Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
434
Rlinnow.
RUnii.
Magnns reste, med kongl, understöd, till Rolland
och Tyskland, studerade flitigt Österländska
språken och erbjöd sig att i England utarbeta en
öfversättning af Talmud mot ett årligt underhåll,
hvilket förslag dock icke antogs. Hans
befordringar gingo trögt äfven hemma; han blef först 1714
protokolls-sekreterare vid inrikes ärenderna och
1719 assessor i antiqvitets-kollegium samt
upphöjd i adligt stånd, ehuru han ej tog
introduktion. Dock lade han till sitt namn Dublar,
hvilket skall ha tillhört hans slägt, som ban påstod
härstammade från Skottland. Denna utmärkelse
hade likväl icke för honom annan följd, än att
folket på spe kallade honom \tåns Dobblare, i
anledning af hans oordentliga lefnadssätt. Han var
något poet, och ehuru efterverlden tagit föga
kunskap om hans poesier, satte han likväl sjelf ett
högt värde derpå och trodde dem åtminstone
berättiga sig att föra ett fritt och, efter don tidens
åsigter, poetiskt lefnadssätt. Han blef emellertid
missnöjd öfver att bans förtjenster så föga
upp-buros både af regering och landsmän, hvarför han,
kort efter sin utnämning till assessor, tog afsked
och reste till England. Men äfven här var lyckan
honom icke blidare, utan ban måste åtnöja sig med
en plats vid ett hospital, der han dog 1735. I
ett poem öfver Carl XII, som han skrifvit under
konungens vistande i Polen, bade han kallat
honom Minjnæ Scandinaviæ hnperatorein. Detta poem
bar blifvit ryktbart derföre, att ofvannämnda
uttryck, i brist af bättre skäl, upptogs bland
krigs-orsakerna i Danska manifestet 1710. II. skref sig
sjelf Ronnou och detta är anledningen, hvarföre
han här fått rummet framför fadern,
Rlliinow, Ciiaten, som var. kyrkoherde i Åhus,
och blifvit bekant genom den händelse, då Carl
XI en gång vistades hos honom och en Dansk
trupp, som fätt kunskap härom, skyndade till prest-,
gården att gripa den dyrbare fången. R. räddade
honom då på det sättet, att ban lät bonom stiga
upp i skorstenen och tillskjöt spjellet under
honom. Danskarne tittade väl äfven upp i
skorstenen, men då de här ingenting sågo, anade de ej,
att den eftersökte kunde belinna sig sä högt uppe.
De aftågade således med oförrättade ärender. Carl,
som sedan insjuknade och deraf tvangs att en
längre tid qvar.stanna i preslgàrden, gaf sin räddare
till belöning den försäkran, att, så länge någon
af bans slägt innehade presteinbetet, skulle Åhus
pastorat tillfalla honom. Rönnows trohet emot
den Svenske konungen är så mycket märkligare,
som ban sjelf var född Dansk.
Hil|||low, Casten, var född d. 15 Febr. 1700
i Carlshamn. Hans fader, Otto R., var en
brorson till den ofvannämnde Casten R. Faderlös vid
10 års ålder, upptogs ban af sin farbroder,
stadsfältskär i Götheborg, hvilken rådde honom att
välja hans yrke, ett råd, som ynglingen äfven följde,
och anställdes, endast 16 år gammal, vid arméen
mot Norrige. Här förvärfvade ban sig till den
grad sine förmäns förtroende, alt han erbjöds
ingå i kansliet, men han föredrog att qvarblifva vid
sia koust, hvars utöfning intresserade bonom allt
mer, ju mer han deri blef hemmastadd. Är 1728
företog ban, efter fulländade studier, med ett
fördubbladt kongl, stipendium, en utländsk resa
genom Danmark, Holland och Tyskland till Paris,
der ban tjenstgjorde vid bospitalerna och sä
fördelaktigt utmärkte sig, att trenne hedrande anbad
gjordes bonom, ett till England, elt till
Österrikiska arméen i Italien och ett som lifmedikus hos
konung Stanislaus i Polen. Det sistnämnda antog
ban, följde konungen till Königsberg och, efter
det misslyckade företaget att åter eröfra Polska
kronan, till Lothringen, der ban utnämndes till
dess statsråd och uppdrogs jemte läkarevården om
konungens person, äfven inseendet öfver
medicinal-väsendet i hela hertigdömet, och utnämnde honom
till arkiater. Här inlade ban många förtjenster
om sjukvårdens förbättring och gjorde sig känd
såsom en af sin tids störste läkar«. Delta bans
rykte, tillika med bans härkomst, ådrog honom
Svenska regeringens och Svenska
vetenskaps-akademiens uppmärksamhet. Den förra utnämnde
bonom till Svensk adelsman och R. af N. O., den
senare kallade bonom till sin ledamot. Efter
Sta-nislai död år 1766, beslöt Rönnow återvända till
sitt fädernesland. Drottningen af Frankrike, som
ärft sin faders förtroende för bonom, gjorde
honom de mest lysande anbud oin han ville
qvar-stanna hos henne i samma befattning som den,
ban beklädt bos hennes fader; men då Rönnow
urskuldade sig med sin längtan till hembygden,
försäkrade hon honom om ea lifstidspension af
4,000 livrés. Han återkom då till Stockholm och
tillbragte der sin öfriga lefnad, som ban slutade
d. 5 Maj 17S7, då hans adliga ätt utgick med
honom. I silt testamente skänkte ban 1,666 R:dr
32 sk. till Upsala akademi till förbättring af
ana-tomie professorns lön jemte sina kirurgiska och
anatomiska instrumenter; 1,111 R:dr 5 sk. 4 r.st.
hvaraf inlesset skulle utgöra stipendium för en
utomlands resande yngling; 5,000 R:dr till
serafimerlasarettet i Stockholm; 1,650 R dr till
underhållande af en säng på Sahlgrenska sjukhuset i
Götheborg; sitt bibliothek åt coll. medicum jemte
666 R:dr 32 sk. att med intresset derpå öka det;
333 R dr 16 sk. åt frimurare-barnhuset i
Stockholm och åt vetenskaps-akademien 1,666 R:dr 32
sk. att med räntan belöna det bästa medicinska,
kirurgislia eller kemiska rönet, som under året
infördos i akademiens handlingar, till hvilka haa
sjelf lemnat åtskilliga bidrag, äfvensom i
utländska medicinska tidskrifter. Efterlemnade i
manuskript en Metheorologisk Journal, förd ända till tre
dngar före bans död.
RMnnäng en knpellförsamling under Tjörns
pre-stegäll i Bohusläns skärgård, består till större
delen af några fiskelägen och befolkade holmar.
Invänarne stiga till omkring 600, hvilka för det
mesta idka stor- och småfiske. Kyrkan
uppbyggdes af träd, ander det sista stora sillfisket (år
1795). Rönnängen är förenad med Kladesholmen
till ett kapellani.
llHnil liürnd i Nyköpings län, består af
sock-narne Bälinge, Tyslberga, Ludgo, Spelvik, Sätter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
