring
den egentliga broeken, som fastbindes, utkastas
några andra s. k. blindbrockar, dels omkring saxen,
dels på vägen dit. Vid saxens utläggning pläga
somliga, för att bortblanda lukten af
mennisko-spåren, använda en underbindning af hästgödsel
under skosålorna. Det är nyttigt om saxen är så
konstruerad, att bon hoppar upp vid slaget, och
delta vinnes säkrast genom två små utstående knän
inunder skalmarna, nära ledgången vid fjädern.
HiirsjU, 1 mtl. frälse-säteri i Fifvelsta socken i
Östergöthland, tillhörde fordom slägten Natt och
Dag-, har en stor och vacker trädgård.
HUlsnä*, en kungsgård i Thoresunds socken i
Upland, | mil från Mariefred vid Mälaren. Det
tillhörde Sten Sture d. ä., som skref sig till
Räfsnäs och ärft det från sina förfäder. Genom
äktenskap tillföll det riksrådet Erik Johansson Wase,
Gustaf I:s fader, och det var hit som Gustaf
bem-ligen begaf sig, då han lyckats rädda sig ur
Danska fångenskapen, men icke vågade till Stockholm
åtfölja sin fader och svåger, Joakim Brahe. Under
vistandet härstädes lärer han ha planterat en ek,
som ännu vårdas på ägorna. Det var här ban
fick underrättelse om Stockholms blodbad, då ban
ansåg rådligast att lemna stället och färdas upp
till Dalarna. Räfsnäs testamenterades sedan af
honom till bans son, hertig Carl, som uppbyggde
stenhuset, och från hvilken det gick i arf till dess
son, Carl Filip, samt, efter bans död, återföll
till Gustaf Adolf. Denne lemnade egendomen,
tillika med Tynnelsö, åt sin gemål. Godset har
alltsedan utarrenderats för kronans räkning.
Stenhuset, som var 84 alnar långt och 15 alnar bredt,
finnes aftecknadt i Dahlbergs Suecia. År 1742
ernade mau reparera det, men vid anställd svn
befanns det obotligt, hvarföre det slutligen 1773
bortsåldes på auktion, då en Benedictus, en på sin
bortförde materialierna. Man hade redan förut,
1737, uppfört en trädbyggning af en våning, i
hvilken finnes en med många sirater prydd säng
af träd, som skall ha begagnats af Gustaf I. Man
har från manbyggnaden en vacker btsigt öfver
tid känd spekulant, inropade och nedref det, samt
Mälaren med dess öar och holmar.
RUfst- ocli Rättareling voro fordom de högsta
domstolarne i Sverige. Konongen, omgifven af
sina följesmän och i folkets åsyn, skipade lag på
allshärjartingen, men sedan dessa stora
folkförsamlingar icke mera höllos, utöfvades den
konungsliga domsrätten på särskilda s. k. räfsteting. Dessa
skulle hållas årligen af konungen sjelf eller af
visse boge herrar å hans vägnar. Biskopen, Ivà
af domkapitlet, lagmannen och två af rikets råd
eller andre gode och friborne män, som biskopen
och lagmannen utsågo, höllo räfsteting i
konungens ställe. Den ännu gällande grundsatsen, att
konungen är högste domaren, men icke
nödvändigt måste personligen utöfva sin domaremagt,
är således gammal i den Svenska lagskipningen.
Dessa räfsteting voro landskapsting; rättareting åter
skiljde sig ifrån dem deruti, att de voro
häradsting och urtima ting, som konungen sjelf eller den
han förordnade höll så ofta det behagade honom.
Räfst- och rättaretingen skulle vara de högsta
domstolarne, men det fanns dock exempel, att
konungen personligen pröfvado äfven sådane må),
som redan i hans namn voro afgjorda pä
räfst-och rättaretingen. Såsom öfverdomstolar tillhörde
det egentligen dessa ting att döma i högre instans
sådana mål, som redan förevarit vid häradsting
och lagmansting, men instansordningen var icke
noga bestämd och rättegångarne drogos stundom
omedelbarligen under räfst- och rättaretingens
pröfning. Dessa ting tillhöra egentligen senare
hälften af medeltiden och äfven 1500-talet. De
visade sig dock otillräckliga och höllos ej
ordentligen, hvarföre behofvet af en stående öfverdomstol
blef allt mera kännbart. Flere försök att inrätta
en sådan gjordes af konungarne utaf Wasa-ätten,
isynnerhet konung Erik XIV genom sin bögsta
nämnd, som dock förföll med konungens eget fall.
Konung Gustaf II Adolf stiftade (1614) Svea
hofrätt, som var ämnad till en konungens högsta
rätt och att träda i räfst- och rättaretingens ställe,
hvilka sedermera försvunno. (Se: Ho/rätt, Högsta
domstolen.’)
Rülsund, moderförsamling, med annexen Sundsjö,
Bräcke och Bodsjö, ett konsist, pastorat af 2 kl.
i Jemtlands län och Hernösands stift, 5 mil från
Östersund, består af 21 mtl., uppskattade till
49,300 R:dr, med en folkmängd af 115 personer.
Hela pastoratets areal är 588,522 tunnl., hvaraf
85,000 äro sjöar och kärr. Af sjöarna förtjena
nämnas Ràfsundssjön, som bar flera öar och höga
berg, och deribland en af en mils längd och
utmärkt vackra stränder samt utlopp genom Gimån,
hvilken vid Torpbammar förenar sig med Ljungarn,
och vid en bro, som man passerar icke långt
derifrån, bildar väldiga fall. Åkerbruket är så godt,
alt flere af allmogen kunna sälja spannmål, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
