Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hilding»
RUdün.
431
och mindre trädstubbar (är 1828 bade den 32
stycken), hvilkas rötter dels åtfölja jordytan, dels
nedsjunka på djupet i den rödaktiga afjan, hvaraf
bolmen hufvudsakligen består, och hvilken jord,
så vidt den kunnat undersökas, är uppfylld med
lemningar af förstörda vegetabilier. Dess
sammansättning är derföre ej fastare, än att den
mellan trädstubbarna kan med en stång genomborras;
dess öfra yta ar af vattnet så upplöst och sänk,
att man måste betjena sig af pålagda bräder, då
man vill gå derpå. Det oaktadt gungar ej
bolmen, ty den är orörlig, och kan bära tyngden af
Hera personer, utan att förändra sitt läge eller
sjunka. Dess tjocklek är omkring 7| aln, och
mellan dess undra sida och sjöbottnen, som är
hård och fast, är ett mellanrum af 3 alnar. Man
förmodar att rötterna till de trädstubbar, som
finnas på bolmen, sträcka sig ända ned till
sjöbottnen, och skulle således vara orsaken till holmens
oförändrade läge; men emedan ingen strand på
norra sidan kunnat upptäckas, på en sträcka af
170 alnar, slutar man, att holmén, medelst denna
sin de), hänger fast vid sjöbottnen, och att dess
skapnad således nästan liknar en tunga, hvars
yttersta del vid de förutnämnda tillfällena, uppflyter
öfver vattnet. När denna holme först börjat visa
sig flytande, är ej bekant, men i Marbecks
kyrkobok finnas anteckningar, som börja med 1696
och sluta med 1790, under hvilken tid den varit
synlig 17 gåuger i Augusti, September och
Oktober månader. Sista gången den varit synlig —
sä vidt uppgifter derom blifvit meddelade — var
1626. Den besöktes två särskildta gånger af
Gustaf III, 1766 och 1773. Sistnämnda år uppflöt
öster om densamma en annan holme om 30
famnars längd, men hvilken hvarken förr eller senare
varit synlig. På den funnos omkring 100
trädstabbar.
Rüdiug, JitEtoli, bar 1747 i Stockholm
utgifvit: Utdrag ur Thesauri Historia, och 1755:
Krigskonstens Historia i Sverige i Konung Gusta/s tid,
införd i vitterbets-akademiens handlingar.
HUiling, rölla eller röllor (Salmo alpinus), en
mjukfenig henfisk, anträffas ända upp i
fjällsjöarna; de hafva röda fläckar, äro ljusröda under
buken, och ba ett löst i rödt stötande kött. Deras
lektid infaller om bösten i Oktober då löfskogen
börjar blekna. Fångas med nol, näl och ljuster,
samt om våren på krok i upphuggna vakar med
nors till bete.
Rttdinge bncke och klillu. Se: Jungs socken.
RUdiuge, moderförsamling, med annexet
Ramsåsa, ett konsist, pastorat af 3 kl., 2} mil N.N.O.
från Ystad, består af 16 £ mtl., uppskattade till
90,875 R:dr, med en folkmängd af 625 personer.
Arealen är 2,985 tunnl., i allmänhet åkerjord,
äng, torfmossa och någon skog, så att ingen
egentlig oländig mark finnes. I socknen ligger
Ekeröds frälse-säteri, J mtl., som har en v.icker
belägenhet och åbyggnad, god åker, ymnigt
hö-bol, mycken skog och flera torplägeiibeter. Det
gamla säteriet Röddingeborg brukas under
detsamma. Adr. Ystad.
Rtfdjenä*, ett mtl. frälse-säteri i Björkö socken
i Jönköpings län, med underliggande säterierna
Sjuryd, 1 mtl., och Skuru, ± mtl. Det är
beläget vid sjön Stor Nömmen, har en vacker
karak-tersbyggnad, omgifven af en prydlig trädgård och
praktfulla löfskogar. Tillhörde 1621 Christer
Sjöblad till ßergsbammar, och ägdes sedan en lång
tid af iVlörnerska slägten.
Httdstjerten (Sylvia Phænicurus), en liten
älsklig och munter men ondsint sångfogel af
qvick-stjertarnes familj, träffas under somrarne utbredd
öfver hela Skandinaviska halfön, dit han anländer
i medlet af April och qvarstannar till samma tid i
September. llannen igenkännes på sin roströda
stjert och bröst, sin askgrå rygg och hvita
panna; honan åter pä sin brungråa ryggfärg och
mera bleka röda färg på bröstet, hvilket gifver
henne stor likbet med rödhaken. Rödstjerten bar en
kort och afbruten, men ganska vacker sång. Dess
lockton är en kort hvissling, och dess skrik, då
ban är rädd eller ond, ett ljud som kan uttryckas
med ordet: nhuitl-ke-ke-ke.r Liksom stensqvättan
trifves han bäst ibland klippor och stenar,
der-emellan ban ock reder sitt bo, men vill gerna
hafva vatten i grannskapet. Helst trifves ban
ibland låga buskar eller i småskog och
trädgårdar, der han är i oupphörlig rörelse, samt bar
den egenskapen att skaka stjerten hvarje gång ban
sätter sig. Det är genom det sistnämnda honan
kan på afstånd särskiljas från den benne annars
mycket lika rödhaken. Nästet är belt enkelt
sammanfogad! af grässlrån, m. m. Man finner deruti
6 till 8 små blågröna ägg. När ungarne blifvit
fullvuxna, öfvergifva de de gamle och sprida sig
ät alla håll för att på egen band söka sin föda.
En annan art af denna fogel är don s. k. Svarta
rödstjerten, hvaraf hannen bar svart bröst och
nnderbals och honan askgrå färg på samma
kroppsdelar. Dess vetenskapliga namn är Sylvia Tithys.
Denna fogel är en af de aldra sällsyntaste af alla
sångare, som besöka norden. Egentligen bar han
sitt stamhåll i mellersta och södra trakterna af
vår verldsdel, derifrån han någon gång förirrar
sig till kusterna af mellersta Sverige. Ilan
fortplantar sig icke härstädes enligt allt hvad man
känner.
Rildiln, moderförsamling, med annexen Näskott,
Aspås och Åhs, ett konsist, pastorat, enl. Forsell
af 1 kl., enl. Stiftsmatrikeln af 2 kl., i Jemtlands
norra fögderi och Hernösands stift, 1 £ mil N.V.
frän Östersund, består af 33-J hemman,
uppskattade till 64,920 R:dr, med en folkmängd af 1,072
personer. Hela pastoratets areal är 137,191 tunnl.,
hvaraf 25,000 äro*sjöar och kärr. Kyrkan, soin
ligger på en liten höjd, £ mil från Storsjön, är
af obekant ålder, och bar inuti hvalf af träd,
såsom fallet är med de flesta kyrkor der på orten.
Det första orgelverk i Jemtland hitförskaffades 1752;
det är förfärdigadt af rådman C. Holm i Upsala.
Åkerjorden, äfvensom ängsmarken, är god och
gifvande. Hulphers berättar, att en major
Silfverstolpe, som genom dikning, hvilken i början af
1770-talet der på orten var sällsynt, förbättrat
Del. III, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
